Varning för böghög

En version av denna text har tidigare publicerats i: Public Service 1/2005. Texten © författaren/författarna. För eftertryck krävs tillstånd från författaren/författarna. Men om du vill skriva ut och läsa artikeln eller ge den till en god vän går det givetvis bra. De är till för att spridas. Om du har frågor, gå till kontakt.
Dokumentadress: [http://www.quistbergh.se/view/488]
Tipsa en vän om denna artikel, klicka här. Skriv ut denna artikel, klicka här.

I våras ställdes personalen på Hässelby Villastads skola i Stockholm inför ett allvarligt problem. Högstadieeleverna bildade böghögar i tid och otid. Elevvårdsteamet, med biträdande rektorn Per-Åke Gustafsson i spetsen, inledde ett åtgärdsprogram. Men hur gick det sedan?

Text: Fredrik Quistbergh


BöghögsbrevetBöghögsbrevet
– Det finns inte så mycket att säga, säger Per-Åke Gustafsson.
– Har du läst brevet framgår det väl vad det handlar om.
Har du själv sett en böghög?
– Jadå.
Hur såg den ut?
– Det förklaras väl också i brevet om jag minns rätt. Men det som händer är att eleverna slänger sig i en hög. Det är klart att det är ju mer eller mindre frivilligt det där. Den som hamnar underst är kanske inte frivilligt med på det hela.
Hur har ni fått bukt med böghögeriet?
– Jag måste säga att vi skrev det där brevet och sedan har det faktiskt slutat.
Vad gör eleverna istället?
– De leker och har kul. Men sådana här avarter, om jag säger så, har inte förekommit, åtminstone inte på höstterminen. Sedan kan jag inte säga om… det är ju en sådan här företeelse som förekommer då och då. Vad jag ångrar idag är väl det där begreppet som skapade rubriker. Jag tror inte att det hade skapat rubriker om vi hade skrivit hockeyhög. Det såg jag ju sedan att det förekommer olika beteckningar på den här företeelsen. Några sa att: Det där gjorde vi för tjugo år sedan på vår skola och det kallades för hockeyhög eller TV-puck hög och alla möjliga beteckningar.
Vad har du för några tips till andra som har problem med böghögar?
– Jag tror att för det första är det viktigt att informera. Och eleverna förstår ju egentligen, när de tänker efter, att den som hamnar underst inte tycker att det är så kul. Om det är tre, fyra, stycken är det väl ingen fara. Men börjar det bli tio, femton, personer som ligger ovanpå är det inte kul att ligga därnere. Det var en sådan incident som hade hänt och det var därför vi tyckte att nu måste vi informera föräldrar och elever om att det här är farligt. Brevet var en del. Andra delar i det programmet var att skolsköterskan gick runt i klasserna och berättade om farorna. Ligger man underst och får flera hundra kilo ovanpå sig så tappar man luften och kan inte andas. Pågår det ett tag är det självklart farligt.
Har eleverna förstått allvaret i det här nu?
– Ja, det tror jag. Jag tror egentligen att de gjorde det innan också. Men du vet kanske hur det är att vara tonåring. Man gör en del saker som kanske inte är bra för att det finns ett grupptryck. Man tror att andra tycker att det är jättekul. Men det är det inte.

 


> Tipsa en vän


Användarinloggning

quistbergh.se nyhetsbrev