quistbergh.se

Aktionen var ett led i kampanjen ”Trident Plowshares” som menar att Tridentubåtens kärnvapen inte kan användas utan att begå krigsförbrytelse och att internationell rätt kräver att de försöker hindra sin regering att begå sådana förbrytelser. Det hela kunde passerat som ännu en plogbillsaktion. Men i rättegången tog saken en vändning som skulle få hela vapenindustrin att drömma mardrömmar. Den 20 oktober 1999 gick rätten på plogbillsaktivisternas linje. Angie Zelter och hennes två medarbetare friades.
Den historiska domen gjorde att anti-kärnvapenrörelsen fick nya krafter. I Storbritannien har det under de senaste åren varit rader av protester och i februari 2002 samlades närmare 1000 aktivister från hela Europa för att blockera kärnvapenbasen i Faslane, Skottland. För sin kamp har Angie Zelter och hennes medarbetare tilldelats ”Right Livelihood Award”, som även kallas för det alternativa nobelpriset. Men plogbillsaktionen vid Loch Goil var varken Angie Zelters första, och troligtvis inte sista, aktion. I över 25 år har hon engagerat sig i framför allt freds- och miljöfrågor. Bland annat har hon suttit fyra månader i malaysiskt fängelse efter protester mot mahognybolagens regnskogsskövling. Trots att hon på detta sätt offrat sig för andra ser hon inget hjältemodigt i sina insatser.
– Nej, definitivt inte, säger Angie Zelter.
– Jag är bara en vanlig person som försöker leva någorlunda anständigt i en sjuk värld.
Vad ger dig rätten att sätta dig över lagen?
– För allting i livet är du själv ansvarig. Det går inte att säga: Jag gjorde det på grund av att lagen säger det, att en kompis sa att jag skulle göra det, eller att det är mitt jobb. Ingen av dessa ursäkter fungerar. När vi talar om massförstörelsevapen är det självklart, även för en femåring, att det är fel att hota med sådana vapen. Det underminerar själva basen av det moraliska systemet. Lagen är ingenting som kommer från Gud – utan det är någonting som finns för att hjälpa oss att leva.

Angie ZelterEfter terrorattacken mot USA den 11 september 2001 har EU skärpt sin definition av vem som är terrorist. Till terroristbrotten räknas numera förstörelse som kan ”förorsaka betydande ekonomiska förluster” på exempelvis militäranläggningar.
– Jag förstår inte hur de kan göra vår organisation till en terroristorganisation, säger Angie Zelter.
– Vi använder oss enbart av ickevåld, är öppna och tar ansvar för våra handlingar. Jag ser det här kriget mot terrorismen som väldigt ensidigt, omoget och farligt. Folk borde vara engagerade i ett verkligt krig mot terrorismen, inte detta pseudokrig i olika nationers intresse. Om en utomjording på avstånd skulle se på planeten jorden och titta efter terroristnätverk skulle den inte se al-qaida nätverket som det största terroristhotet. Utomjordingen skulle se UKUSA- och NATO-nätverket som det stora hotet.
Varför är ickevåld så viktigt för dig?
– Jag kan inte se hur man kan förändra någonting om man använder samma metoder som de man kämpar emot. Det är inte möjligt att skapa fred genom att använda våld.
Om du var med i anonyma aktioner skulle du inte åka i fängelse så ofta och på så sätt kunna göra flera…
– Om du gör en hemlig aktion och du hade alla resurser för att oskadliggöra exempelvis Tridentsystemet, då skulle det vara okej att vara hemlig. Det skulle inte vara rätt att använda våld men det vore rättfärdigat att göra det hemligt. Men problemet är att företagen eller staten har så stora resurser och de små grupperna har inte pengarna att oskadliggöra hela systemet. Det enda vi kan göra är att försöka övertyga politikerna att göra det eftersom de har resurserna att göra det på rätt sätt. Du behöver bygga upp en ostoppbar folklig press. Det finns inga snabba vägar att göra det på. I vårt moderna samhälle tror många att det finns snabba och enkla vägar att avskaffa orättvisor. Användandet av våld eller anonymiteten är en del av det. Men i verkligheten är det svårare eftersom en majoritet av befolkningen behöver ändra inställning så att det våld och de övergrepp som pågår just nu blir otänkbara. För att nå dit behöver alla finna sin egen form av integritet och agera efter sitt eget samvete. Det gäller att verkligen lyssna och det är en hel livsstil. Det är det man uppmuntrar när man gör öppna, ickevåldsliga och ansvarsfulla civila olydnadsaktioner.
Men exempelvis djurrättsrörelsen, som blandat anonyma aktioner med öppna, har ju haft stor framgång.
– Personligen tycker jag inte att anonymitetsfrågan är lika viktig som frågan om våld kontra ickevåld. Visst kan många små hemliga aktioner, så länge det finns någon grupp som jobbar öppet, vara effektiva. Alla behöver inte vara öppna, men det är väldigt viktigt att de är ickevåldsliga. När man använder sig av våld startar man en våldsspiral som i slutändan inte kommer ta en dit man vill. Men när det gäller anonymitetsfrågan så kan jag leva med den. Det kan ibland vara användbart.
Vad är det som får dig att fortsätta? Känns det inte hopplöst?
– Visst, ibland blir jag väldigt deprimerad. Men jag behöver känna mig behövd och att mitt liv har någon mening. Jag får kraft av att engagera mig ickevåldsligt och genom civil olydnad, istället för att blunda för förtryck, lidande och allt annat hemskt som pågår. Jag får kraft av att engagera mig och tänka på vad jag kan göra åt det, vad samhället kan göra åt det. Annars vore det en väldigt sorglig värld.