quistbergh.se

Alla prylar från Spännis hus kom med i ett lass... nemas problemas...I fredags skrev jag under hyreskontraktet på huset i Montebello. Här i El Salvador skriver man oftast kontrakt på ett år. Det går till så att man skriver under på små lappar som är ett kvitto, tolv stycken totalt. När man sedan betalar sin hyra får man kvittot för den månaden i handen. Dessutom skriver man under ett kontrakt och som tur var kunde Walter hänga på och kolla så att allt stämde. Jag fick också klartecken att måla på muren som finns på uteplatsen om jag ville. Det är hyresgästen som ska betala advokaten i samband med kontraktsskrivning vilket kostade 20 dollar utan kvitto och 52 dollar med kvitto.

Wilmer: För en gångs skull lite överrumplad.Idag väcktes jag av trädgårdsmästaren som kom till kontoret eftersom han inte hittat vägen till mitt hus där vi skulle ha träffats klockan 07.00. Jag bad om ursäkt för den dåliga vägbeskrivningen och försökte förklara läget. Att jag ännu inte fått tillgång till huset och att jag inte kunnat nå honom för att tala om detta eftersom han inte har någon telefon. Han svarade att det var synd och ville prata mer om planeringen av trädgården och vägbeskrivningen. Walter och Birgit kom till kontoret och kunde tolka lite. Jag bestämde en ny tid med trädgårdsmästaren, klockan 08.00 söndagen den andra april. Jag blev en halvtimme sen till spanskaklassen. Och, för att bara göra saker ännu mera gnälligt var detta första dagen utan snus.

Sitter på frisörgatan i centrala San Salvador, som ligger i närheten av Catedral Metropolitana. Armando ger instruktioner till frisörskan att inte klippa för mycket och att absolut behålla hockeyfrillan samtidigt som jag provar med helt andra anvisningar: corrtar todo.
Är ute och kollar på begagnade möbler. Armando har spanat in några ställen och ett par stolar formade som händer. De flesta begagnade ställen har både nytt och gammalt och priserna skiljer sig, på vissa grejer, inte mycket från att köpa nytt. Begagnade bilar, möbler och sånt är definitivt mycket dyrare här än i Sverige. Saker och ting har ett värde under längre tid. För exempelvis 1 000 dollar får du bara en skrothög till bil i de flesta centralamerikanska länder. Samtidigt som minimilönen, vilken många skattar sig lyckliga över att ha, ligger på cirka 150 dollar/månad i städerna och 80 dollar/månad på landsbygden i El Salvador.

Idagen var dagen F – som i Flytt 2006. Walter bokade en pickup redan i tisdags. 20 dollar för en dag skulle det kosta. Å han å Karin var peppade till hörntänderna. De saker som skulle flyttas är sånt som jag köpt av Daniel. Daniel = en snubbe som jobbat för UBV som journalistvolontär tidigare men som i början av april drar tillbaka till Svedala, efter två och ett halvt år här i byn.
I och för sig har jag inte köpt prylarna än, förhandlingar pågår fortfarande.
Daniel själv drog till Mexico för ett par dagar sedan – bland annat för att intervjua Mexicos, troliga, nästa president Lopez Obrador – och lämnade den härliga uppgiften att packa och desinficera alla möbler från myror, löss och termiter till mig. Å andra sidan känns det som ett bättre förhandlingsläge när prylarna – de som är något att ha, jag tvekar fortfarande över bland annat bestick och gästsäng – finns i huset.

Hammarbyvillan: Med det rymliga garaget.

Det var med spänd förväntan jag gick till husvisningen på residencial pinores de San Luis. Sandra hängde på som tolk och – skulle det visa sig – hård förhandlare. Det mesta verkade bra med huset. Det ligger mitt i San Luis. Mycket nära till UBV:s kontor, köpcentrum och gymmet. Ägaren höll på att installera en vattentank på åtta kubikfot – vattentillgång är ett stort problem i San Salvador – det fanns flera rum och en uteplats. Men frågan var om det skulle finnas ett filmrum lämpligt för den framtida projjen. Väl där var det värsta byggarbetsplatsen. Tre lirare höll på att bära cementhinkar och tegel. Ägaren Carlos visade runt på bygget och menade att allt skulle vara klart den 15 mars. Det är tre rum på ovanvåningen + dusch och toalett.