quistbergh.se

Confessions of an Economic Hit Man släpptes i november 2004. Boken gick snabbt upp på New York Times bästsäljarlista där den låg kvar i flera månader. Sedan dess har den översatts till fjorton språk och nått en bredare läsekrets via pocket. Suget efter John Perkins berättelse förklaras knappast av dess litterära kvalitéer – alla som läst den måste nästan hålla med om att den är riktigt kass skriven – utan av det fullständigt unika innehållet. John Perkins skriver om tiden som Economic Hit Man (EHM), i USA:s tjänst. Ett jobb som gick ut på att, i bästa Gudfadernstil, konstruera affärer mellan USA och andra länder.

I nya numret av tidskriften Latinamerika har jag skrivit en artikel om EHM-fenomenet och John Perkins. Du hittar även artikeln i arkivet.

Vill du bläddra själv i delar av boken kan du göra det här.

Från vänster: Tvåan, ettan och trean i Il Torneo Nacional de Liga, segunda categoria, septiembre 2006.Efter att inte ha spelat badminton sedan i januari var det på måndagen dags för mitt livs första badmintonturnering. Jag blev placerad i den andra av tre kategorier, varav ett var den bästa och tre den sämsta Första matchen var mot badmintonförbundets ordförande. Han var nog den enda deltagaren, förutom jag, som var typ äldre än tretton år. Jag vann med 21-4 och 21-5. Han kunde inte förstå att jag aldrig spelat badminton i någon klubb. Sedan vann jag över en tjej med 21-10, 21-10 och var i tisdagens semifinal.

Födelsedagsbarnet i stilenlig reflexvästDen femte september fyllde min padre postiso Bert sextio år. Supergrattis! Händelsen firades med ett rejvparty på Hägn i de djupa vångaskogarna. Här kommer en rapport signerad "Totem", quistbergh.se:s utsände på plats vid festligheterna:

Interiör Svenska konsulatet i El SalvadorFör att bli insläppt till svenska konsulatet måste man först identifiera sig hos säkerhetsvakten. Jag halar upp mitt pass.

- Okey, pase adelante säger vakten och tar passet.

Ceiba-trädet i TikalI den alltid lika aktuella serien ”Minnesmonument vi inte minns” har vi kommit fram till: Guatemalas Nationalträd. Den åttonde mars 1955 utsågs nämligen Ceiba-trädet till Guatemalas Nationalträd. Ceiba ingår i familjen Malvaceae och kan växa sig upp till sjuttio meter högt och med en omkrets på två meter.
På maya heter trädet Ya’ascche’. I den gamla mayakulturen ansågs Ya’ascche’ vara ”Livets Heliga Träd”. Allt kretsade kring Ceiba-trädet som knöt ihop jordelivet med andelivet.

På Plaza Mayor de la Constitucion, själva hjärtat i Guatemala City, kan du skaffa dig getter och böcker om bland annat glasstillverkningens historia i Mexiko. Du kan också köpa dig lycka genom att skänka några quetzales till en kvinna som, med hjälp av en välsignad vätska, lyckas rena blod. Alltså, hon häller några droppar rödfärg i ett glas där man ska lägga pengar för då blir man lycklig och sedan tillsätter hon något flytande från en annan flaska och vips, så är rödfärgen borta.
Här finns också den latinamerikanska varianten på ormtjusare. Denna ormtjusare använder dock enbart munnen, tar alltså inte hjälp av någon flöjt.

Ur filmen: Sir! No Sir!: Armed Farces Day (ungefär: Den Beväpnade Farsens Dag) år 1971, cirka 1 500 soldater demonstrerar mot Vietnamkriget. Längst till höger i bild (med megafon) syns filmens producent David Zeiger. Fotot publiceras med benäget tillstånd av Displaced Films.I dessa krigstider är ”Sir! No, Sir!” en viktig, och faktiskt rätt hoppfull, historisk pusselbit. Den handlar om alla de tusentals amerikanska soldater som, i USA, kämpade för att stoppa Vietnamkriget. Ja, du läste faktiskt rätt. Den så kallade ”GI-movement” (Soldatrörelsen) var under 1960- och 70-talet en av de mest progressiva krafterna för att få ett slut på USA:s krig i Vietnam.

Söndagen var avslutningsdagen för detta års fiestas agostinas. Givetvis gick det inte att hålla sig borta från ferian en sådan dag. Viktoria, Petra, Rafel och jag köade först i typ en halvtimma för att köpa biljetter till åkgrejerna. Sedan väntade vi minst en halvtimma för värstingen "Super Express". När vi kommit halvvägs i kön stannade hela skiten upp. Det sprang omkring lite lirare som ropade: ¿Que paso? Det var först efter att en kille klättrat upp i ställningen och börjat rota lite i någon låda som berg- och dalbanan började röra på sig igen. När det äntligen var vår tur började regnet ösa ner och alla åkattraktionerna stängdes av. Efter att ha väntat - återigen minst en halvtimma - började vi ge upp hoppet och sprang in på Älvsjömässan (jaja, nästan iallafall, inget tema typ "Hus & Trädgård" men ni kanske fattar stämningen) och kollade på ljusstakar, spis och Romero T-shirts. Efter en halvtimma slutade regnet och med ultraljudets hastighet sprang vi runt för att använda upp biljetterna. Övriga tillägg:

Den tredje, femte och sjätte augusti är helgdagar i El Salvador. De går under namnet fiestas agostinas och firas i San Salvador med att halva stan spärras av och förvandlas till ett nöjesfält. Det säljs ”spanska korvar”, ett slags friterat sött bröd i form av en korvring som man kan hänga runt halsen, pilsener i plastmugg och blinkande yoyos.
Själv firade jag den lediga dagen på tennisbanan. Motståndaren Olov har den skönaste titeln i biståndsbranschen, nämligen ”medföljande”. Jag vill också bli medföljande när jag blir stor. Det betyder att man hänger på sin partner som jobbar för någon NGO eller annan internationell organisation. Tyvärr ska Olov med familj snart flytta från El Salvador till Guatemala så det blir få chanser till duster på Club Espanols hardcourt i framtiden.

Kul bonustävling/augustiledighetspyssel: Bilden är tagen efter dagens match – gissa vem som vann? Den som lyckas pricka in rätt slutsegrare och setsiffror vinner en fotvandring till Norge.

Undrat över hur rik du är på sistone? På nätplatsen The Global Rich List kan du få veta det. Knappa in din årsinkomst och vips, så kanske inte din låga lön, sjukpenning, fickpeng eller vad det nu kan vara känns fullt lika usel längre. När jag själv gjorde detta visade det sig att jag var nummer 773 071 647 på listan över jordens rikingar. Ja, faktiskt bland de 12.88 procent rikaste i hela världen. Tjoho!