quistbergh.se

En vanlig svensk reaktion på Kalla faktas avslöjande reportage om Walther Sommerlath, som jag tillsammans med många andra varit med och jobbat fram, är att Drottning Silvia inte kan stå till svars för sin fars handlingar. De som påstår detta verkar inte ha tittat på reportagen. Ingenstans påstår vi att Drottningen ska stå till svars för sin fars handlingar. Det är Drottningen själv som, i TV4:s dokumentärserie om familjen Bernadotte som sändes tidigare i år, berättar en historia om sin far som inte är sann. Såhär ligger det till.

Drottning Silvia framställer Walther Sommerlath som ett offer för rådande omständigheter. Hon säger att han inte var politiskt aktiv. Det är inte sant. Vi kan i reportagen visa på vilket sätt han var politiskt aktiv i både Brasilien och Tyskland. Det kanske mest iögonfallande exemplet är hur han deltog i ariseringen.

Drottning Silvia, och hennes bror Ralph Sommerlath, framställer deras fars medlemskap i nazistpartiet som något som tillhörde god ton. Om man inte gick med var man emot hela maskineriet. Det är inte sant. Bland de 80 000 tyskarna som bodde i Brasilien var det ytterst få som gick med i nazistpartiet. Bara 2 900 personer, tre och en halv procent.

Drottning Silvia förnekar att fabriken Walther Sommerlath tog över tillverkade krigsmateriel åt nazisterna. Hon menar att Walther Sommerlath producerade bland annat leksaker och hårtorkar, absolut inga vapen. Det är inte sant. Vi kan i reportagen visa hur fabriken, under Walther Sommerlaths ledning, blir en del av den tyska krigsindustrin.

Då Drottning Silvia är en person med makt att skriva historien – är det inte viktigt att hon kommer med korrekt information när hon uttalar sig?

Den tysk-judiske författaren Rafael Seligmann besvarar den frågan på följande sätt i en intervju med TV4Nyheterna:

”När en svensk drottning år 2010 använder samma argument som Adolf Eichmann gjorde i israelisk domstol för fyrtionio år sedan är det verkligen jämmerligt. Vid Gud - jag jämför inte henne med Adolf Eichmann, inte heller hennes far! Men man ska fundera över hur man argumenterar. Det är en argumentation där man frisvär sig från ansvar när man säger: Min far var en del av maskineriet, vad skulle han göra åt det?”

Rafael Seligmann tycker det är viktigt hur man väger orden när man beskriver andra världskriget. Det är en fråga om ansvar.

”Utan ansvarstagande finns ingen humanism. Det är inte en judisk fråga. Det har inte med förintelsen att göra. Ansvar gäller alla människor.”

Hur tar då Drottning Silvia detta ansvar? I ett pressmeddelande som hovet skickade ut strax efter del ett av Kalla faktas granskning sägs följande:

”Med anledning av diskussioner om Walther Sommerlath i medierna, som behandlar eventuella händelser innan Drottningen var född, har Drottningen ingen anledning att kommentera innehållet i programmet.
Självklart beklagar Drottningen att hennes far 1934 blev medlem i det Nationalsocialistiska partiet. Vetskap om medlemskap fick Drottningen i vuxen ålder och hade aldrig möjlighet att diskutera detta med sin far.”

Och där kanske historien kunde ha slutat. De undersökande reportagen i Kalla fakta blev en världsnyhet som kastade nytt ljus över historien men Drottning Silvia vägrar kommentera och verkar stå fast vid sin historieskrivning. Men det fina med historien är ju att den ständigt skrivs om. Tidningen Expressen lyckades spåra upp en släkting till Efim Wechsler i Jerusalem. Daniella Wexler, en pensionerad domare, har levt i föreställningen att Efim Wechsler, hennes mammas farbror, bytte sin fabrik i Berlin mot kaffeplantage i Brasilien. På en blogg skrev Daniella Wexler en historia med rubriken ” The queen of Sweden and I”. Hon skriver:

"My mother left me seven cartons of letters and documents in which her whole life is stored. Even the water and electricity bills from all the places she lived. Among the papers I discovered a postcard with a picture of the king of Sweden and his wife. Just a postcard - but what was it doing there? So this is what my mother told me: Her father, my grandfather Yonah Wexler, had a brother in Berlin who was called Efim Wexler. Because of the hostile atmosphere in Germany, beginning in 1933, Efim decided the time had come to leave. In the newspaper, he saw a notice published by a German living in Brazil, an owner of coffee plantations. The man wanted to return to Germany and was looking for a business owner who would be willing to exchange with him. They made contact. Efim, his wife and his daughter went to live in Brazil, and the German returned to Germany."

Daniella Wexlers mor träffade Drottning Silvia på en mottagning i Stockholm någon gång på 1980-talet. Där talade de om saken. Denna historia berättas i artikeln ”The Makings of History / The metal maker and the coffee grower” från den israeliska tidningen Haaretz. I artikeln ställs bland annat följande fråga:

”Daniella Wexler has not yet opened all the cartons her mother left her; she'd rather paint. Queen Silvia's spokesman says, rightly, that these events took place before her birth (she was born in 1943 ), and she never asked her father about his past. That's not unusual because many German children did not talk to their parents about what happened then, but if that's true, how was she able to tell Daniella Wexler's mother that her father was the German who traded coffee plantations in Brazil for Efim Wexler's metal plant?”

I Kalla fakta imorgon söndag, TV4 klockan 19.20, intervjuas Daniella Wexler. Historien fortsätter. Det enda som är säkert är att om du inte agerar kan man förutse att ingenting kommer att hända.