Watts Dö Madderfakking Diiil?

En version av denna text har tidigare publicerats i: Megafon 1/2002. Texten © författaren/författarna. För eftertryck krävs tillstånd från författaren/författarna. Men om du vill skriva ut och läsa artikeln eller ge den till en god vän går det givetvis bra. De är till för att spridas. Om du har frågor, gå till kontakt.
Dokumentadress: [http://www.quistbergh.se/view/19]
Tipsa en vän om denna artikel, klicka här. Skriv ut denna artikel, klicka här.

Vem? Jason ”Timbuktu” Diakité
Varför? Snart i en högtalare nära dig

Text: Fredrik Quistbergh


Kanske har du hört honom som programledare för P3 Hiphop. Kanske har du hört singeln ”Gott folk” från nya plattan ”Watts Dö Madderfakking Diiil?”. Timbuktu är tveklöst en av landets vassaste MC´s.
På vilket sätt är världen helt sjuk?
– På vilket sätt är världen frisk? Inte på något sätt. De intressen som dominerar världspolitiken och som påverkar större delen av jordens befolkning är väldigt, väldigt onda. Alltså så pass onda så att man inte kan föreställa sig det.
Exempelvis?
– Det är helt sjukt att Pinochet inte utelämnades till Spanien och ställdes inför rätta där. Idag lever han gott i Chile samtidigt som han har berövat så många människor livet. Alla hans underhuggare, som delar detta ansvar, går helt ostraffade runt på gatorna och bor i samma hus som släktingar till människor de torterat och dödat. Det är helt sjukt att i ett land som Argentina, där dödar de sina egna medborgare för att de protesterar mot att de inte får ut sina löner. Det är söndra och härska i ett nötskal, en liten maktelit försöker blidka stora intressen.
Sverige då?
– Det är sjukt att folk inte vågar prata med varandra i kön på ICA. Det är sjukt att det finns dokusåpor och att folk kollar på sån jävla skit. Det är sjukt att folk har det så jävla bra att vi är olyckliga. Vi har så tråkigt att vi måste lägga ner mycket pengar på att se på andra människor i vardagssituationer. Jag tycker det är sjukt att Socialdemokraterna är ett högerparti. Det är synd att man avvecklar ett av världens sista fina ställen på jorden och gör om det till ett lika girigt, omänskligt och okänsligt land som många andra.
Var finns hoppet?
– Ja, varför är man ändå så jävla glad? Jag vet inte riktigt. Hoppet finns i att försöka visa så mycket kärlek som möjligt till så många människor som möjligt och på det sättet bidra till att det finns lite positiva vibbar i luften. Musik överhuvudtaget kan göra folk både glada, ledsna och arga. Men att sprida lite kärlek är gött. Det är mitt hopp. Att försöka informera folk om saker som är fel. Inte för att jag vet exakt vad som är rätt. Men orättvisor och sånt, det måste väck och det måste folk lära sig att säga. Man kan ju inte bara titta på tv. Det blir inte så kul då. Det gäller att försöka inspirera människor och bli inspirerad.
Vad är mod för dig?
– Skillnaden på att leva och att inte leva är att våga ta risker. Att det står någonting på spel. Att inte ha modet är att svika sig själv. Du kan proppa dig full med vad du vill men förr eller senare kommer det tillbaka till dig och du kanske sitter och tänker: Jag hade ingen hand i valen i mitt liv, jag vågade inte ta kommando. Men man vill ju kunna se tillbaka och säga: Shit, jag minns den gången jag var livrädd för det ena eller andra men jag gjorde det ändå.
Vart hittar man kraften att göra det?
– Jag känner ofta att jag inte har den kraften. Men på något sätt måste jag sätta mig själv i andra eller tredje hand och känna att det inte bara handlar om mig. Saker och ting kan vara värda så mycket mer än vem jag är. Samtidigt har man sitt ego som kräver vissa eftergifter. Att: Nej, jag vill inte göra det här för det kan skada mig. Det är svårt, jävligt svårt.
Vad säger du till dem som tycker att man inte ska blanda politik och musik?
– Vi har ordet, alla har inte det. Vi har folk som lyssnar och… även om jag inte gillar det ordet… har vi någon form av ansvar inför oss själva att använda det till att säga någonting nyttigt, något som bidrar till mänsklighetens förbättring. Det är stora ord men så känns det. Folk i Sverige är så jävla rädda för att bli kallade pretentiösa. Jag lyssnar på mycket musik som inte har något budskap och jag känner många som gör musik och inte vill vara politiska. Det är helt okej. Känslan, rörelsen i musiken kan räcka, men det räcker inte för mig.


> Tipsa en vän


Användarinloggning

quistbergh.se nyhetsbrev