quistbergh.se

Hur summeras en sjörövarflodsresa på bästa sätt? Hmmm… givetvis genom att ranka bästa middagarna och frukostarna.

Pensionärstoppen – Bästa frukoststället
1. Refugio Bartola – Dock ett litet minus för det svaga kaffet.
2. Hotel Sabaló – Första dagen med kaffethermos.
3. Hotel Victoria – Minus för att de ställt fram smör och marmelad innan gästerna satt sig till bords. Flugkalas i förtid!

El CastilloKlockan tio i elva torsdagen den sjunde juni började folk från El Castillo (se mer bilder från El Castillo här) stiga på elvalanchan mot San Carlos. Tillbakafärden på Río San Juan gick över numera familjära flodbanker och djungelstopp. San Carlos kändes mindre av en sjörövarstad dagtid och efter lunch på restaurang Mirador – dock varken fisk eller skaldjur denna dag – var det dags att kolla Internet. Det var glädje ända in i själen efter 5-0 krossen mot Island. Nu ska vi väl inte kunna schabbla bort EM-slutspelet?

Okej, efter fem delar i den spännande Pirates of the Nicaragua-följetongen är det hög tid för lite frågor i Río San Juan-kunskap. Tjuvkik belönas med plankan:

a/ Vilket år började spanjorerna konstruera El Castillo för att skydda sig mot andra pirater?

1. 1622
X. 1673
2. 1702

b/ Vilket år färdades kapten Henry Morgan för första gången på Río San Juan?

1. 1632
X. 1666

Väl framme på Mercado Mayoreo gick det ingen buss klockan 05 till San Carlos.
–    Ibland blir den trasig, förklarade bussbiljettsförsäljaren.
Nästa buss skulle gå klockan 06.00. Många hade varnat för denna busstur som en helvetsfärd. Okej, kanske inte under de första sex timmarna. Men när vägen blev sämre skulle skumpet tillta och då gällde det att stålsätta sig. De totalt tolv timmarna blev dock inte så farliga och anledningen till det stavas sittplats. Som vanligt gäller det att hålla koll på bussen innan den kört fram till hållplatsen. Alla som någon gång råkat ut för en full buss – trots att du väntar vid första hållplatsen – vet hur nesligt det kan vara. Denna gång stod dock en buss med texten ”San Carlos” i utkanten av stationen och eftersom folk lastade på grejer – och bokade platser – var det bara att hoppa på trots att det var trettiofem minuter tills avgång.

Dendrobates auratusNär klockan ringde 05.30 onsdagen den sjätte juni var det osäkert vilken buss som skulle passas. Efter att ha gnuggat den värsta sömnen ur ögonen visade det sig att det var djungeltur med Moíses på schemat. Efter kaffe och några brödbitar satte vi av in i djungeln. Moíses blixtstartade genom att ta oss till en lerpöl, tassade framåt, pekade och sa det magiska ordet…
– Kajman

Hotel SabaloEfter frukost på Restaurante Mirador måndagen den fjärde juni var det äntligen dags att ge sig av på Río San Juan. Biljett till lanchan köps i ett litet stånd vid Shellmacken i närheten av busstationen. Det finns olika typer av lanchas: Express, semiexpress och normales varav Express är både snabbast och dyrast. Dock rekommenderas en så långsam lancha som möjligt eftersom resan i sig är mäktig. Med en expresslancha tog det inte mer än en timma till flodhotellet Sabalo.

Río San Juan har en rik sjörövarhistoria och några riktigt läckra flodhotell. Klart att det måste ses om chansen finns! Extra bonus: Solentinameöarna, socialistisk naivistisk gerillakonst som livsstil plus en och annan balsatucanfågel. Det måste också ses.

På tisdagsmorgonen den femte juni stod frukosten framdukad och med kaffet i thermos. Personalen höll utkik efter tiolanchan och ägarinnan ringde och förvarnade Refugío Bartola om att vi var på gång. Till ekoplejset Refugío Bartola går nämligen båtarna bara två gånger per vecka. Vid elvarycket kom båten och vi hoppade på till El Castillo för tjugo cordobas per person. Detta gamla sjörövarnäste ska vi få tillfälle att återkomma till men nu väntade Mauricio med utombordaren småputtrande och det var bara att hoppa i för vidare färd mot Bartola.