quistbergh.se

Ut och ta ett bloss eller bara kolla läget. In igen för en fika och se om någon man känner kommit. Ut för att kolla om det är någon man känner som är på väg in. Tillbaks in för en läsk. Det är fredagskväll och fritidsgården Backstage håller öppet.
På cd-spelaren snurrar någon senare utgåva av Absolute Music och för att få boll, rack och kö till pingisen eller biljarden gäller det att lämna nycklarna i pant. På väggarna hänger bilder på olika besökare och en målvaktshockeyklubba signerad av HV71:s Stefan Liv.
– Han var här på invigningen, säger Oscar Swahn.
Oscar är med sina nitton år klart äldre än de flesta andra besökarna. Han går sista året på John Bauer-gymnasiet med IT-inriktning, kör bil till skolan och bor med sina föräldrar i ett område som heter Bymarken. Han säger att han mest är här för ”ungdomarnas skull”. Att gå in och medla om det skulle bli stökigt, hjälpa till i serveringen eller finnas tillhands om någon vill prata. Oscar tillbringar för övrigt det mesta av sin fritid i de här lokalerna.

När klockan tickat några minuter över tio är det flera som börjar röra sig mot Gropen, en samlingssal som ligger bara några meter från ingången till fritidsgården. Då tillräckligt många samlats grabbar en ung blond kille som heter Josef tag i mikrofonen och frågar.
– Mår ni bra? Okej, fint. Får jag be om total tystnad. För jag ska tala om en person som förändrat våra liv. Det är Jesus.
Lokalerna tillhör Pingstkyrkan och Oscar är pingstvän. Det är ingen slump. Pappan har jobbat inom församlingen i flera år och är nu redaktör på nätplatsen pingst.nu, äldre systern jobbar på den kristna tidningen Nya Dagen. Mamman, som också är kristen, jobbar inom förskolan.
– Det är inte så konstigt att de tar med sitt barn till kyrkan varje söndag och lär upp det, säger Oscar Swahn.
– Men, visst, ibland när man var liten ville man ju kolla på reprisen av Disneydags istället. Idag är jag glad över att de var så envisa.
Du har aldrig velat vara annorlunda, göra revolution mot föräldrarna?
– Nej, vi tänker och tycker likadant. Om man skulle ha klasskompisar som mobbar en för att man är kristen kan det ju bli en revolution, att: Jag har bara dåliga minnen av kyrkan så jag vill dra mig därifrån. Men här i Jönköping lever vi kristna rätt så lyxigt. Det finns mycket att göra, det går alltid att få tag på kompisar som är kristna och man är inte ensam på skolan eller i klassen.

I Gropen startar Josef med högläsning från Lukasevangeliet om hur Jesus botade sjuka. När han är klar smäller han igen boken och säger: Okej, storyn är så här. Så berättar han allting en gång till men nu med ord som ”vibbar” och ”grejer”. Sedan är det dags för lovsång där ett ”skönt gäng från Tenhult och Skillingaryd” med gitarrer, congas och elbas börjar kompa ”This little light of mine…”. Oscar blundar och gungar i takt med musiken, en hand på hjärtat och en hand i luften.
Pingstkyrkan ligger i centrum av Jönköping, mittemellan stadsdelarna Råslätt och Bymarken. Trots att det bara är fem kilometer fågelvägen mellan dessa stadsdelar är skillnaderna stora. På Råslätt är medelinkomsten 100 000 kronor per person och år. Motsvarande siffra för Bymarken, där Oscar bor, är 220 000 kronor per person och år.
På Råslätt har sjuttio procent av invånarna invandrarbakgrund. Motsvarande siffra för Bymarken är elva procent.
– Visst är det tråkigt att det bor så lite svenskar ute på Råslätt, säger Oscar.
– Men det blir ju lätt så på sådana ställen att man smäller upp en massa betonghus. Jag har några kompisar som bor där och ibland är jag där när vi kör kampanjer. Det är en massa olika gäng från olika länder som samlas där och det är ju gött.
Varför bor det så många rika på Bymarken?
– Jag vet inte hur länge Bymarken klassats som ett fint område. För hundra år sedan var det värsta stället i stan med soptippar överallt. Många kompisar i min församling bor i Bymarken. Men de har bott där i många år och är inte speciellt mycket rikare än någon annan i Jönköping.
Vad beror det på att det finns så många fler frikyrkliga på Bymarken än på Råslätt?
– Eftersom det är så många olika nationaliteter ute på Råslätt och väldigt många islamistiska religioner är det ju inte så konstigt att de blir större där. Att det bor väldigt mycket kristna på Bymarken vet jag inte vad det beror på.
Vad tycker du om andra religioner?
– Möter jag en människa med någon annan tro så respekterar jag personen först, det är viktigast. Sedan utgår jag från min religion och då ser jag ju att de har fel. Men jag dömer ingen människa, bara religionen.

De flesta av Oscars kompisar är också aktiva inom kyrkan. De jobbar tillsammans med projekt som PUNKT. Ett slags kristen helkväll där musikuppträdanden blandas med humor, fika och lovsång. De kör några gånger per år och de senaste arrangemangen har samlat flera tusen ungdomar. Oscar fixar mest med ljud, ljus eller scenbygge och veckan innan upptar det nästan all hans tid. Belöningen är att se människors frälsning.
Är det så att de kristna bara umgås med varandra?
– Det kan bli rätt uppdelat. Förutom om det är någon stor konsert. Då kommer alla, utom möjligtvis blöjraggarna.
Känner du någon blöjraggare?
– Nej, i kyrkans värld har det aldrig blivit en stor grej. Men vi brukar skoja om varandra rätt friskt. Förra helgen åkte många ur det här EPA-gänget förbi oss och drog en massa svordomar om nykterister och allt möjligt. Vi tar inte illa upp utan tycker att det är rätt kul.
Tycker du verkligen att det är kul?
– Vi bryr oss inte egentligen. Är de berusade och igång är det ingen idé att tjafsa.
Att dricka alkohol för att berusa sig är en synd enligt Oscar. Men att ta ett glas vin till maten eller en cider är inga problem. Han har varit på krogen tre gånger i sitt liv. Första gången för att kolla in hur det var, andra gången för att träffa några klasskompisar och den tredje gången för att värma sig.
– Jag gör hellre något annat än att vara där. Visst kan det vara kul att dansa, men det kan man göra på andra ställen.
En annan sak Oscar håller sig borta från är sex.
– Jag vet att Gud har någon tjej planerad för mig så jag behöver inte springa runt och leta efter någon. Det känns rätt skönt. Jag kommer att vänta några år till och tänker inte så mycket på det. Men jag längtar till den dagen då jag är tillsammans med en tjej. Det tror jag alla gör.
Hur då den dagen?
– Jag längtar tills jag kommer till himlen. Det längtar jag jättemycket efter. För då vet jag att det blir bättre än vad det är här. Men samtidigt känns det inte så: Nu vill jag inte vara här längre. Jag vill ju göra mitt lopp. Jag ser målet men det är en väg dit. Jag längtar och jag vet att det blir underbart när jag har en tjej. Men jag kan vänta.

Efter gymnasiet ska Oscar gå ett år på bibelskola i Australien. Sedan flyttar han troligtvis tillbaks till Jönköping. Drömmen är att jobba proffessionellt med ljud och ljus.
– Att köra ljuset till en stor artist, eller ett MTV-gig vore en kick. Sedan har jag en dröm att missionera. Det behöver inte vara i Afrika eller Asien. Alla kristna är ju missionärer där de befinner sig. För mig skulle det kunna vara att missionera inom området musik. Om jag är ljud- och ljusmänniska och hjälper till att ordna stora utomhuskonserter, då är det min mission.
I Gropen fortsätter bönestunden. Ett femtontal ungdomar börjar mässa ”Halleluljah” och sjunger ”Låt din kraft bli känd, genom oss… åh Gud”. En mobiltelefon ringer med Star Wars-signal. Någon står med händerna i byxfickorna och försöker gnola med. En annan spanar in dem som verkar lite mer erfarna för att se om rörelserna är rätt. En tredje går helt upp i bönestunden och sjunger ”VÄRDIG ÄR DUUU”. När bandet slutat spela och Josef eller någon av de andra slutat predika går alla tillbaks till biljarden, pingisen, discomusiken och läsken.