Idag presenterades Drottning Silvias utredning om hennes far, Walther Sommerlath, av Göteborgs-Posten, Tidningarnas Telegrambyrå och Hovet. Jag välkomnar denna utredning, det är verkligen bra att den gjorts och den bekräftar i allt väsentligt det vi redan avslöjat i Kalla fakta reportagen.
Dessutom fyller utredningen en viktig kunskapslucka vi haft och redovisat. Nämligen: Hur mycket betalade Walther Sommerlath för Efim Wechslers företag? I Drottning Silvias utredning värderas köpesumman till cirka 25 000 riksmark. Samma summa erbjöds Efim Wechsler hösten 1938 för sin fabrik. Det var hans egen bank, Dresdner Bank, som kom med budet. Men Efim Wechsler betraktade det som ett skambud och tackade nej. Enbart i eget kapital – Wechsler hade 1937 köpt ut kompanjonen Paul Hennig – hade företaget mer än den dubbla erbjudna summan om 25 000 riksmark. Walther Sommerlath drog alltså nytta av den judiske affärsmannens pressade situation och köpte det blomstrande företaget till underpris.
Men den förre riksantikvarien Erik Norberg, som jobbat med utredningen på Drottningens begäran, ser Walther Sommerlath som en hjälte likt Raoul Wallenberg. Till TT förklarar han:
”Det finns forskning som visar att ungefär 80 procent skodde sig och betalade så lite som möjligt. Men sedan fanns det kanske 20 procent som verkligen gjorde rätt för sig, säger Erik Norberg som placerar Sommerlath i den "goda" femtedelen.”
Så, var Walther Sommerlath “ond” eller “god”?
För att svara på den frågan vill jag ställa en motfråga:
Varför återvände Walther Sommerlath till nazisternas Tyskland år 1938?
Var det för att han…
a/ Hade extrem hemlängtan.
b/ Ville hjälpa en judisk ingenjör att resa till Brasilien.
Eller
c/ Såg möjligheten att ta över en fabrik och ställa om den civila produktionen till krigsmateriel för Hitlers krigsmaskin och tjäna en massa pengar.
Vad tror du?
PS. Aftonbladet intervjuar historieprofessor Alf W Johansson som hävdar att Walther Sommerlath kände till Wechslers pressade läge och knappast kan hyllas som en av de “goda”. Hela artikeln finns här.
Det är väl framför allt tre saker som är värda att fundera över:
1. Vad skulle ha hänt med Efim Wechsler som han inte hade sålt företaget till Sommerlath & stannat kvar i Tyskland? Hade han då fått ett bättre pris, alternativt kunnat behålla företaget och fortleva sina dagar i största välmåga? Med tanke på vad som hände med Europas judar kan det ju faktiskt mycket väl ha varit en stor möjlighet som yppade sig för Wechsler genom transaktionen med Sommerlath, en chans att med åtminstone en del av sin förmögenhet kunna starta en ny tillvaro i Brasilien. Och det verkligen i grevens tid.
2. Anta att inte ens Norbergs undersökning har lyckats få fram alla detaljer? Hur säkert kan vi då bedöma de inblandades agerande?
3. Det är värt att notera att Wechsler efter kriget inte krävde ersättning för förlusten av företaget, vilket han däremot gjorde för förlusten av sin fastighet. "Kalla Fakta" tycks vilja förklara detta med att det inte kan ha varit lätt att beräkna dess värde p.g.a. den hade drabbats av bombanfall. Fast samtidigt verkar "Kalla Fakta", mer än 60 år senare, inte ha några som helst problem med att värdera företaget. Så varför skulle det ha varit så omöjligt för Wechsler?
Vad var drivkraften bakom förföljelsen av Silvia?
Varför lade TV4 ner stora summor pengar för att smutskasta drottningen?
Hennes pappas insats för Tyskland är helt försumbar i förhållande till vad svenska staten gjort. Den luckrativa exporten av järnmalm var en förutsättning för att Tyskland skulle kunna rusta till krig. Om Sverige avbrutit malmexporten 1942, hade Tyskland förlorat kriget redan 1943, varvid de flesta judar räddats.
Så varför angripa drottingen, när hela svenska folket borde skämmas?
Varför spelade Sverige vänskapsmatch i fotboll i Berlin 1942 inför 70 000 människor, om nu Tyskland var så förfärligt?
Jo, för 1939 när Sommerlath köpte den judiske firman, visste varken han eller Sverige vad som skulle ske. Det är lätt att vara efterklok, men var och en skall dömas efter sin tid. Och inte efter några pösiga journalister på Östermalm, 70 år efteråt.
Mvh
Nils Thorell
Historiker (visserligen amatör)
Troligen var det alternativ a. Alternativ c existerar nog bara i frågeställarens tankevärld och säger mer om frågeställaren än om Sommerlath.