quistbergh.se

Planet landade, efter några timmars härlig försening i Madrid, på Arlanda runt fyratiden på tisdagsmorgonen. Tyvärr utan ett av mina två incheckade bagage men personalen på flygplatsen var smidiga att ta emot anmälan så det var inte alltför segt. Innan jetlaggen gått ur kroppen var det på onsdagskvällen dags för Anes ”drömkväll” på Kulturhusets takterrass.

Sitter på San Salvadors flygplats och incheckningen för flyget till Mexiko har redan påbörjats. Från Mexiko City bär det av till Madrid och sedan Madrid till landning i Stockholm när måndag övergått till tisdag. Är fortfarande lite seg efter fredagens avskedsfest och lördagens packning och logistikfix med möbelförsäljning och prylavlämpning. Men allt gick smidigt som det egentligen aldrig gör i San Salvador och huset lämnades vid sextiden på kvällen.

Vid halvelvatiden fredagen den åttonde juni var vi frukostade, packade och redo för att knalla till grannhotellet Albergue Celentiname och hyra kajak. Det kostade 100 cordobas per person och dag. Kajak är ett ypperligt sätt att ta sig mellan skärgårdsöarna och efter kryssande innan- och ytterskär kom vi fram till Isla Mancarron som är Solentinames största ö. Kyrkan som ligger vid huvudbryggan är väl värd ett besök inte minst för de detaljerade naivistiska målningarna.

Hotel SabaloEfter frukost på Restaurante Mirador måndagen den fjärde juni var det äntligen dags att ge sig av på Río San Juan. Biljett till lanchan köps i ett litet stånd vid Shellmacken i närheten av busstationen. Det finns olika typer av lanchas: Express, semiexpress och normales varav Express är både snabbast och dyrast. Dock rekommenderas en så långsam lancha som möjligt eftersom resan i sig är mäktig. Med en expresslancha tog det inte mer än en timma till flodhotellet Sabalo.

Río San Juan har en rik sjörövarhistoria och några riktigt läckra flodhotell. Klart att det måste ses om chansen finns! Extra bonus: Solentinameöarna, socialistisk naivistisk gerillakonst som livsstil plus en och annan balsatucanfågel. Det måste också ses.

På tisdagsmorgonen den femte juni stod frukosten framdukad och med kaffet i thermos. Personalen höll utkik efter tiolanchan och ägarinnan ringde och förvarnade Refugío Bartola om att vi var på gång. Till ekoplejset Refugío Bartola går nämligen båtarna bara två gånger per vecka. Vid elvarycket kom båten och vi hoppade på till El Castillo för tjugo cordobas per person. Detta gamla sjörövarnäste ska vi få tillfälle att återkomma till men nu väntade Mauricio med utombordaren småputtrande och det var bara att hoppa i för vidare färd mot Bartola.

Vid mitt besök i Mexiko nyligen var jag med om en märklig grej. Innan vi bestämde oss för att åka till Cuetzalan, byn bland molnen, sålde Hiro in det med att det fanns en "volador show". Jag fattade aldrig riktigt exakt vad det var. Jag såg framför mig något i stil med den "Flygande mannen", alltså någon lucha libre figur i glänsande mask som skjuts ur en kanon och landar på en studsmatta. Sedan berättade han att det fanns en tjej som hette Petra som var en voladora. Wow, en lucha libra brud som flyger ur en kanon, tänkte jag. Det låter pepp. Innan vår färd till Cuetzalan försökte Hiro få tag i Petra via mejl och mobil, men tyvärr inget svar. Eftersom vår tid i byn var begränsad till tre dagar gällde det dels att få besked om det skulle vara någon flygshow och dels om Petra skulle utföra den.

På Internetsajten ”Worldmapper” kan du i dagsläget ladda ner 268 olika världskartor som alla visuellt svarar på frågor som: Hur skulle världen se ut om den mättes i proportion efter vilka länder som protesterar mot USA:s krig i Irak? Hur ser världen ut mätt efter de allra rikaste? Vart satsas det mest på vapen? Vart finns flest HIV-smittade? Vart har världens största hamburgekedja sina starkaste fästen? När det gäller den sistnämnda frågan dominerar inte helt oväntat USA världen. I genomsnitt finns det fem Mc Donaldsrestauranger per miljonen invånare i världen. I USA är siffran 47 hamburgerestauranger per miljonen invånare. Till varje karta finns fakta och förklaringar hur de som står bakom sajten gått tillväga för att göra de unika kartorna. Dessutom finns referenskartor baserade på befolkning eller yta att ladda hem.

Hur kan det gå till när en ny president väljs eller störtas? Och varför vinner eller försvinner just den ledaren? Nu finns två dokumentärfilmer som ger svar från helt olika håll i världen:

1. Our Brand is Crisis utspelar sig under det senaste presidentvalet i Bolivia. Gonzalo Sanchez de Lozada, mer känd som “Goni”, hyr in kampanjstrategerna på CGS för att bli återvald som landets president. Du som kan din sydamerikanska nutidshistoria vet ju hur det gick. Men vet du verkligen hur det gick till? I dokumentären får du följa kampanjen inifrån och se hur Goni säljs genom smutskastning, fokusgrupper och annan klassisk kommunikation. Dessutom, vilket visar sig vara mycket värdefullt, hänger kamerorna på även efter själva valdagen och kan skildra ödet som väntar Bolivias nya president.

En UBV-lunch för inte så länge sedan kom samtalsämnet in på vad man saknade mest från Sverige. Efter ett tag nämnde Walter: Tunnbrödsrulle… med räksallad, och fick något drömskt i blicken. Lunchsällskapet diskuterade en stund huruvida tunnbrödsrulle smakar bäst före eller efter en fest. Dock stod det helt klart att alla kunde tänka sig kopplingen mellan tunnbrödsrulle och fest. Med hjälp av allierade kunde detta bli möjligt, det var helt enkelt hög tid för en tunnbrödsrullefest.