quistbergh.se

Lionel Richie och Felix FloresVaknar av doften från röd Marlboro. Jon har ju den härliga vanan att enbart röka på nätterna - då och om han vaknar upp. Kroppen lite stel efter bussen till Puerto Barrio. Två timmars ståplats är i och för sig inte supermisspepp - bara lite hederligt misspepp. Först frukost, sedan ta ut pengar och ladda batterierna inför dusten med migrationen. Men det går bra. Den äldre vänliga mannen menar att de böter vi fått (cirka 120 $ vardera) av El Salvadors gränspolis inte alls var några böter.

– Det är inget annat än ett rån, säger han.

Vi får våra stämplar och vamos till båten som ska ta oss till Punta Gorda i Belize. Jag tar en snabb sväng förbi ett internetkafé för att kunna uppdatera min drömelva till matchen om tredje pris och finalerna. Men Internet ligger nere på fiket i hamnen och det närmaste ligger tio minuter därifrån. Jag joggar dit för att kunna byta in Maniche, Grosso och Odonkor. Hinner precis uppdatera laget - vilket behövs för att kunna försvara min andraplats i ligan Götterdämmerung. Och eftersom det är flera deltagare i ligan som har fuskat och använt sig av dopningen som går under namnet "Bosmankoder" har jag gått hopp om att även detta år - vann överlägset ligan vid VM i Japan 2002 - ta hem segern.

Resa från Puerto Barrio till Punta GordaEfter en och en halv timmas skumpande på båten - passande nog fick vi lite stärkande regn också - var vi framme i Punta Gorda (Den tjocka halvön). Den pacificosering som började i Puerto Barrio - det vill säga mer Bob Marley än Ricardo Arjona - fullkomligt exploderar i Punta Gorda. Här är det: Ya man. Ölen heter Belikin och bryggs i Ladyville, Belize.

Vi bestämmer oss, trots det trista vädret, att stanna här en dag och försöka kolla bronsmatchen i lugn och ro. Inget stressresande här inte. Tredje landet på två dagar och jag fattar ingenting av tider och valutor. Men efter lite grundresearch med immigrationsmyndigheterna, som är trevligheten själv, är tiden densamma här som i San Salvador och det går ungefär två belizedollar på en amerikansk dollar. Vi slänger in prylarna på ett hotell och snabbt ut för att hitta storbild och matchen. Receptionisten tror lite på en sportbar som ligger efter parken på höger sida. Jag frågar vad den heter och hon svarar något i stil med: "Päääjäj". Jag fattar nada men sportbar är alltid sportbar så... vamos. Vä framme vid PG Sportsbar är det helstängt. Skit å piss å bara klassiska chuparos öppna. Men vi kollar även bakvägen på sportbaren och visst... bakdörren är öppen. Tjoho. Väl inne håller en stor svart kille på och städar och visst ska vi se fotbollen. Felix i PG´s SportsbarHan är helpeppad och visst finns det storbildsteve. Killen visar sig till åldern vara mer av en herre och heter Felix Flores. Han är född i Punta Gorda men har jobbat trettio år i Los Angeles som revisor på en radiostation. Han har spelat favoritsporten basket i mediekändislaget mot favoritlaget LA Lakers. Han tar ner ett foto från matchen där jumbotronen visar hans namn. Runtom i baren hänger bilder på honom med kändisar som Lionel Richie, Shaquille O´Neill, "Magic" Johnson, Marion Jones och Tatyana Ali. Det hänger även affischer på Malcom X, porträtt på Muhammad Ali och Felix pratar gärna om den svarte killen i det tyska laget som vände matchen mot Argentina.

Felix med Tatyana AliPG Sportsbar står för Punta Gorda Sportsbar och jag får klistermärken och visitkort och innan det kommer några grabbar för att spela domino drar Felix upp trumfkortet.

– Mellan åtta och tolv ikväll är det karaoke, säger han.

– Klockan tolv kör jag igång dansgolvet.

Själv sjunger han helst Ray Charles eller Lionel Richie. Kvällsaktiviteten känns gjuten, bara den inte regnar bort. Just nu är klockan 17.30 och på det Internetkafét jag sitter på regnar det in. En sak är i alla fall säker: When you´re in Punta Gorda, dont miss PG´s Sportsbar.Jon och Felix