quistbergh.se

Namn: Zübeyde Simsek
Robinsonmeriter: Deltagare 2001 & 2003

– När du inte har mat tänker du hela tiden på mat. När vi väl fick något att äta slukade jag det med hull och hår. Det gäller att bara koppla bort det.
Hurdå?
– Jag förbereder mig mentalt för den stressande hungern som är därnere. Hjärnan får ingen energi när man inte äter mat och då blir man jävligt trögtänkt. Det kan kännas lite jobbigt att inte hänga med. Men jag förlorar inte mitt humör eller blir argsint bara för att jag är hungrig. Jag är en tjej som gått på Nutrilett fram och tillbaka i många år så det är lugnt. (skratt)
Vad är hunger?
– När magen skriker efter mat och hela kroppen är matt. Men hunger för mig… jag får ju en kick av att gå ner i vikt så jag mår inte dåligt av att vara hungrig måste jag säga. Första gången jag var med gick jag ner tio kilo och var skitglad när jag kom hem. Snygg, smal, brun och fräsch.
Väl hemma började dock problemen för Zübeyde.
– Magen pajade, jag tappade håret, fick bölder på kroppen av näringsbrist och all stress som man får gå igenom därnere. Men efter ett halvår var jag i topptrim igen.
Ett halvår?
– Ja, kanske tog det mer än ett halvår för mig att gå upp de tio kilona som jag tappade faktiskt. Jag fick något slags bulimi när jag kom hem. När jag åt så spydde jag. Det var jäkligt jobbigt. Jag var så sugen på mat när jag kom hem. Det är smakerna man saknar. Det söta, salta och choklad. Då pular man ju i sig det i mängder. Man äter mer än magen tål och då blir det fel. Då måste man kräkas upp det.
Bölder?
–    Jag fick jättestora varbölder på ryggen och förstod inte vad det var och sökte läkarhjälp. Det var stressrelaterat tydligen. Kroppen har utsatts för mycket stress och någonstans måste det komma ut. Det är en av orsakerna, just att man åt så mycket mat när man kom hem kan man säga. Jag reagerade på det på så sätt att jag fick varbölder på ryggen. Skitkonstigt och skitofräscht.

Namn: Robert ”Robban” Andersson
Robinsonmeriter: Deltagare 1999 & 2003

– Det som var så jobbigt första gången var att vi hade så otroligt lite mat – och svälten. I år smugglade jag med lite pengar. På varje ö finns det någon turistresort på andra sidan, eller fiskebåtar överallt även om det inte syns på tv. Nu kunde vi betala, så jag har inte svultit alls.
Är inte det fusk?
– Jag ser det som överlevnad. Och det står inget om det i kontraktet så jag kan inte bli diskvalificerad som jag ser det. En dag gick jag två timmar genom skogen och sen var det en kille som handlade åt mig.
Hur var det förra gången?
– Då var jag så hungrig att jag höll på att krevera varje dag. Redan efter två-tre dagar var det panik. Jag gick ner 20 kilo blankt på 39 dagar. Så det var en bra bantningskur, haha. Jag fick inga men. Går man ner så fort går man upp fort igen.
Om det var du som hade pengarna, hur gjorde ni då med maten?
– Vi delade med oss broderligt. Alla åt av godsakerna så alla är väl medskyldiga i sådana fall. När filmteamet drog på kvällen brassade vi en stor gryta med käk. Det var ganska soft. På dagen åt vi den fisk som vi fångade och sen på kvällen var det lite: ”Oj, nu ska vi käka igen”.
Var det godis ni handlade?
– Nej, det var mest ris. Kroppen behöver kolhydrater.
Du gick inte ner i vikt?
– Ett tag hade vi så mycket mat så jag nästan gick upp i vikt. Jag kunde till och med träna. Jag sprang på stranden och gjorde sit-ups, men det kommer nog inte synas i TV. Sånt gillar inte SVT.
Men då, förra gången, när du var hungrig, fick det dig att se annorlunda på mat?
– Inte på mat, men på livet som helhet. Första gången, så fort jag reste mig så blev jag yr. Gick jag 500 meter förbrukade jag den lilla näring som jag fått i mig så jag låg mest stilla. Hade jag stannat dubbelt så länge hade jag sett ut som en koncentrationslägerfånge. Och det får ju en att börja fundera över hur andra har det på andra håll i världen, man får lite perspektiv. Här klagar vi för att vi inte har några cash, men vi har det så bra. Man ska veta att 30 000 barn svälter ihjäl varje dag. Även de som har det sämst här har det ändå ganska bra.
Hade du aldrig tänkt på det tidigare?
– Nej, tidigare tänkte jag inte så utan var lack för att jag inte hade några cash… Nu jobbar jag nästan aldrig. Jag jobbar kanske 30 procent mot vad en vanlig människa jobbar. Jag kan skippa alla lyxprylar och bil, men jag lever ändå lika bra.

Namn: Mariana ”Mirre” Dehlin
Robinsonmeriter: Deltagare 2002 & 2003

– I början går man och tänker på mat väldigt mycket. Man är småsugen och vill ha någonting. Fast det där går över ganska snabbt och blir mer fysiskt, att man verkligen blir helt, helt, matt när man inte får mat.
Vad händer med humöret?
– En del kan bli väldigt irriterade men jag har ett positivitetstänk. Visst kan det vara jobbigt att vara hungrig men jag tillåter inte mig själv att tycka det är jobbigt. Jag kan inte sitta i bikten och gnälla: ”Åh Gud va jobbigt att vi inte får någon mat.” Vi har ju ändå valt det själva.

Mängden mat robinsondeltagarna får från produktionsbolaget i höstens säsong är en hemlis. Första gången ”Mirre” var med tyckte hon att det inte kändes som någonting. När hon kom hem hade hon gått ner så mycket i vikt att hon tyckte hon ”såg ut som ett barn i kroppen”.
– Vi fick lite ris och riset tog slut. Jag kände: Gud, vi måste få påfyllning av ris, men vi fick verkligen inte det. De flesta gick och räknade med att vi skulle få mer ris. Det frustrerande är att en del människor tror att vi får påfyllning så fort riset är slut. De gör en massa portioner och jag tänker: Gud, det här ska ju räcka länge, behöver vi verkligen laga så här mycket? Andra tänker: Käkar vi upp det här får vi snart påfyllning.
Vad är hunger?
– Det har ändrats väldigt mycket efter Robinson. Förut tyckte jag det var jobbigt att gå och handla. Idag tycker jag det är lyx att handla och laga mat. Det finns folk som är hungriga och inte kan göra något åt det. Men alla vi som bor här i Sverige får mat, ja, de flesta i alla fall. Det är fånigt att gå och gnälla och grina över att man är hungrig för att man måste vänta en eller två timmar med maten.
Du blev mer solidarisk efter Robinson?
– Absolut, jag har fått ett helt annat tänkande.
Har du gjort någon förändring i vardagen eller är det bara ett annat sätt att tänka?
– Förut var det mer: ska jag gå och handla nu igen? Jag tyckte det var jobbigt och jag tyckte det var min mans tur att gå och handla. Idag skulle jag aldrig gnälla över det. Jag vet hur lång tid det kan ta att samla in lite fisk och få tag på mat. Allting vi lever i känns väldigt lyxigt.

SVÄLT SOM DOKUSÅPATREND:
Mat, svält och vikt verkar bli ett allt viktigare inslag i dokusåpa-världen. I Fame Factory har vi sett Bert Karlsson säga åt deltagare att de inte kan bli artister om de inte går ner i vikt. Snart kommer dokusåpan ”Tjockholmen” där vi ska få följa ett antal överviktigas bantning. Den som går ner mest vinner. TV4 har också länge diskuterat en mycket omdebatterad katastrof-dokusåpa, där man följer biståndsarbetare och nödställda.