quistbergh.se

Namn: Tamba David Kondewa
Ålder: 46 år
Bor: I Etiopien, kommer ursprungligen från Sierra Leone.

Vad tänker du på när du hör ordet mat?
– Ris, eftersom det är basfödan i Sierra Leone. Här i Etiopien äter folk injeera (en sorts stora surdegspannkakor) hela tiden, men det har jag svårt för.
Har du ätit något riktigt konstigt någon gång?
– Ja, här äter ju folk gärna rått kött, det anses vara en delikatess. Man skär en bit ur ett stort stycke och tuggar i sig. Vidrigt. I Angola har jag ätit orm i en stuvning med sötpotatis. Fast jag visste inte vad det var förrän efteråt. Det var rätt gott.
Har du varit riktigt hungrig någon gång?
– Jag har varit så hungrig att jag nästan förlorat medvetandet. I början av 90-talet, när inbördeskriget bröt ut i Sierra Leone, befann jag mig på fel plats. Jag hade försökt hämta ut min mamma när vår stad anfölls. Det var den 26 oktober 1992. De sköt på allt som rörde sig. Alla sprang ut i skogen och gömde sig, vi låg där i över två veckor och tryckte. Under tio dagar åt jag ingen fast föda alls. Runtomkring låg folk och dog, jag såg hundar äta på människor som jag pratat med en vecka tidigare, gamla barndomskompisar. Det hände att människor begravde småbarn levande för att deras skrik inte skulle röja oss för rebellerna. När man är riktigt, riktigt hungrig så känns det som om magen skruvas ihop, som om inälvorna gnids mot varandra.
Har du varit riktigt mätt någon gång?
– Ja, när vi hade lyckats ta oss ut från vårt gömställe. Jag var så svag att de fick bära mig hängande under en stock. Vi fick hjälp av Röda Korset. De varnade mig för att börja äta för fort. Två människor hade redan dött för att de hade kastat i sig för mycket mat på en gång. Men sen, när jag kunde börja äta ordentligt igen… Jag åt och åt och åt och sen sov jag 18 timmar i ett sträck. Jag åt jams mald med pisang, med lite salt och röd palmolja. Det var fantastiskt.
Finns det några orättvisor med mat?
–    Jadå. Här har vi lämnat mat kvar på bordet (pekar på resterna). Det är bara att gå ut på gatan så står en mängd människor där och väntar på våra rester. Många människor tar mer än de behöver medan andra inte har tillräckligt.

Namn: Naoko Matsumoto
Ålder: 22 år.
Bor: I en lägenhet i Tokyo.

Vad tänker du på när du hör ordet mat?
– Restauranger, kalorier och goda dofter.
Vilken är din favoritmat?
– Yakiniku, jag har inte ätit det på länge och längtar så mycket efter det.
Vad är det konstigaste du har ätit?
– Hmmm… det måste vara gräshoppor. Mitt föräldrahem ligger nära flygplatsen och där finns ställen som serverar gräshoppor. Så jag gick dit för att testa men det smakade hemskt. När jag åt rådjur för första gången så kändes det också konstigt. Min Disney-favorit är nämligen Bambi och när jag insåg att jag ätit Bambi kräktes jag. Jag äter aldrig mera rådjur.
Har du någonsin varit extremt hungrig?
– Det är jag nästan alltid, eftersom jag äter frukost klockan sex på morgonen och lunchen är först klockan tolv. När jag är alltför hungrig blir jag nervös och spänd.
Har du någonsin varit riktigt, riktigt mätt?
– Ja, vi åt buffé på ett hotell och då blev jag supermätt. Jag ångrade mig genast efteråt eftersom jag ätit så många kalorier.
Vad är dåligt med mat?
– I grundskolan var jag med i volleybollaget. En gång när vi var på turnering så fick vi matlådor med japansk mat. Men maten var dålig, nästan alla hamnade matförgiftade på sjukhus. En annan dålig grej är att det kan finnas äckliga insekter på grönsaker. Igår köpte jag spenat och när jag skulle tvätta den var den full av maskar.
Finns det orättvisor med mat?
– När jag går till en fin restaurang ser maten läcker ut. Men om den sedan smakar illa känns det orättvist eftersom jag betalat så mycket.

Namn: Mitsou Iijima
Ålder: 61 år.
Bor: Under en plastduk i Miyashita Park i centrala Tokyo.

Vad tänker du på när du hör ordet mat?
– Jag tänker på soppkök och folk som ger oss matrester. På lördagar och onsdagar kommer volontärer hit till parken och har soppkök. Jag samlar på tomburkar och på torsdagarna går jag och pantar dem så att jag kan köpa något att äta. De flesta av oss hemlösa lever på att samla aluminiumburkar. I januari kan vi gå till Stadshuset och vara med i ett lotteri. I år kommer de tyvärr bara ta hand om en person, tidigare år har det varit flera stycken. Den som vinner får en bostad i två veckor och så försöker kommunen hitta ett passande jobb.
– Varje måndag går jag till arbetsförmedlingen och möter andra som är hemlösa eller bor på härbärge. Det är omöjligt för oss att få ett jobb. Varje vecka har vi som bor i parken möte efter att vi pantat burkarna. Då försöker vi komma på saker så att vi kan försörja oss. Ibland plockar vi ris. Det är så vi överlever.
Vilken är din favoritmat?
– Jag älskar söta saker, speciellt vattenmelon och de flesta frukter.
Vad är det konstigaste du ätit?
– Jag har inte ätit något konstigt.
Har du någonsin varit extremt hungrig?
– Nej, aldrig.
Har du någonsin varit riktigt, riktigt mätt?
– Ja, det finns ett Youth Center i en park i närheten dit vi kan gå en gång i veckan. Där har jag ätit mig proppmätt många gånger. Det känns bra.
Vad är dåligt med mat?
– Ingenting, jag kan i alla fall inte komma på något.
Finns det orättvisor med mat?
– Nej, det tror jag inte.