Klicka mot svält

En version av denna text har tidigare publicerats i: Pocketversionen av boken "motstånd", Dielemans/Quistbergh, Ordfront, 2002. Texten © författaren/författarna. För eftertryck krävs tillstånd från författaren/författarna. Men om du vill skriva ut och läsa artikeln eller ge den till en god vän går det givetvis bra. De är till för att spridas. Om du har frågor, gå till kontakt.
Dokumentadress: [http://www.quistbergh.se/view/521]
Tipsa en vän om denna artikel, klicka här. Skriv ut denna artikel, klicka här.

Hösten 1999 funderade Niklas Aronsson på vad han egentligen ville göra med sitt liv. Att lägga energin på att serva datorer och hitta nya drivrutiner kändes inte tillräckligt meningsfullt. Under en cykeltur kom han på att han ville göra ett välgörenhetsprojekt på Internet.

Text: Fredrik Quistbergh


– Jag är inte så insatt i själva sakfrågorna när det gäller bistånd, säger han.
– Inte mer än gemene man, att man vill dra sitt strå till stacken. Men jag ville hitta min nisch.
En kompis visade honom The Hunger Site, en Internetplats där besökaren genom ett klick skänker exempelvis en kopp ris till behövande. Det kostar ingenting för den som gör klicket, utan pengarna kommer från annonsörer som får göra reklam på sajten. Det ”livgivande klicket” skulle även bli ett inslag på webaid.se, men Niklas ville också erbjuda tjänster såsom e-post och sms. Den som loggar in på webaidmejlen kommer in i ett annonssystem och annonsörerna betalar för varje gång de får visa sig. Intäkterna går till välgörenhet. I takt med att idén började ta form var nästa steg att hitta ett antal organisationer som ville vara med, så Niklas kontaktade ett antal som han hade förtroende för. Tanken var att välgörenhetsorganisationerna skulle bidra med sina projekt och sin kunskap. Det skulle inte kosta dem någonting att vara med på webaid.se. Niklas lön skulle betalas av sponsorer. Flera av de organisationer han kontaktade nappade. När välgörenhetsorganisationerna var med lyckades Niklas ordna tre huvudsponsorer för att finansiera sin egen lön. Efter tre och en halv månads intensivt jobb i den dåvarande arbetslokalen i Hässelbystrandsskolans sminkloge (där Niklas fortfarande knäcker extra som vaktmästare), hade webaid nätpremiär den 19 april år 2000. Idag har sajten 90 000 unika besökare per månad och har dragit in över 1,2 miljoner kronor till olika välgörenhetsprojekt. Trots det är Niklas inte nöjd.
– Idag är engagemangströskeln extremt låg på webaid, säger han.
– Det är bara att gå in och göra ett klick. Den tröskeln ska vi sakta men säkert trappa upp. Vill man gå vidare och öka sitt engagemang ska webaid vara språngbrädan.

Niklas AronssonNiklas AronssonSajter som webaid.se eller The Hunger Site har fått kritik för att vara ”business med skuldkänslor som motor”. En tjugofemöring per klick är en droppe i havet i en verklighet där cirka 25 000 människor, de flesta av dem barn under fem år, dör varje dag eftersom de inte får tillräckligt med mat. Ett annat argument är att en del storföretag som annonserar visar ett falskt medlidande, eftersom de inte sällan tjänar sina pengar på att utnyttja människor i syd med extremt låga löner och usla arbetsvillkor.
– Vi har en policy att inte jobba med vilka företag som helst, säger Niklas Aronsson.
– Samtidigt är det svårt att granska dem, hur deras systerföretag ser ut och så vidare. Visst kan det vara så att vi bidrar till en utveckling så att det bara blir ett hjul som snurrar, att ingenting blir bättre. Jag vet inte hur man kan komma runt det problemet, förutom att vi alltid är tydliga och noga med vilka annonsörer vi har. Webaids roll är inte att presentera någon definitiv lösning på de stora problemen, utan det är mer lilla jag som gör en schysst sajt som genererar pengar och drar igång ett engagemang.
Hur gör du för att peppa dig själv i svåra stunder?
– Jag har ganska lätt att hitta inspiration eftersom jobbet känns viktigt. Men visst är vissa dagar tyngre än andra. Då brukar jag säga till mig själv: Hur många tycker inte att det är tungt på jobbet? Många känner det säkert varannan vecka, för mig är det väldigt sällan.

 

Niklas bästa tips för att förverkliga idén:

  • Är idén bra? Ungefär som när man är trött och planerar en svensexa eller möhippa, man spottar ut en massa "fantastiskt" roliga upplägg. Men hur roliga är dom egentligen? Är din idé bra, har du själv nyktert kritiserat den eller endast skänkt din superidé en massa egna positiva tankar?
  • Hitta en mentor/vän - En idé vill man spontant kanske inte nämna om för så många innan den är genomförd för att inte bli av med den. Mitt tips är ändå att du väljer någon/några du litar på för att få andra perspektiv. Det är oerhört lätt att vara blockerad och missa självklarheter.
  • Finns förutsättningarna? Fortsätt tänka kritiskt. Är det genomförbart för dig att driva igenom idén eller behöver du ett lämpligt nätverk av människor som du genomför idén tillsammans med? Hur mycket kostar det? Finns det stöd att söka?
  • Okej, iden är super! När du kritiskt granskat och ifrågasatt din idé kanske du står där med en alldeles strålande och genomförbar idé. Våga lita på den att den håller, du måste tro på den till hundra procent för att orka och för att kunna övertyga eventuella partners som du måste få med dig på tåget. Behåll även en stor dos förnuft. Du kanske måste vara beredd att ha ett extrajobb parallellt och framför allt vara beredd att jobba mycket hårt.
  • Tänk inte – gör! När man är gammal vill kan kunna samla barnbarnen och berätta om allt man gjorde och inte bara tänkte.


> Tipsa en vän


Användarinloggning

quistbergh.se nyhetsbrev