quistbergh.se

Idag var sista dagen på språkskolan CIS. Jänkaren Brandon och jag gnuggade modo subjuntivo imperfecto indefinido preterito pluscvamperfectofuturo in i det sista. På tiorasten fick vi ett färgglatt diplom.

Idag var första dagen för ett besök på integrationen – det vill säga myndigheten som bland annat utfärdar arbetstillstånd. Jag förstod redan för några veckor sedan att det är något speciellt med de här besöken. Walter har gått och mumlat om att snart är det dags i princip hela veckan, han ska bara kopiera några papper till… På fredagseftermiddagen hade han samlat till en konsumkasse med papper och pepp nog att lyfta hela kontoret. Det var helt enkelt hög tid för migrationen.
I entrén får vi en nummerlapp. Problemet är bara att det inte finns något system som visar vilket nummer som ska betjänas och till vilken av de tre kassorna man ska gå. Fullständig anarki på turordningsfronten alltså. Efter ett tag kommer dock en vakt och styr upp det hela. Frågar alla vilket nummer vi har och placerar oss på sittplatser i nummerlappsturordning. Systemet funkar finfint och efter en timma eller så av Walters migrationsskräckhistorier…
att reglerna ändras från månad till månad, att de ständigt hittar på nya grejer, att han vid förra besöket blev så förbannad (och tro mig, jag kan inte tänka mig Walter arg eftersom han är den snällaste killen som går i ett par skor) att han råskällde på en migrationsutredarsnubbe. Migrationsutredaren är här idag också, han ler lite nervöst när han ser Walter. Anledningen till deras shootout, enligt Walter, var att utredaren ständigt kom med krav på nya papper trots att Walter tagit med allt det som begärts från besöket innan. Till slut brast det för honom.
…är det äntligen vår tur. Vi får dock inte utredarsnubben utan en kvinna som vänder och granskar vartenda ett av de sjuttioelva papprena. När hon gått igenom papprena tre gånger säger hon.
– Jag måste be någon titta på det här.
Det blixtrar till lite i Walters vänstra öga.
– Men det är ju hennes jobb att kunna svara, säger han.
Dock ändrar han sig lika snabbt, tar fram leendet och en penna.
– Jag gör mig beredd för att anteckna vad de ska hitta på den här gången.

När kvinnan kommer tillbaka och börjar förklara vad som saknas är Walters leende som bortblåst. Ett av problemen är att mitt utdrag ur polisregistret är på tre olika språk: Svenska, engelska och spanska. Men El Salvador har inte godkänt/inte hunnit ratificera en standard för dokument på flera olika språk. Därför måste jag beställa ett nytt registerutdrag som enbart är på ett språk, i detta fall antagligen svenska. Sedan ska det dokumentet översättas till spanska och apostilleras. Både originaldokumentet och översättningen måste finnas med i ansökan.
Ett annat problem är själva apostilleringen. Nu är den gjord i en klump, alla dokument är apostillerade och förseglade med guldsigill. Det går inte för sig. Vart och ett av alla papper som ingår i apostilleringen måste apostilleras var för sig.
Walter biter hårdare i underläppen. Med Magnus, som också jobbar för UBV, var problemet att han inte hade alla papper apostillerade i en klump. När vi går ut från integrationen ser Waller ljuset igen.
– Men de sa ingenting om firmateckningen. Det trodde jag att de skulle göra.

Idag var det också dags för två inledningsmatcher i salvadoranska mästerskapen i lag. Jag representerar Santa Anas förstalag. Vi vann en och torskade en. Torsken kom mot förra årets mästare. De har två ex landslagsmän i laget och så taiwanesiskan – som jag lyckades förlora mot med 11-7 i skilje. Det var tungt. Hade jag tagit den skulle vi haft 2-1 och först till tre vinner. Vi behöver vinna bägge våra matcher imorgon för att gå till semifinal.