quistbergh.se

ClownblåstDet är söndagen den tjugofjärde oktober och idag ska clownerna slå nytt turnérekord. Tre shower på samma dag i Smara. Två under dagtid på olika skolor och en kvällsshow. Första skolan heter Abda Mohamedskolan. Totalt går cirka 850 barn i den här skolan. Ungefär 600 av dem såg föreställningen. Samtidigt som clownerna mer och mer börjar hitta varandra, ord på spanska och arabiska som fungerar har musikerna ett riktigt helvete med sina instrument. Annakarins saxofon har tagit mycket stryk av all sand och värme. Hur hon än behandlar blåsinstrumentet är det i princip omöjligt att få den att låta vettigt. Tängman blir mer och mer frustrerad över sina trummor. De spricker och av trumpinnarna är det mest flisor kvar.
Läraren i spanska och arabiska, El Kaid Yadi, bryr sig dock inte om hur det låter. Han är glad över att clownerna kommit.
– När ett barn kommer till skolan blir det tråkigt att bara studera matematik och språk. De behöver roliga saker också. Därför är vi mycket glada över att clownerna kommer, säger han.
Efter föreställningen berättar Matu Mohammed Lamni, 12 år, och Batchir Dahan, 13 år vad de tyckte.
Matu: Det var kul för jag fick skratta.
Vad var kul?
Matu: Vi fick nya bilder och intryck. Men showen skulle vara längre. Det roligaste var när de smällde ballonger och då alla kom ut ur lådan.
Vilken av clownerna skulle du vilja vara?
Matu: Ingen
Batchir: Det var fint. Allt var bra.
Vad var dåligt?
Batchir: Inget, roligast var han som viftade med sopborstarna.
Vem skulle du vilja vara?
Batchir: Ingen.

Dagens andra skola heter 17 juni skolan. Vilket för övrigt är samma datum som spansk militär år 1970 sköt skarpa skott mot en demonstration i El Aaiûn inne i Västsahara. På skolan jobbar den 32-årige engelskläraren Salama Yidahlu.
Vad tänker du på när du hör ordet clown?
– Musik, konst… det kommer många idéer i huvudet.
Vad tycker du om att clownerna kommer hit?
– Det är bra. Jag har jobbat med barn i fem år och detta är andra gången som vi får se en teaterföreställning eller clownshow på den här skolan. De första var några från Italien och nu kommer de från Sverige. Det är viktigt för barnen är vårt hopp och vi bör göra allt vi kan för dem.
Gruppen från Italien bestod av fem skådespelare och magiker. Salama är lärare i spanska, utbildad på Kuba, och har jobbat på skolan i fem år. Den första gången han hörde talas om att clownerna skulle komma var när lastbilen med clowner och rekvisita körde in på skolgården. Varken han eller rektorn hade blivit förvarnade om att det skulle komma ett gäng clowner från Sverige. Trots det oväntade besöket gör personalen allt för de kan för att clownerna ska kunna köra sin show så smidigt som möjligt. Under föreställningen kommer Salama med förslag på hur showen kan förbättras.
– Italienarna gjorde en mix när de var här som gjorde showen mer attraktiv för barnen. Exempelvis bör männen ha traditionella västsahariska kläder på sig. Italienarna stoppade in symboler vi känner igen och kan relatera till i sina shower. Ett av numrena handlade om en kvinna som gav en get mat. Det var väldigt uppskattat.
– Att mixa kulturer är viktigt för att kunna nå de mål som vi vill. Att människor från andra kulturer, med andra impulser, kommer till vårt land är viktigt för barnen.
Vad tror du dina elever lärde sig av showen?
– Ta till exempel numret med hunden. Clownen Nalle gav hunden Daniel godis. Det gör vi inte här. Kanske ger vi en hund kött, men det är väldigt ovanligt. Men nu lär sig barnen att ni svenskar ger hundar godis. Det är inte bara barn som får godis.
Vi börjar prata om utbildningssystemet. Får veta att varje sommar åker ungefär 10 000 barn från flyktinglägrena till Europa, mestadels Spanien.
PolisarioflaggaHur blir barnen utvalda?
– Nu är vi på en regional skola. Man börjar i första klass när man är fyra år och slutar i sjätte klass när man är mellan tolv och tretton år. Från andra klass åker barnen på sommaren till Europa. Utbildningsministeriet väljer vilka som åker. Men i verkligheten är det inget val. Alla från andra till sjätte klass har rätt att spendera en sommar i Europa. Det spelar ingen roll om du är bra eller dålig i skolan.
Efter sjätte klass skickas de bästa eleverna utomlands för vidare utbildning. De vanligaste mottagarländerna är Algeriet, Libyen, Spanien och Kuba. De som klarat sig mindre bra i skolan skickas till någon av de internatskolor som finns i lägren, exempelvis 12 oktober skolan. Betygen sätts genom prov och tentor. Varje kurs är uppdelad i tre delar. Poängsystemet går från ett till tio. Där fem och uppåt är godkänt.
Vad händer med dem som inte får godkänt?
– De får göra om kursen. De som inte klarar av att plugga får gå en mer praktiskt inriktad utbildning. Svetsning, snickeri eller något sådant. De måste jobba med praktiska saker.
Jag berättar om våra upplevelser med de små gäng av barn som driver omkring och kastar sten på oss och andra vuxna – som ett sätt att få uppmärksamhet. Häromdagen var det också ett gäng killar, ingen äldre än tio år, som plågade ihjäl en katt och stolt visade upp den för oss. De som jag hittills talat med har bara kategoriserat dem som ”dåliga” barn och inte velat prata mer om saken.
– Det är ett stort problem med de barn som vägrar att gå i skolan, säger Salama.
– Men vad kan vi göra? Om vi inte har föräldrarnas stöd går det inte. När vi var i krig var det tvång på att barnen skulle gå i skolan. Nu under vapenvilan är det annorlunda.
– Utbildningen är kostnadsfri men det finns barn som inte går i skolan. Och om jag skulle bli sjuk står de utan lärare. Då har de kanske en eller två dagar ledigt. Vi har inte så många lärare. Jag jobbar med fyra grupper. Vi är totalt fem lärare i spanska med 800 barn att undervisa. Och vi undervisar spanska från andra klass så det är helt klart en brist på lärare.
Hur många timmar per dag jobbar du?
– Varje dag är uppdelad i tio perioder. Varje morgon är sex lektioner och på eftermiddagen är det fyra lektioner. Varje lektion är en halvtimma lång. På morgonen undervisar vi tre lektioner i ett streck, sedan är det femton minuters rast. På eftermiddagen har vi ingen rast. Under ramadan arbetar vi bara på förmiddagen.
– Vi har också fysisk utbildning. Vi lärare åker med barnen och spelar fotboll eller liknande. Den enda fritidsaktivitet som finns här är gymnastiken. Utanför skolan finns ingenting for barnen att göra. Men de har heller inte så mycket fritid. De går i skolan sex dagar i veckan. Först mellan klockan åtta till tolv. Sedan kommer de tillbaka klockan tre eller fyra och fortsätter fram till klockan sex på kvällen. När de kommer hem har de mycket läxor att göra. Det är viktigt att föräldrarna får sina barn att plugga.
På 17 juni skolan i Smara är de totalt 24 lärare, inklusive rektorn. Dessutom finns en sekreterare, två vaktmästare, två personer som gör mat, te och städar skolan. Ingen av dem har någon regelbunden lön.
– Om vi har tur kanske vi kan få 20 euros (cirka 200 kronor) var tredje månad. Men ingen här har någon lön, inte ens rektorn.
Hur är det att arbeta utan lön?
– Det finns ingen annan väg. Jag måste acceptera det. Soldaterna som krigar for oss gör det för vår lön. En majoritet av oss jobbar utan lön och det har vi gjort sedan 1973. Den första gången jag hörde talas om lön var år 1999 eller 2000 under fredsförhandlingarna med Marocko.
Salama berättar att de får saker via ransoner. En gång i månaden beroende på vad som finns. Det kan vara socker, mjöl, olja, kläder och andra förnödenheter. Varje familj har en bok där allt antecknas. Hur mycket familjen får beror på hur stor den är. För de allra flesta räcker inte ransonerna. En del åker till Mauretanien för att försöka hitta något jobb. Salama själv har ett annat jobb som tolk för en spansk organisation. På så sätt tjänar han de extrapengar som behövs för att försörja sin familj.

Efter vårt samtal hjälper Salama till att tolka när Majalah Brahim och Lud Mahammoud, bägge 10 år, berättar vad de tyckte om clownernas besök.
Majalah: Det var kul, jag gillade det.
Lud: Det var kul och jag hoppas få se dem en gång till.
Majalah: Jag gillade när tjejen dansade och när de alla dansade på slutet. Hon dansade och hoppade in bland oss. Det var kul.
När skrattade du mest?
Lud: När Daniel hade kommit ut ur lådan och locket slog igen på hans fingrar.
Majalah: När Nalle visade sig med bollarna. Men jag skrattade inte åt bollarna utan åt hur han såg ut.
Salama: Det är väldigt konstigt för oss att se en vuxen leka. Att se en vuxen leka får oss att skratta.
Både Lud och Majalah var, efter en stunds betänketid, bägge lite rädda för monsterväskan. De tyckte ingenting var dåligt.
Vem vill du helst vara av clownerna?
Majalah: Angela, för att jag tycker om dans.
Lud: Nalle, han var roligast. Och jag tycker inte om att de andra kallar honom fet. Han var roligast av dem alla.

PS. Temperaturen denna söndag, klockan 15.19, inne i tältets skugga: 37 grader.