quistbergh.se

Regnfotboll i Parque RobleJag hoppas att det fortfarande spelas spontanfotboll i Kaninburen (bakom Folksam-huset, Stockholm, Södermalm) på söndagar och då och då på tisdagar. Det jag vet är att det spelas spontanfotboll i San Luis. Närmare bestämt i Parque Roble på onsdagar med start klockan 17.30. Det är mestadels diverse löst folk som har anknytning till språkskolan/NGO:n CIS (sök "CIS" i fältet till höger för mer info om vad det är för något). Australiensiskan Maria är den självskrivna capitanan och leder laguppdelningen med järnhand. Det kan komma allt mellan tio till tjugofem personer och om det liras basket - vilket det i princip alltid gör - så spelar vi enbart på ena halvan av hela basketplanen.

Filip och Johan vid grillen: Och alla kan se hur Johan stormtrivs vid hammarbyflaggan...Under måndagen och tisdagen hade vi trevligt besök på UBV-kontoret från Nicaragua. Carmela och Petra tittade förbi och höll i/deltog på någon kurs. På måndagskvällen hade vi en liten grillkväll hemma hos mig. En av de klara fördelarna med San Salvador är att det i princip ständigt är rätt klimat för en grillkväll. Undantaget regnperioden. Men även under denna - nu är det exempelvis regnperiod - finns stjärnklara kvällar.

Tidstypisk posterUnder inbördeskriget i El Salvador mellan åren 1980-1992 var Perquin gerillans huvudstad. Inte helt oväntat är det därför här som ”Museo cuenta la historia de la guerra civil” – i folkmun kallat Revolutionsmuseet – finns. Vi träffar Carlos Ortiz som jobbar på museet. Han stred för gerillan under inbördeskriget och var ansvarig för en grupp på mellan trettio till sextio personer. 1991 fick han en militär grad och blev då utsedd till major. Carlos har ett stort ärr på halsen. Det kommer från en gevärskula som han hade i sig under åtta månader. Carlos guidar oss, rum för rum, genom museet. Det här är hans berättelse:

De gröna mörkläggningsgardinerna kommer upp...Idag kom en kille från gardinfirman Consuelo de Aidón. I tisdags var han och hans mamma här för att ta mått och jag fick kolla färger. Valet föll på en grön och skön gardin med största mörkläggningseffekt. Eftersom matcherna i fotbolls VM kommer att gå på morgon, förmiddag och eftermiddag här i El Salvador är det viktigt att få min sala hyfsat mörklagd för en schysst bild med projjen på storbildsskärmen.

Svisch, svisch, borr, borr. Snygga gröna mörkläggningsgardiner som matchar finfint med de vita väggarna i salan, sovrummet och gästrummet. Nu fattas bara installation av TV så är huset VM-klart.

Alla prylar från Spännis hus kom med i ett lass... nemas problemas...I fredags skrev jag under hyreskontraktet på huset i Montebello. Här i El Salvador skriver man oftast kontrakt på ett år. Det går till så att man skriver under på små lappar som är ett kvitto, tolv stycken totalt. När man sedan betalar sin hyra får man kvittot för den månaden i handen. Dessutom skriver man under ett kontrakt och som tur var kunde Walter hänga på och kolla så att allt stämde. Jag fick också klartecken att måla på muren som finns på uteplatsen om jag ville. Det är hyresgästen som ska betala advokaten i samband med kontraktsskrivning vilket kostade 20 dollar utan kvitto och 52 dollar med kvitto.

Jennie och ShahabIgår kom Jennie och Shahab. Det kändes lite overkligt – efter mejlkonversation om när, var och hur – att de faktiskt dök upp vid åttatiden på kvällen på UBV:s kontor. De kommer hit för lite semester. De håller på och jobbar med en bok, utställning, reportage och allt mellan himmel och jord om turism. Du kan läsa mer om projektet här. Nu är vi på väg till vulkansjön Coatepeque. Jennie är speedad. Shahab har damp. J

Efter några månaders vistelse här i San Salvador och mestadels i stadsdelen San Luis är det några ljud som sticker ut mer än andra. Under en genomsnittlig dag är det mer än möjligt att höra…

Panflöjtskillen – Den tredje natten, ungefär vid elva- halvtolvtiden, detta ljusa ljud hördes fattade jag att det inte var något som ingick i en dröm. Det lät lite som en visselpipa, men inte riktigt. Kanske mer som om Dana Dragomir försökte stämma sin panflöjt. När det, natt efter natt, återkom kollade jag med lite folk. Jag hade aldrig kunnat gissa mig till sanningen. Ljudet kommer från en vakt som använder en liten flöjt för en mix av varnings-, hämnd- och bekräftelsesignal. Varningen: Twiddellidi, jag är här så det är inte lönt att försöka sig på något. Bekräftelsen: Twiddeliddidi, jag är inte på krogen utan jag sitter här och vaktar era hus och gör skäl för min pissiga lön. Hämnden: Twiddelididdidididi, om ni bara hade pröjsat mig bättre skulle jag fixat ett anständigt instrument. Blir den där löneförhöjningen inte av ska jag fortsätta terra er med Danas gamla avlagda.

Santa Ana 2006På lördagen fortsatte salvadoranska lagmästerskapen i bordtennis. Innan spelet sattes igång var det dags för den sedvanliga presentationen. Den här gången var det ännu mera storslaget än i den första turneringen jag var med i. Vid niotiden bröts allt träningsspel och alla spelare var tvungna att utrymma lokalen och samlas utanför. Landslagstränaren (kubanen) sprang som en tätting in och ut från kontoret för att kolla om det var dags att dra igång musiken. Till slut fick han klartecken av ordföranden och kinesisk marschmusik drogs igång. Sedan skulle alla komma in lagvis och gå i sicksack mellan bord och hagar. Det blev givetvis kaos och ingen gick rätt och ordföranden slet sin flint. Efter minst tjugo minuter av hysterisk kinesisk marschmusik var alla inne. Då fick Josue Donado micken och svor – tillsammans med alla spelare – en ed för att uppträda schysst och spela ärligt. Sedan var det dags för nationalsången. Och som om inte detta vore nog drog ordföranden igång ett tal om rekordet i antalet anmälda lag och tjosanhejsan. Sedan gick marschmusiken på igen och alla skulle gå ut, ännu en gång lagvis. Vid tiotiden kom spelet igång igen. Vi i Santa Ana vann första matchen mot några juniorer med enkla 3-1.

Idag var sista dagen på språkskolan CIS. Jänkaren Brandon och jag gnuggade modo subjuntivo imperfecto indefinido preterito pluscvamperfectofuturo in i det sista. På tiorasten fick vi ett färgglatt diplom.

Idag var första dagen för ett besök på integrationen – det vill säga myndigheten som bland annat utfärdar arbetstillstånd. Jag förstod redan för några veckor sedan att det är något speciellt med de här besöken. Walter har gått och mumlat om att snart är det dags i princip hela veckan, han ska bara kopiera några papper till… På fredagseftermiddagen hade han samlat till en konsumkasse med papper och pepp nog att lyfta hela kontoret. Det var helt enkelt hög tid för migrationen.

26 år sedan Romero mördades: Romerostatyn vid Salvador del Mundo 2006-03-24

Gräsmattan på Salvador del Mundo är fylld av tält. I utkanten av rondellen som är som en liten park sitter en grupp helt klädd i vitt på små pinnstolar och sjunger. Det är idag 26 år sedan ärkebiskop Romero mördades. Varje år denna dag marscherar folk till hans minne. Vandringen startar från Divina Providencia, det sjukhus där han verkade vid sin sista tid i livet, och har nu kommit till Romerostatyn vid Salvador del Mundo där alla gör ett kort uppehåll för tal och sång. De entusiaster som samlats ropar: ”Romero vive – la lucha sigue!”. Vi, en förvirrad grupp språkstudenter från CIS, pratar lite om Romero som symbol och det faktum att han är så levande än idag i El Salvador – tjugosex år efter sin död. Det går inte många timmar en genomsnittlig dag i San Salvador utan att man ser någon bära en Romero T-shirt.