quistbergh.se

Tidstypisk posterUnder inbördeskriget i El Salvador mellan åren 1980-1992 var Perquin gerillans huvudstad. Inte helt oväntat är det därför här som ”Museo cuenta la historia de la guerra civil” – i folkmun kallat Revolutionsmuseet – finns. Vi träffar Carlos Ortiz som jobbar på museet. Han stred för gerillan under inbördeskriget och var ansvarig för en grupp på mellan trettio till sextio personer. 1991 fick han en militär grad och blev då utsedd till major. Carlos har ett stort ärr på halsen. Det kommer från en gevärskula som han hade i sig under åtta månader. Carlos guidar oss, rum för rum, genom museet. Det här är hans berättelse:
Carlos Ortiz
Sal 1: Orsakerna till kriget – 1972 började fackföreningar, studenter och andra organisationer gå ut på gatorna och demonstrera. Man säger att det var fattigdomen som var orsaken till kriget. Men det är bara delvis sant. Från 1970 till 1980, då inget FMLN, existerade, mördades ungefär 10 000 människor. De förföljdes, trycktes ner och mördades för att de protesterade. Detta födde FMLN och detta var uppkomsten till kriget. FMLN anklagas ofta för att vara de som startade kriget. Men Carlos menar att det var något de var mer eller mindre tvungna till. 1975 mördades hundratals studenter i San Salvador för att de misstänktes höra till en gerilla som inte fanns ännu. Demonstrationerna under 1970-talet1976 formades dödsskvadronerna. Specialutbildade i USA och ledda av Robert d'Aubusson tog de kål på alla som kunde misstänkas vara aktiva i gerillan. Åren 1978 till 1979 mördades flera olika pastorer och jesuiter som kämpade för mänskliga rättigheter. Den 10 oktober 1980 bildades FMLN som organisation. Den 8 december 1980 fick FMLN belgiska vapen från sandinisterna i Nicaragua. Den 10 januari 1981 förklarade man krig.

Sal 2: Salen av solidaritet – Frankrike och Mexiko stödde FMLN under kriget. Dessutom spelade en massa olika NGO:s från en rad olika länder en stor roll.

Sal 3: Krigssalen – Sex procent av krigarna i gerillan var kvinnor. Kvinnorna hade alla typer av uppgifter. I en trupp kunde det vara 30 män och tre kvinnor. Visst skedde det misstag i gerillan. Kvinnor våldtogs och civila rånades av gerillan. Men straffet var hårt. Den som gjorde sig skyldig till något sådant brott avrättades. De ställdes upp på rad och sedan laddade alla sina gevär och sköt dem. De var tvungna att ha en sådan disciplin. Militärerna rånade och våldtog och därför var det viktigt att FMLN aldrig kunde kopplas ihop med det. Detta gjorde att de blev välkomnade i byarna, fick mat och sovrum. Det var en strategi.

– Varför har vi detta museum, frågar sig Carlos Ortiz retoriskt.
– Jo, våld föder våld. Vi var tvungna att ha det tolvåriga kriget. Men sedan fick vi ett fredsavtal. Nu måste vi använda oss av nya väger och metoder för att nå dit vi vill.
Hurdå?
– Genom att studera, få kunskap och bli bra ledare för oss själva och andra. Min generation kan inte göra det utan det är den unga generationen som ska göra det. Men det krävs uppoffringar. Kriget lämnade en massa krigsskadade, ekonomisk tillbakagång och kunskapstapp.
– De ungdomar som idag är mellan femton och arton år känner inte till kriget. Därför är detta museum viktigt. En förändring i krig sker snabbt men det är förändringar som kostar. Därför är det viktigt att visa de negativa sidorna av kriget.

Sal 4: Fredsavtalen – Museet skapades 1992 av olika före detta gerillamedlemmar. Det är det enda museet som berättar om historien bakom kriget, menar Carlos. Museet får heller inga pengar från något politiskt parti och det är avsiktligt. Det ska inte bli partipolitik av minnena från kriget utan det är viktigt att alla känner sig välkomna för att se vad som finns här.

Sal 5: Radio Venceremos – Huset som är sal 5 är också Radio Venceremos huvudstudio. Det var härifrån de sände. De skapades i Guacamaya, en by som ligger cirka sju kilometer från Perquin. Det finns en grotta som man kallar för fladdermusen och där började de sina piratsändningar. Ett område som därefter kallats för den röda punkten. Mer om radio Venceremos hittar du i en tidigare blogg.Radio Venceremos sänder, april 1992

Carlos Ortiz berättar vidare att just här i området var fienden inte ständigt närvarande. De rörde sig mer mot San Miguel och andra områden inåt landet. Morazan-området tillhörde gerillan. Rafael Arce Zablan, en brigad som bestod av 1800 personer var den allra bästa. Visst fanns hela det ideologiska med socialism och så. Radio Venceremos sänder (inte längre), maj 2006Men det var inte någon socialistisk revolution som var det viktiga. USA:s noja för att alla länder i Centralamerika skulle bli kommunistiska är märklig. De slängde pengar på de regimer som ville bekämpa den ”röda faran”. 59 stycken amerikanska överstar var här under kriget och hjälpte militären. De finansierade också kriget. Det kostade USA 1,5 miljoner dollar per dag att hålla igång detta krig. Exempelvis en missil modell Red Eye C3M kostade då 30 000 dollar stycket. Carlos går ut ur Radio Venceremos gamla studio för att visa ett bombhål från 1991. Det är sex meter djupt och 36 meter i omkrets. Bombskalet finns kvar bredvid kratern. Staten El Salvador hade cirka 65 000 soldater. De krigade mot sitt eget folk med USA:s stöd.
– Höga militärer stoppade också en hel del pengar i sina egna fickor, säger Carlos Ortiz.
– Så idag är många av dem rikare än innan kriget.
Carlos vid bombkraternSovjet föll under kriget vilket påverkade FMLN:s resurser kraftigt. Vi fick lite från bland annat Mexiko, NGO:s och så kunde vi stjäla vapen från fienden.
– Det sägs ofta att fattigdomen är huvudorsaken till kriget, säger Carlos Ortiz.
– Men fattigdomen är lika stor idag som den var då. Skillnaden är att man då organiserade sig.
– Fredsförhandlingarna var bra. Men folk blev bekväma efter det. Man la papperena i någon byrålåda och idag verkar man ha glömt bort dem. Både vänster och höger i politiken är lika bekväma eftersom de har det rätt bra i idag.Bombkrater