ClownblåstDet är söndagen den tjugofjärde oktober och idag ska clownerna slå nytt turnérekord. Tre shower på samma dag i Smara. Två under dagtid på olika skolor och en kvällsshow. Första skolan heter Abda Mohamedskolan. Totalt går cirka 850 barn i den här skolan. Ungefär 600 av dem såg föreställningen. Samtidigt som clownerna mer och mer börjar hitta varandra, ord på spanska och arabiska som fungerar har musikerna ett riktigt helvete med sina instrument. Annakarins saxofon har tagit mycket stryk av all sand och värme. Hur hon än behandlar blåsinstrumentet är det i princip omöjligt att få den att låta vettigt. Tängman blir mer och mer frustrerad över sina trummor. De spricker och av trumpinnarna är det mest flisor kvar.
ÖkenshowDet är lördagen den tjugotredje oktober. Dagens första föreställning börjar klockan nio. Cirka 300 barn har samlats. Skolan heter Simón Bolívar, uppkallad efter den latinamerikanske frihetshjälten. Efter föreställningen berättar Brahim och Leila, bägge 12 år gamla, vad de tyckte om showen.
Leila: Jag tyckte det var bra. Jag gillade hon (pekar på Angela) och den fete (pekar på Nalle).
Varför?
Leila: De är så fina.
Brahim: Jag gillade också den fete
Varför?
Wille showarDet var sagt att vi skulle gå upp klockan 05.00 på morgonen. Men det sträcks ut till minst 05.20. Fysisk check: Malin är totalt utslagen, Wille känner sig lam men är på bättringsvägen, Tängman springer gatlopp på toalett libre och Nalle börjar känna sig lite krasslig.
Det är torsdagen den tjugoförsta oktober och vi ska åka till 12 oktober skolan för en show. Eftersom det är flera timmars bilfärd gäller det att komma iväg så tidigt som möjligt. Att åka trångt i en Landcruiser i öknen kombinerat med stark sol är en grej även västsaharierna helst vill undvika.
Nalle presenterarDet är tisdag den nittonde oktober. Barnen materialiserar sig vid kvart över nio på morgonen på Cedehdeh-skolan i Dakhla. Normalt börjar de skolan klockan åtta men nu under ramadan börjar de klockan nio. De har väntat utanför i minst en halvtimma. Klass efter klass dyker upp. En lärare går och piskar barnen på plats. Ja, han använder faktiskt en liten handpiska som med vana snärtar rättar in alla i leden.
Anna-Karin och Tängman börjar spela uppvärmningsmusik. Melodin är någon svårbestämd mix av svensk visa och arabisk folkmusik. Solen har stigit upp men är fortfarande mild. Barnen klappar på Ridbiks kommando men blir lite vilsna efter ett tag.
Nalle och AngelaKlockan är närmare elva måndagen den artonde oktober. På plats i Hamdi el Bah-skolan i Dakhla. Ovanför ingången hänger en plakett som talar om att skolan är byggd till minne av Carlos Guiliano, som sköts till döds vid G8-mötet i Genua, juli, 2001. Skolan består av några enkla gula tegelhus med nymålade dörrar i mintgrönt.
Det är cirka en timma kvar till den första föreställningen. Lärarna lyckas faktiskt hålla kvar barnen i klassrummen trots mycket viskningar och oro när clownerna anländer.
Gruppen sitter vid några plastbord på Malaga Pizza Grill, vid Hotel de L ´aeroport, Alger, fredagen den femtonde oktober. "Malaga" och "Grill" blinkar samtidigt i spygrönt respektive ljusblått. "Pizza" bryter av i neonrött en gång i sekunden. Bara skylten är igång – restaurangen är stängd. Till det blinkande ljuset spelar Annakarin och Tängman först svenska folkvisor med halvarabisk touch. Sedan tempobyte – klezmer - när Angela och Nalle trollar fram ägg för kypare och några strögäster som firar att dagens ramadan är över med vatten, nötter och backgammon. Alla är män. Det verkar bara vara män som får vara ute efter mörkrets inbrott. Angela kräks upp nål och tråd.