När Torkel blev Juanito

Förra helgen höll jag i en skrivarworkshop för ett gäng från MOJE i Ilobasco. De är i färd med att starta ett eget magasin och ville ha lite tips. Det blev en dag med olika övningar och de elva deltagarna visade sig vara i princip fullfjädrade skribenter. En av uppgifterna fastnade särskilt på näthinnan. Den går ut på att man (i det här fallet jag) visar bilder på olika personer. Sedan får deltagarna, en bild i taget, beskriva personen. Vad hon/han heter? Vad hon/han gör? Vilka intressen hon/han har? Och så vidare… Efter fem minuters skrivande är det dags för deltagarna att läsa upp sin beskrivning för resten av gruppen. I slutet av övningen avslöjas personernas rätta identitet och vad de pysslar med. Efter det följer en diskussion om hur vi beskriver människor. Vart kommer stereotyperna ifrån och hur kan vi gå bakom dem? Varför stannar medierna oftast enbart vid namn, ålder och/eller yrke när en annan människa ska beskrivas? Finns det fler sätt? Vilka? Och så vidare… Men när de olika personerna, utifrån dessa fotografier, skulle beskrivas blev det (i alla fall för mig med facit i hand :-D) riktigt kul. Här är resultatet:

Den här killen heter Gregorio, Antonio, Carlos, Daniel eller Juanito. Han är diskjockey och studerar till ingenjör på La UCA universitetet i San Salvador. Eller så bor han i San Fransisco, lever ett normalt liv, nära havet och praktiserar gotisk konst. Eller så bor han i Stockholm, jobbar i en klädbutik och bor tillsammans med sin flickvän Lisa. Eller så är han den yngsta i en familj bestående av tre bröder, bor i San Salvador men kommer ursprungligen från Chalatenango. Eller så är han sångare, bor med sin familj, sjunger om Gud och sin hemby.

Den här damen heter Marta (kallas för ”Marita”), Agda eller Matilda. Hon är en av de överlevande från Titanic, pensionär, bor egentligen i Kalifornien men är just nu och hälsar på i Cabañas, El Salvador. Eller så bor hon i Panama, har tre barn, älskar naturen och kaniner. Eller så bor hon sedan fyrtio år tillbaka i en lägenhet i Motala, eller Ilobasco, gillar att arbeta och lever ensam.

 

Den här mannen heter Ricardo, Carlos, Don Juan, Don Daniel, Tim, Javier eller Don Rodrigo. Han är vägarbetare, 52 år, mycket dynamisk, ung i sinnet och på bilden dansar han till sin favoritsång ”El Pirulino”. Eller så har han jobbat som biståndsarbetare i olika länder, är singel, ingenjör och jobbar för ett nicaraguanskt företag. Eller så bor han i San Salvador och har ibland ont i ryggen. Eller så är han en gammal gerillakrigare som bor i Chalatenango, eller så är han polis i Ilobasco. Eller så är han 57 år, har tre barn och gillar att dricka kaffe med sin fru som har parkinsons sjukdom.

 

Hmmm… och facit då? Den unge mannen heter Torkel, bor i Norrköping, jobbar som gympalärare på Waldorfskolan i Söderköping och är svag för bland annat Hammarby, hårdrock och husvagnar. Torkel är också min bror.

Damen heter Britta, är pensionär sedan ett antal år tillbaka. Hon bor i Stockholm och älskar dans, gymnastik, prata i telefon och ska det lyxfikas kan det bli ett glas likör 43 till kaffet. Britta är också min mormor.

Mannen i mogen ålder heter Bert och är arbetsbefriad hemmafixare av rang. Är oerhört skicklig när det gäller målning, snickeri, fotografi, odling men be honom inte att sjunga. Lämnar ogärna tunet och hundarna i östgötaskogarna. Bert är också min padrastro (svärfar, plastpappa).


> lägg till ny kommentar | Tipsa en vän


Användarinloggning

quistbergh.se nyhetsbrev