quistbergh.se

Just nu befinner sig elever och lärare från Västsaharakursen på Jakobsbergs Folkhögskola i de västsahariska flyktinglägren. Somayeh, Elin och Sara bloggar om livet och konflikten. Följ deras resa på västsaharabloggen.

Den 220 mil långa muren slingrar sig genom Saharaöknen kantad av marockanska minor och soldater. I 30 år har Västsaharas folk levt i konflikt med Marocko. Till skillnad från det uppmärksammade murbygget i Israel så har situationen i Västsahara passerat obemärkt. När Polisario i torsdags släppte 404 marockanska fångar ökade hoppet om en lösning på Afrikas längsta konflikt.

Text: Fredrik Quistbergh 

> läs mer | Tipsa en vän

Tänk dig att du inte får röra dig fritt i ditt eget hemland. Tänk dig att du inte får ordna konserter med ditt eget hemlands musik. Bryter du mot någon av dessa regler riskerar du tortyr. Detta var vardagen för Laaroussi, Sidiahmed, Hamdi och Mohammed. Här är deras berättelse om att växa upp och leva i ett öppet fängelse.

Text: Fredrik Quistbergh 

> läs mer | Tipsa en vän

Solen steker över Cadehaedobskolans innergård. Mobiltelefonens temperaturmätare visar 43 grader. Arabiskaläraren Ghoulam Fal klappar i takt till clownmusikerna Annakarin och Tängmans saxofon och slagverk. Melodin är någon svårbestämd mix av svensk visa och arabisk folkmusik.

Text: Fredrik Quistbergh 

> läs mer | Tipsa en vän

AngelaIntervju: Angela Wand
Datum: 2004-11-01
Plats: Vänthallen, Tindoufs flygplats

Vilket är ditt starkaste minne?
– När man tänker tillbaka på hela den här resan tänker jag på vår första upplevelse på dunerna i Dakhla. Det var så starkt för det var så mycket saker som hände den kvällen. Det kändes som vi fick en inblick i den sahariska kulturen. Vad det var egentligen? Vi fick åka till deras sköna ställe, som la playa för oss. Vi slaktade en get och hjälpte till att hacka geten, äta den och de olika artisterna som var där och uppträdde för oss och höll tal. Lamine som kom ur mörkret med de svenska människorna från SIDA och FN. Hela kvällen var magisk. Sedan uppträdde vi också och vi fick ett utbyte. Det var starkt för att vi fick något från dem och jag kände att de också fick något av oss. Det var en night to remember.

NalleIntervju: P Nalle Laanela
Datum: 2004-11-01
Plats: Vänthallen, Tindoufs flygplats

Vad är ditt starkaste minne?
– Mitt starkaste minne var någon gång i mitten. Vi gjorde väl sexton spelningar eller vad det nu var. Men någon gång i mitten var jag redan trött på att vara här. Jag fixade det inte rent psykiskt. Jag tyckte inte det var kul att göra showerna. Men jag mådde dåligt och allt var bara en kamp att få komma dit och göra showerna. Och göra de tillräckligt bra så att folk inte skulle märka att man inte ville vara där. Jag ville inte ha någon mer input och ville bara behandla all input jag redan fått. Dels inifrån kroppen men också det yttre, att allt var nytt. Men det kändes som föreställningen verkligen fungerade och någonstans klickade det.

DanielIntervju: Daniel Antonssen
Plats: Vänthallen, Tindoufs flygplats
Datum: 2004-11-01

Vad är ditt starkaste minne?
–    Vi kom ju på natten och åkte på natten så man fick inte se öknen eller hur det såg ut på Protocol. När jag gick upp på morgonen och såg hur det såg ut i öknen… det är ett av mina starkaste minnen. Och det här gräshoppsstället vi var på, det var ett annat starkt minne.
Från föreställningen…
–    Det var rätt lika från show till show. Skolorna såg i princip likadana ut. Det var samma upplägg och vi körde samma föreställning. Jag tyckte det var schysst. Det var jobbigt i Dakhla för där var det så jävla varmt. Men de andra ställena var det lite lättare att köra på när det inte var så varmt.

Intervju: Cecilia Bergström
Datum: 2004-10-31
Plats: Auserd, Mustafas hem

Starkaste minnet?
–    Det jag kommer att bära med mig är artisternas möten med barnen och barnens reaktion på föreställningen och när man ser dem skratta. Sedan har det hänt så mycket konstiga saker hela tiden som kommer att vara minnen… men främst är det ju de här människornas situation. Sitta här och ruttna bort i öknen, det önskar man ju inte någon. Deras tålmodighet är beundransvärd, att sitta här och inte veta när det kommer hända någonting och det kommer nog inte hända någonting på oerhört länge. Den här konflikten är helt bortglömd. Det finns några få eldsjälar som kämpar vidare och läget är helt låst. Ska ytterligare en generation sitta i de här lägrena och ruttna bort i en dammig öken i den mest ogästvänliga delen av Algeriet?

WilleIntervju: Wille Christiani
Datum: 2004-10-31
Plats: Auserd, Mustafas hem

Ditt starkaste minne?
– Just nu… det är så jäkla mycket. Den ena absurditeten har utklassat den andra. Det blir bara större och större och mer och mer konstigt. Men jag har några stycken… tror jag. Dynerna i Dakhla, det var starkt att komma dit och se tystnaden i dynerna. Det var så tyst att man hörde sina egna pip. Då förstod jag varför de här människorna älskar öknen. Den här delen, stenöknen, passerade nog karavanerna bara förbi. Men i dynerna finns det lä och skydd.

AnnakarinIntervju Annakarin Bunnel
Datum: 2004-10-31
Plats: Auserd, Mustafas hem

Starkaste minne?
– Det är jättesvårt att svara på för det är så otroligt mycket.
Från föreställningen...
– Då är det mycket hur lärarna behandlar barnen. Det är väldigt hårt med våra mått mätt. Det är kadaverdisciplin. Rent föreställningstekniskt är det kul att se att vissa nummer funkar så bra som de gör. Daniels lejonlåda till exempel, att barnen har den fantasin att den blir levande. Men föreställningarna är inte det som gett mig mest intryck. För min del gäller det mest att uthärda värmen och dammet.