Gruppen har just gått ned för skuggsidan. Turen gick genom grönska och ett slags subtropiskt Medelhavsklimat. Nu är det paus i en helt annan miljö. Solen steker i ansiktet. Vi sitter i ett stenigt ökenlandskap med milsvid utsikt. Vandrarna tar fram sina lunchsmörgåsar. Det är helt tyst. En tornfalk ryttlar i dalgången.
– Detta är fantastiskt. Jag önskar att så många som möjligt får chansen att prova på det här, säger Roger Norén.
Roger Noréns stora hobby är vandring. Genom åren har han på ideell basis guidat folk på cirka hundra vandringar över solens ö. Mest släkt och vänner, men alla Gran Canaria-turister är välkomna att följa med. Många gäster är återkommande, till exempel Roger Angerud:
– Jag har varit med många gånger, och det har alltid varit fina upplevelser, säger han.
Vissa gånger har vandringarna dock förvandlats till oväntat besvärliga äventyr. Roger Angerud berättar om ett tillfälle när de gick från Cruz Grande på norra ön ned till Palmitos Park nära Playa del Inglés i söder. De hade nästan kommit hela vägen när de var tvungna att korsa en väg som kontrollerades av Palmitos Park kända djurpark. Men det gick inte alls. I stället blev de stoppade av en parkvakt, och trots att de kunde se busshållplatsen 500 meter längre fram var de tvungna att vända och ta en omväg på cirka sju kilometer
– Det hann bli kväll så vi gick delvis i mörker. Men till slut hittade vi en bar där vi kunde ringa en taxi, säger Roger Angerud.
Gran Canaria är en kontinent i miniatyr, en vulkanö som trots att den inte är större än halva Gotland har fyra olika klimatzoner. Mycket varierad natur på liten yta med andra ord, samt ett unikt växtliv där 500 arter är unika för Kanarieöarna.
Och över allt detta ligger ett nätverk av vandringsleder som följer öns gamla handelsvägar, de så kallade kungliga lederna (Caminos Reales). I dagsläget har cirka tio leder om 150 kilometer rustats upp.
Vår vandring går mellan byarna Cazadores och Las Vegas i Gran Canarias inland. Vi är femton personer, alla svenskar, som har samlats på busshållplatsen vid charterorten San Agustins köpcentrum varifrån buss 01 ska ta oss till byn Carrizal. Därefter är det taxi på slingriga vägar upp till Cazadores i bergen som gäller.
Efter en timmes resa är vi framme vid baren Los Lirios i Cazadores, 1 250 meter över havet. Vi passar på att dricka en kopp kaffe och besöka toaletten innan det är dags att starta.
– Det blir en ganska lätt vandring på åtta kilometer i dag. Men ibland bär det utför, så se upp för rullgruset. Slutmålet är en trevlig restaurang i Las Vegas. Så om det känns jobbigt, tänk på hur gott maten ska smaka när vi kommer fram, säger Roger Norén.
Vandringen inleds med att vi traskar ned i dalen Barranco de los Cernicalos där vi redan efter några minuter passerar en grotta vars vita dörr signalerar att det är någon form av bostad. Vi går vidare genom agave, snokört, fikonkaktus och mandelträd. De öppnare platserna med mindre vegetation är torra och det är svårt att få fäste i gruset. Stabila skodon med räfflade sulor rekommenderas, men ibland räcker inte ens det. En av deltagarna tappar fotfästet i rullgruset och faller. Det blir några ordentliga skrapsår. Roger Norén är snabbt framme med rent vatten och papper.
Nere i dalgången porlar en bäck. Det doftar friskt av eukalyptus. Vandringen fortsätter upp på dalens solsida.
– Har vi gått halvvägs?, undrar en deltagare.
– Inte riktigt. Vi har avverkat knappt tre kilometer, svarar Roger Norén.
En halvtimme senare är det dags för lunchpaus. Solen steker och den svala brisen har upphört. Efter matrasten går vandringen vidare upp på en liten bergskam där vyn över ön öppnar sig. Las Vegas skymtar fram.
Nu går vandringen utför för att till slut plana ut.
Strax efter klockan två, ungefär tre timmar efter starten i Cazadores, vandrar vi in i Las Vegas, cirka 600 meter över havet. På restaurangen La Culata dukas det upp bröd, ost, korv, tonfisksallad, friterad bläckfisk och grillat nötkött. Vi vill inte stressa i oss maten och bestämmer oss därför för att ta den sena bussen tillbaka till San Agustin
Stämningen är hög kring bordet. Alla bubblar i munnen på varandra om dagens strapatser.
– Att göra de här vandringarna är en utdragen skönhetsupplevelse, säger Roger Norén.
– Att komma till den fantastiska utsikten är bedårande. Sedan är det skönt att efter vandringen ta en kall öl och prata med kamraterna. Det smakar alltid extra välförtjänt.
