Efter ett par veckor som tacksamma gäster hos Fredrik i San Salvador är det nu också dags för ett gästspel i självaste bloggen. Vi har tillbringat ett antal dagar i det för alla trogna läsare välbekanta huset, med grafittiväggen, trättmaskinsfodralet och allt annat. Vi har också hunnit med ett par ordentliga utflykter: en runda i västra delen av landet och en snabbtur till den karibiska ön Roatan i Honduras. Men här handlar det alltså om den förstnämnda. Mer om Roatan kommer garanterat i ett senare inlägg.
CoatepequeVulkansjön Coatepeque och hostelet Amacuilco har vi ju redan fått stifta bekanskap med, och givetvis ville vi dit för att kolla om det verkligen var så bra som det lät. Eftersom det talats om dåliga vägar hyr vi en fyrhjulsdriven bil (inte en SUV, märk väl) och följer vägbeskrivningen. Fredrik stannar kvar i stan för att sköta jobbet.
Ungefär en halvtimmes bilfärd från San Salvador ligger vulkansjön Coatepeque. Karin har varit där förut och hittar genvägen från bergen. Det är brant men Begoña håller Ari Vatanen klass och tar med stor säkerhet ner hela ekipaget i ett stycke. Väl nere kör vi rätt sakta och utanför en grön port där det ser ut som om ingen satt sin fot på de senaste femtio åren hojtar Karin att hon känner igen sig. Jag, och jag tror att jag talar för Begoña och Johan också, fattar ingenting. Men Karin studsar ut ur bilen, in genom porten och visst var det rätt ställe. Det heter Amacuilco och förutom att de bedriver vandrarhemsverksamhet har de byggt en lång brygga/pir ut i vulkansjön.