quistbergh.se

Turistens bön

Klockan 08.00 på måndagsmorgonen fortsatte resan med buss till Belize City. Det visade sig snabbt att vi tagit mjölkbussen. Stopp varannan minut å kringelkrokar för att plocka upp passagerare längs med vägen. Efter åtta timmar var vi framme i Belize City. Men i alla fall de första timmarna var det spännande att resa i ett landskap som mest liknade ett tropiskt Kiruna – med skogsavverkning och allt på sina ställen. Och folket som klev på skiftade från någon gammeltysk version av mormoner till mayaindianer.
Belize City är en skräpig stad. Här bubblar desperation istället för lugn. Hela tiden: Taxi Sir? Taxi, taxi, taxi, Sir? Eller: Hi Sir, how are you Sir? I am an artist, Sir. Maybe you want to see and buy my paintings Sir? Eller bara det gamla hederliga rycket i armen.

Med hjälp av en taxichaufför som kallas ”talibanen” hittade vi ganska snabbt till hotell Mopan, checkade in och började leta efter ett matställe. En djupfriterad fisk med ris och bönor senare hann vi precis innan stängningsdags smita in på flygbolaget TACA:s försäljningskontor. Visst flyger de mellan Belize City och San Salvador, nemas problemas, men… alla flyg denna vecka är fullbokade.
– Men nästa tisdag finns det lediga platser, säger Tacatjejen.
– Ska jag boka in er där?
Ve och fasa, aldrig en vecka i den här skräpstaden. Den variant vi kommer fram till är att ta buss till Flores i Guatemala. Från Flores kan vi flyga till San Salvador via Guatemala City. Grejen är ju att vi, enligt El Salvadors regelsystem, måste komma in via flyg i landet. Bussvägen funkar inte – då blir vi bara avvisade igen. Därför, ner till bussterminalen och det visar sig gå en bus till Flores klockan halv tio i morgon bitti.

På kvällen vräker regnet ner. Det är ju inte värsta turistsäsongen direkt, den är istället från september till april. Nu under lågsäsongen är mycket stängt, inkomsterna få och desperationen större. TV-nyheterna upptas till stor del av de nya siffrorna från turistministeriet i Belize. Landet gick länge under namnet ”lilla brittiska Honduras”. Den engelska drottningen återfinns för övrigt på ALLA sedlar och mynt.
Nyhetspresentatörskan berättar att siffrorna både är glädjande och dystra. Antalet utlänningar som kom in i landet via flygplatsen under årets sex första månader är i år fyra procentenheter fler än motsvarande siffra förra året. Hon kallar det en ”hälsosam” uppgång. Värre är det dock när det gäller antalet besökare från kryssningsfartyg. Antalet besökare har sjunkit med tre procentenheter jämfört med förra året och det är kris för alla som lever på de flytande kassakistorna. Nedgången skylls bland annat på orkanerna – eller rättare sagt rädslan för dem. Nyheten avslutas dock med att TV-kvinnan försöker peppa upp stämningen.
– Vi har sex månader på oss att vända den här trenden!
Det är ju illa när ett land, såsom Belize, är så oerhört utelämnad till en typ av inkomster. Sviker de är det lika med svält för de sämst ställda. Och Belize City känns oerhört på dekis. De gamla kolonialhusen ruttnar sönder och det finns liksom inget nytt. I matsalen på hotellet hänger ”Turistens bön” som är skriven av lustigkurren och krönikören Art Buchwald. Och det värsta är att jag inte vet om de som hängt upp dem gjort det på skämt eller allvar.