quistbergh.se

Gruppen sitter vid några plastbord på Malaga Pizza Grill, vid Hotel de L ´aeroport, Alger, fredagen den femtonde oktober. "Malaga" och "Grill" blinkar samtidigt i spygrönt respektive ljusblått. "Pizza" bryter av i neonrött en gång i sekunden. Bara skylten är igång – restaurangen är stängd. Till det blinkande ljuset spelar Annakarin och Tängman först svenska folkvisor med halvarabisk touch. Sedan tempobyte – klezmer - när Angela och Nalle trollar fram ägg för kypare och några strögäster som firar att dagens ramadan är över med vatten, nötter och backgammon. Alla är män. Det verkar bara vara män som får vara ute efter mörkrets inbrott. Angela kräks upp nål och tråd.
Gruppen består av clownerna Angela, Daniel, Nalle, Wille, musikerna Annakarin, Tängman och turnéledaren Cissi. Dessutom dokumentärfilmarna Åse och Malin. Och slutligen jag själv, Fredrik, som hädanefter inte alls kommer att vara närvarande i texten. Om det mot förmodan skulle dyka upp ett ”jag” någonstans så vet du i alla fall att det är jag som är jag.
Trots att de flesta steg upp runt 03.30 imorse och varit vakna eller haft kvasisömn på flyget är de ganska peppade. De har ju haft en vilodag innan denna turné till de västsahariska flyktinglägren i Algeriet. Mellan den åttonde till trettonde oktober var de i Bukarest och showade bland annat för rumänska Rädda Barnen och specialinbjudna gäster för Svenska Institutets räkning.
Det mest dramatiska under dagen var när Wille inte ville släppa ifrån sig sin väska till en okänd man på Algers flygplats. Mannen frågade genast: Are you afraid? Den mystiske mannen visade sig vara Mr Brahim, Polisario: s man i Alger, och bara där för att hjälpa till. Det här kommer att bli en resa med och mot de egna fördomarna. Undrar just vad algerierna på restaurangen tycker om det här gänget? Extranummer?