quistbergh.se

Nattportieren menar att hela Tikal är fint. Det finns ingen del som är bättre än den andra. Klockan är 06.03 på onsdagsmorgonen och bussresan till Tikal från Flores, Guatemala, ska ta cirka en och en halv timma. Flores är en liten ö, utkastad i en insjö, fylld av restauranger – de har till och med en schysst sushirestaurang – hantverksbutiker och hotell. Trots det, eller kanske just därför, finns det ett hyfsat lugn här. Ingen stress och mest ett ställe turisterna tillfälligt landar på för att boka in nästa upplevelse.

Tikal är, till omfånget, klart mer imponerande än tidigare rester av mayariken - exempelvis Palenque i Mexiko och Copan i Honduras - som jag besökt. Det tar upp till en kvart att gå mellan de olika templen och platserna. Och det finns massor av dem. Under storhetstiden – som pågick under den gamla tiden som varade under åren 1500 till 200 före Kristus samt den klassiska tiden som varade år 200 till 925 efter Kristus – täckte området 65 kvadratkilometer. Det fanns 3 000 byggnader, 200 monument och här bodde som mest mellan 90 000 till 120 000 personer. Utsikten från tempel fyra är massiv.

Mer läsning, bilder och en klickbar karta över Tikal hittar du här.
Och här en artikel om Tikal från Dagens Nyheter.

Vid tretiden på eftermiddagen var jag tillbaks i Flores. Gott om tid till flyget som skulle gå klockan fem. Flygresan till Guatemala City och vidare till San Salvador gick bra. Och nu var det dags för eldprovet… migrationen på flygplatsen. Jag var laddad för ett långt försvarstal och att jag minsann fått 90 dagar i Guatemala och då ska jag få 90 dagar i El Salvador – sådana är reglerna. Väl framme vid passkontrollen bläddrade inspektören lite lätt i mitt pass och frågade hur många dagar jag skulle stanna.
– Ja, max 90 dagar är det väl, fick jag ur mig.
Han bläddrade lite, flinade och stämplade. Vid bagagebandet frågade Jon mig hur många dagar jag fått. Jag kollade efter och… 30 dagar. Migrationssåpan lär fortsätta.