quistbergh.se

AngelaIntervju: Angela Wand
Datum: 2004-11-01
Plats: Vänthallen, Tindoufs flygplats

Vilket är ditt starkaste minne?
– När man tänker tillbaka på hela den här resan tänker jag på vår första upplevelse på dunerna i Dakhla. Det var så starkt för det var så mycket saker som hände den kvällen. Det kändes som vi fick en inblick i den sahariska kulturen. Vad det var egentligen? Vi fick åka till deras sköna ställe, som la playa för oss. Vi slaktade en get och hjälpte till att hacka geten, äta den och de olika artisterna som var där och uppträdde för oss och höll tal. Lamine som kom ur mörkret med de svenska människorna från SIDA och FN. Hela kvällen var magisk. Sedan uppträdde vi också och vi fick ett utbyte. Det var starkt för att vi fick något från dem och jag kände att de också fick något av oss. Det var en night to remember.

WilleIntervju: Wille Christiani
Datum: 2004-10-31
Plats: Auserd, Mustafas hem

Ditt starkaste minne?
– Just nu… det är så jäkla mycket. Den ena absurditeten har utklassat den andra. Det blir bara större och större och mer och mer konstigt. Men jag har några stycken… tror jag. Dynerna i Dakhla, det var starkt att komma dit och se tystnaden i dynerna. Det var så tyst att man hörde sina egna pip. Då förstod jag varför de här människorna älskar öknen. Den här delen, stenöknen, passerade nog karavanerna bara förbi. Men i dynerna finns det lä och skydd.

TängmanIntervju: Tängman
Datum: 2004-10-31
Plats: Auserd, Mustafas hem

Vad bär du med dig från den här resan?
– En trasig trumma, sönderslagna trumstockar, en trasig rigg och en trasig mage. Både magen och trummorna ska väl kunna fixas med lite trälim (skratt). Stryk det sista (skratt). Starr. Förlåt, vad sa du nu?
Vad bär du med dig?
– Ja du, det är väl en hel del. Jag hann inte processa Bukarest, som var en helt annan pryl, förrän jag befann mig i stekhet sand. Så jag får lägga allt i något buffertminne. Nu går tiden åt till att bara vara. Jag förmodar att detta är en sådan chock, både för kroppen och själen, att jag behöver distans. Det gäller inte bara de stora grejerna, möten med barnen, folket, vad de lever i, hur det ser ut…

Intervju: Cecilia Bergström
Datum: 2004-10-31
Plats: Auserd, Mustafas hem

Starkaste minnet?
–    Det jag kommer att bära med mig är artisternas möten med barnen och barnens reaktion på föreställningen och när man ser dem skratta. Sedan har det hänt så mycket konstiga saker hela tiden som kommer att vara minnen… men främst är det ju de här människornas situation. Sitta här och ruttna bort i öknen, det önskar man ju inte någon. Deras tålmodighet är beundransvärd, att sitta här och inte veta när det kommer hända någonting och det kommer nog inte hända någonting på oerhört länge. Den här konflikten är helt bortglömd. Det finns några få eldsjälar som kämpar vidare och läget är helt låst. Ska ytterligare en generation sitta i de här lägrena och ruttna bort i en dammig öken i den mest ogästvänliga delen av Algeriet?

AnnakarinIntervju Annakarin Bunnel
Datum: 2004-10-31
Plats: Auserd, Mustafas hem

Starkaste minne?
– Det är jättesvårt att svara på för det är så otroligt mycket.
Från föreställningen...
– Då är det mycket hur lärarna behandlar barnen. Det är väldigt hårt med våra mått mätt. Det är kadaverdisciplin. Rent föreställningstekniskt är det kul att se att vissa nummer funkar så bra som de gör. Daniels lejonlåda till exempel, att barnen har den fantasin att den blir levande. Men föreställningarna är inte det som gett mig mest intryck. För min del gäller det mest att uthärda värmen och dammet.

Ramadan i öknen1884 = Året då Spanien tilldelades Västsahara på en konferens i Berlin. De började då kalla landet för Spanska Sahara.

1973 = År då Västsaharas befrielserörelse, Polisario, bildas.

350 000 = Antalet människor som deltog i den Gröna Marschen. Marschen startade den sjätte november 1975 klockan 11.30. I täten gick Marockos premiärminister, Ahmed Osman. Alla världens TV-bolag följde detta färggranna skådespel. Det hela var också en klassisk undanmanöver. Samtidigt som de fredliga marschdeltagarna gick över gränsen vid Tah invaderade marockansk militär Västsahara åttio kilometer österut. Polisario stred tillbaka med Marockos invasion gick inte att stoppa.

Pojke på åsnaEftersom clownerna är fullt upptagna med showerna är frågorna många. Och dessutom verkar en del frågor väldigt svåra att få svar på. Därför får Malin och jag en rejäl bunt med frågor att söka svar på. En hel del av dessa svar kommer från Färnebo-gänget som genomfört flera intervjuer med olika människor i lägrena. Andra får vi från människor vi möter. Svaren är långt ifrån vetenskapliga utan avvägningar från flera olika muntliga källor.

Hur ofta regnar det?

ClownblåstDet är söndagen den tjugofjärde oktober och idag ska clownerna slå nytt turnérekord. Tre shower på samma dag i Smara. Två under dagtid på olika skolor och en kvällsshow. Första skolan heter Abda Mohamedskolan. Totalt går cirka 850 barn i den här skolan. Ungefär 600 av dem såg föreställningen. Samtidigt som clownerna mer och mer börjar hitta varandra, ord på spanska och arabiska som fungerar har musikerna ett riktigt helvete med sina instrument. Annakarins saxofon har tagit mycket stryk av all sand och värme. Hur hon än behandlar blåsinstrumentet är det i princip omöjligt att få den att låta vettigt. Tängman blir mer och mer frustrerad över sina trummor. De spricker och av trumpinnarna är det mest flisor kvar.

ÖkenshowDet är lördagen den tjugotredje oktober. Dagens första föreställning börjar klockan nio. Cirka 300 barn har samlats. Skolan heter Simón Bolívar, uppkallad efter den latinamerikanske frihetshjälten. Efter föreställningen berättar Brahim och Leila, bägge 12 år gamla, vad de tyckte om showen.
Leila: Jag tyckte det var bra. Jag gillade hon (pekar på Angela) och den fete (pekar på Nalle).
Varför?
Leila: De är så fina.
Brahim: Jag gillade också den fete
Varför?

Hamdi WabetDet är fredagen den 22 oktober. Dagen innan har vi träffat en student från Östra Färnebos Folkhögskola. De är en stor grupp här på researchresa. De ska under flera månader jobba med Västsaharafrågan. Dels genom detta besök i lägrena och dels genom att resor till Spanien och Algeriet och träffa människor och organisationer som aktivt jobbar med Västsaharafrågan. De berättar för oss att de träffat fyra killar som flytt från det av Marocko ockuperade Västsahara. Färnebostudenternas guide heter Nafaa Muhammed Salem och han talar utmärkt engelska. Han går med på att vara tolk under förutsättning att han kan hitta dem. De bor för närvarande utspridda i Auserd, ett annat flyktingläger som ligger några mil från Smara.