quistbergh.se

Plötsligt vände allt för Stockholms läns landsting. Från att vårdkarusellen under flera år snurrat mot mindre personal, färre plasthandskar och sjukhusnedläggningar sägs nu problemet vara personalbrist. Detta efter en besparingspolitik som saknar motstycke i svensk sjukvårdshistoria. Under den förra borgerliga majoriteten och nuvarande majoritet av socialdemokrater, vänsterpartister och miljöpartister har beslut om besparingar på totalt 5,3 miljarder fattats. Exempelvis har två akutsjukhus gjorts om till lokala sjukhus, men den största förändringen kan du se i sammanställningen över antalet anställda i Stockholms läns landsting (SLL).
Ta en titt till.
Det kallas nämligen kompetenshöjning att ha 490 sjuksköterskor eller 1374 undersköterskor färre anställda 1997 jämfört med 1994.

Besparingsivern har också lett till långa vårdköer. Via SLL:s hemsida på internet kan nu stockholmarna surfa in på den så kallade vårdmarknaden och kika på väntetiderna för operation eller mottagning.
I dag är en patient som har problem med urininkontinens, det vill säga kissproblem, först tvungen att först vänta cirka 6 månader på en utredning. Sedan gäller väntan i 40 dagar för mottagning och 90 dagar för operation, för de som är oprioriterade. Är du prioriterad gäller 20 dagars väntan för mottagning och 60 dagar för operation. Men de som kan betala för sig har givetvis möjlighet att köpa sig en snabbare operation på ett privatsjukhus, utan att behöva stå månader i vårdköer.

Folkpartiet var ett av de ledande partierna i SLL:s förra bogerliga majoritet, som skar ned på verksamheten med 2,4 miljarder under tre år. Och de är – såhär under ett valår – mycket skeptiska till hur vården skötts i Stockholm de senaste åren. Informationsansvarige Patrik Silverudd anser att besparingsplanerna varit helt orealistiska.
– Det har slagits svenskt rekord i nedskärningar och det under en socialdemokratisk majoritet med vänsterpartiet och miljöpartiet, säger han.
Och det skulle inte hänt vid en borgerlig majoritet?
– Det är fullt möjligt att vi också hade tvingats till nedskärningar. Men jag är helt övertygad om att vi hade insett det fullständigt meningslösa i att skära som nuvarande majoritet har gjort. Exempelvis har de hävdat att sjukhusen ska ta emot beställningar från sjukvårdsområdena. Då har sjukvårdsområdena, för att spara in mera pengar, helt enkelt gjort färre beställningar. Patienterna har då varit tvugna att vända sig till sjukhusen där de placerats i kö. Och när de väl gör operationerna kostar de likt förbannat pengar även om sjukvårdsområdena gjort färre beställningar.
Dock har inte hela sparpaketet på 2,9 miljarder kronor s, v och mp tog beslut om genomförts. I slutet av förra året avtog nedskärningarna och besparingarna ligger hitintills på 1,4 miljarder kronor. Nu vill s, v och mp istället satsa en miljard kronor extra nästa år på vården. Men det handlar knappast om en satsning menar folkpartiets Patrik Stenudd.
– Det betyder att deras planerade nedskärningar inte blir av i lika hög grad. I realiteten innebär det fortsatta besparingar på vården med 250 miljoner kronor till 1999. Det är märkligt att de inte fläskade på med 250 miljoner till när de ändå höll på och delade ut valfläsk. De har piskan i ena handen och slänger fram en morot lite då och då, avslutar folkpartisten.

I somras blev personalbristen inom SLL mycket akut. Vårdpersonal erbjöds några tusenlappar extra om de avstod från semester och sjukhusen tävlade inbördes med att försöka locka till sig framför allt sjuksköterskor. I denna jakt är den största vinnaren en bransch som vuxit sig allt starkare de senaste åren, nämligen personaluthyrningsbranschen. I Stockholm finns alla utom ett av de 16 svenska företag som hyr ut vårdpersonal. Omsättningen för exempelvis Competence Sköterskejouren har ökat från 1 miljon kronor när de startade 1995 till dagens 25 miljoner kronor. SLL har tecknat ett avtal med de tre största uthyrningsföretagen och enbart under första kvartalet i år använde de sig av inhyrd personal vid 400 tillfällen, enligt landstingets egen undersökning. Inhyrningsperioden kan variera från korta pass till veckor eller månader. Kostnaden för att hyra en sjuksköterska är cirka 300 kronor per timma medan timkostnaden för en fast anställd sjuksköterska, inklusive sociala avgifter och semesterersättning, är cirka 160 kronor per timma. I många fall rör det sig om personal som tidigare jobbat inom landstinget men nu, på grund av familj eller annat deltidsarbete, lockas av en hög lön för att hoppa in lite då och då.

Trots denna fördyring tycker Bill Eriksson, tillförordnad personaldirektör inom SLL, att det är bra att anlita uthyrningsföretagen.
– De tillhandahåller personal på kort varsel, säger han. Men det är inte meningen att de ska bli så många att de bemannar hela vårdavdelningar eller liknande. Nu råkar det vara inhyrningsfirmor som gör jobbet bemanningsassistenterna inom sjukvården förut gjorde. Det fördyrar inte verksamheten på något avgörande sätt.
Hur mycket dyrare har det blivit?
– Det har vi inga exakta siffror på men vi vet vilka tumskruvar det är på klinikerna. Och eftersom det är en brist på personal har det inte funnits folk att få för billigare pengar än så.
Personaldirektören Bill Erikssons största problem är istället hur de ska få fler att välja ett jobb inom vården.
– Sjukvårdens image måste bli bättre, linjerna måste vara attraktivare än vad de är idag. Det är inte almarmerande nu men om trenden att det är väldigt osexigt att jobba inom vården fortsätter blir det väldigt fel.
Vem är det som gör det osexigt?
– Ja, det är väl klart att det kan man alltid diskutera...vi vet ju att det här är konsekvenserna av att statsbidragen gick ner väldigt kraftigt. Men nu har man återfunnit någon slags punkt där vården rustas upp igen, avslutar Bill Eriksson.

Detta är ett av bevisen på en väldigt slösaktig och kortsiktig politik. Besparingsåren har visat att de stora personalnedskärningarna inte varit möjliga med bibehållen vårdkvalité. Den återfunna punkten SLL:s Bill Eriksson talar om har inte på något sätt försvunnit, den har varit där hela tiden. Nu återanställs eller hyrs personal och landstingen köper kostsamma utbildningsplatser samt planerar kampanjer för att folk ska söka sig till vårdyrket. Detta trots att landstinget betalat för att vårdpersonal inte ska jobba inom vården medan de som fått vara kvar blivit tvugna att jobba under allt hårdare press och mindre tid för omtanke av patienterna.
Jo, det är faktiskt sant, sysselsättningsgarantin kallas det.
Och det är den stora skillnaden under 90-talets spariver mellan de borgerliga och nuvarande majoritet. Övertaliga under de borgerligas tid ställdes till arbetsmarknadens förfogande och kostade därmed ingenting på landstingets konto. En del fick även komma tillbaka och vikariera på sina gamla tjänster. Nuvarande majoritet införde en så kallad sysselsättningsgaranti, vilket betydde att ingen fast anställd skulle bli av med jobbet. Istället skulle de vara kvar och kompetenshöjas så att de passade in i den nya vårdstrukturen. Men trots sysselsättningsgarantin har personalminskningen fortsatt, vilket har flera orsaker. De flesta har gått i pension och eftersom det varit anställningsstopp är personalen inom landstinget i genomsnitt mycket äldre idag än i början av 90-talet. Andra har via sysselsättningsgarantin fått avgångsvederlag, förtidspension eller fått hjälp att utbilda sig till annat yrke. Och de har inte ersatts av vikarier, eftersom trenden varit färre tidsbegränsat anställda från 1992 till 1997.
Den totala kostnaden för sysselsättningsgarantin har under 1995 till 1998 varit över 2 miljarder kronor.
Detta är naturligtvis också en väldigt märklig politik. Givetvis ska landstinget ta hand om sina anställda, men varför göra folk övertaliga bara för sakens skull när många kunde jobbat kvar?

Gunnar Skoglund är ledamot i SLL:s styrelse, personalutskott, fullmäktige och har en rad andra landstingspolitiska uppdrag för sitt parti socialdemokraterna. Han svarar på frågan om kostnaderna på 2 miljarder kronor för sysselsättningsgarantin är inräknad i landstingets besparingar.
– Vården har blivit 1,4 miljarder billigare och så länge sysselsättningsgarantin var kvar fick du inte ut den effekten men nu får du ut den, säger Gunnar Skoglund. De här besparingarna är bestående för varje år medan sysselsättningsgarantin är borta.
Vilket betyder att sysselsättningsgarantin inte är inräknad. Det är en separat kostnad landstinget har haft under 1995 till 1998 som avvecklas nu till årsskiftet. Och frågan är då varför man skulle kompetenshöja eller utbilda folk till andra saker när behovet fanns och de ville jobba kvar?
– Bakgrunden var den att vi såg framför oss att vi skulle göra stora omorganisationer som skulle göra en del människor, åtminstone tillfälligt, övertaliga. Om vi bara lät dem vara kvar skulle den här organisationsförändringen inte kommit till stånd. Det fungerar på det sättet.
Har det varit en rättvis politik mot personalen?
– Rättvis, vår utgångspunkt har hela tiden varit att vi är ombud för skattebetalarna och patienterna. Och vi måste försöka se till att man får ut så mycket som möjligt av vården. I den processen har stora delar av personalen fått dra ett väldigt tungt lass. Om det är rättvist eller inte...jag tycker inte det är rätt ord.

Socialdemokraten Gunnar Skoglund tycker att de senaste årens personalminskningar lett till en ”kvalitetshöjning” inom vården och fördelarna med omstruktureringarna är att patienterna i högre utsträckning får en mer adekvat vård, det vill säga att de kommer direkt dit de ska. Hur förklarar då Gunnar Skoglund det märkliga faktum att SLL gjort sig av med så mycket personal att de nu tvingas hyra eller köpa dyra utbildningsplatser, varför kunde de inte nyanställt under tiden som personal gick i pension?
– I första hand gällde det ju att ta hand om de som blev övertaliga i omorganisationen och utveckla dem vidare.
Problemet finns fortfarande där, nu råder det brist på personal.
– Det är riktigt och nu måste vi satsa på att öka statusen i vårdyrket, inte bara för sjuksköterskorna utan för alla kategorier.
Men det är ju ingen tillfällighet att yrket har en låg status eller dåliga framtidsutsikter eftersom så många fått gå under 90-talet.
– Det är riktigt men om du tar det i ett längre historiskt perspektiv har vi haft en väldigt stark utveckling inom vårdområdet. I början av 70-talet hade vi inte en vårdcentral i Stockholms län medan det idag finns över 200 husläkarmottagningar. Möjligheten att vårda och lindra har ökat under årens lopp och därmed behovet av folk.
Är det då inte en väldigt kortsiktig politik av er som gjort att det nu råder en brist på folk som vill jobba i vården?
– Det har gått väldigt fort och vi har fått ett ökat behov av kvalificerad arbetskraft inom sjukvården. Konjunktursvängningen har påverkat det hela väldigt kraftigt och det är ju positivt. Men just för vården har det gått väldigt fort från att ha haft övertalig personal till att behöva mer personal.
Och det finns ingenting ni kunde gjort för att motverka detta?
– Jag vet inte vad vi kunde ha gjort mer än haft den här sysselsättningsgarantin och talat om för folk som blev övertaliga i en omorganisation att det finns en framtid för dig och du kan passa på att utveckla din kompetens. Jag vet inte vad vi kunde ha gjort mer eftersom det då var ett helt annat ekonomiskt läge.
Ni kunde ha nyanställt under tiden istället för att ha anställningsstopp.
– Det fanns inga resurser att tillföra förrän man hade fått ordning på ekonomin. Nu har vi ordning på ekonomin i landstinget och staten har ordning på ekonomin så att de kan tillföra resurser. Den möjligheten fanns inte hösten -94. Men nu kommer vi att fylla på med mer personal för nu finns pengarna, mycket tack vare den här omorganisationen.
Är det någonting i den här omstruktureringen ni fått tinga på?
– Ja, det skulle i så fall vara att det periodvis uppstått köer på förplanerad vård. När det förekommit att folk som har dagliga plågor har fått vänta mer än tre månader på en operation är det inte bra. Det är någonting vi har blivit tvugna att pruta på, det måste jag säga.
Ändå har omstruktureringarna varit nödvändiga?
– Vi kommer inte att gå tillbaka till den ordning vi hade 1994. Borgarna kritiserar oss men de kommer ju inte ändra någonting. Om de tar över kommer de tacksamt notera att de slipper göra en massa jobbiga saker som vi har gjort under den här perioden. Det är naturligtvis väldigt jobbiga beslut, vem skulle inte ha velat slippa undan dem. Men jag ångrar inget utav dem.

Det har alltså varit ytterst plågsamt att genomföra de stora förändringarna. Ändå var det nödvändigt eftersom det inte funnits några pengar och detta var den enda vägen man kunde gå. Men nu finns det pengar och det gäller att bygga upp huset politikerna själva varit med och raserat.
Vårdkarusellen snurrar vidare.
Nyligen tillsatte regeringen en speciell kommission, vårdkommissionen, med arbetsmarknadsminister Margareta Winberg i spetsen. Tillsammans ska hon med fem andra ministrar, representanter för fackförbunden samt kommun- och landstingsförbunden locka unga till vården. Idag står platserna på vårdprogrammen och sjuksköterskeutbildningarna tomma. “Vi måste se över arbetsmiljö, arbetstider och organisation”, säger arbetsmarknadsministern.
När det blåser full storm tycks makthavarna vara döva, men när deras egen konstruerade storm tillfälligt blir till en bris är det desto fler som vill lyssna.
Hur låter det nästa gång?