I mitten av februari gick en av världens största flygvapenmässor av stapeln i Bangalore, Indien. Samtidigt arrangerades en nedrustningskonferens i protest mot vapenindustrins stormöte. Världshorisont var på plats.
Text: Fredrik Quistbergh
Det är onsdagen den elfte februari och invigning för den sjunde upplagan av Aero India på flygvapenbasen Yelahanka, en bit utanför Bangalores stadskärna. 592 utställare från 25 olika länder samsas om att visa upp sina produkter på 40 000 mässkvadratmeter inomhus samt 4 000 kvadratmeter utomhus. Försvarsministrar från åtta länder kommer att närvara, liksom ett fyrtiotal landdelegationer med höga beslutsfattare. Framsidan av A-hallen, utställningshallen med flest påkostade montrar, täcks av en cirka trettio meter bred och fem med hög reklamvepa för JAS Gripen – The Independent Choice. Väl inne har Saab, mittemellan Ryssland och Israel, på 180 kvadratmeter byggt upp sin paviljong med biograf och Gripenminiatyrer. I det inre rummet, dit bara speciella gäster får tillträde, finns bar, flygsimulator och sammanträdesrum. Gripen är nämligen ett av sex plan som är med och tävlar om den största flygvapenaffären sedan kalla krigets slut. Under år 2010 ska Indien bestämma sig för vem de ska köpa 126 stridsflygplan av – en uppgörelse som värderats till 100 miljarder kronor. Generalmajor Bo Waldemarsson från Försvarsdepartementet, som svalkar sig med mineralvatten i Saabs bar, är här för att möta representanter från det indiska flygvapnet och prata väl om JAS Gripen. Han är en van besökare på dessa tillställningar.
– De här mässorna är tämligen lika, säger Bo Waldemarsson.
– Företag är här och visar upp sina produkter. Det kanske inte är så mycket vad som visas i montrarna som är det intressanta utan det viktiga är nätverkandet och alla kontakter som tas på olika sätt i konferensrum och liknande. Man träffar olika representanter för myndigheter, andra samarbetspartners och diskuterar. Det är ett bra sätt att på kort tid träffa väldigt många som har samma intresse.
Utanför mässans välbevakade grindar samlar sig fredsaktivister från flera olika länder. De deltar alla i nedrustningskonferensen ”Warfare or Welfare? Disarmament for Peace, Human Security & Development in 21st Century India”. Binalakshmi Nepram är generalsekreterare för Control Arms Foundation of India (CAFI), en organisation som jobbar mot vapenindustrin genom bland annat lobbying och forskning. Hon är en av initiativtagarna till nedrustningskonferensen och deras plan under denna andra konferensdag är att dela ut information, visa upp sina plakat och ropa slagord när mässdeltagarna kommer ut från området. Demonstranterna vill att företagen åker hem och slutar upp med vapenförsäljningen.
– Vi borde ta varandra hand i hand och jobba för att göra våra länder säkrare och fredligare istället, säger Binalakshmi Nepram.
– Vi behöver mer välfärd – inte fler vapen. Vi behöver nedrustning och inte upprustning.
Faktum är att år 2006 satsade Indien 3,5 miljarder dollar på vapen. Det är näst mest av alla fattiga länder i världen. Samtidigt lever 80 procent av Indiens befolkning på mindre än två dollar per dag. Den indiska regeringen spenderar åtta gånger mer på militären än på exempelvis vatten och sanitet. Dock dör varje år 450 000 indier i diarré, mer än någon annanstans i världen. Generalmajor Bo Waldemarsson tycker inte att Sverige gör något fel när de vill sälja stridsflygplan till fattiga länder såsom Indien.
– Indien har många problem men det är också världens största demokrati och den indiska regeringen har i laga ordning valt hur de ska fördela sina resurser, säger han.
– Jag är inte säker på att det skulle göra någon skillnad om Sverige inte skulle vara med i den här upphandlingen.
Vad tycker du om demonstranternas argument?
– Det är ett fritt land och man får ju argumentera för sin sak. Men de borde framföra sina åsikter till de indiska politikerna och inte gentemot svenska företag som har fått förfrågan att sälja någonting och gör det inom svenskt regelverk.
Utanför mässans grindar hinner demonstranterna knappt upp få upp sina plakat innan polisen är på plats. Alla som fortsätter protestera ska genast arresteras. Några aktivister kläms in på bussar och andra föser poliserna framför sig in mot staden. Tre poliser går bakom Binalakshmi Nepram som dock fortsätter argumentera.
– De här poliserna ber oss att inte ge Indien dåligt rykte med våra protester, säger hon.
– Men de är felinformerade. Det är vi som köper och blir utnyttjade. Det är de rika länderna som tjänar på vår upprustning. Vi älskar det här landet och vill göra det säkrare.
Fakta: FN och vapenhandel I oktober 2006 röstade FN:s generalförsamling igenom en resolution om att påbörja arbetet för en vapenhandelskonvention, ett så kallat Arms Trade Treaty. Ett juridiskt bindande dokument med gemensamma principer för export, import och överföring av konventionella vapen.139 medlemsstater röstade för förslaget, 24 avstod från att rösta och bara en röstade emot. Men det landet som röstade emot, USA, står ensamt för 45 procent av världens samlade militärutgifter. Dock är USA, trots att de röstade nej till förslaget, nu med i diskussionen om denna långtgående vapenhandelskonvention. Arbetet fortsätter och du kan själv följa utvecklingen på: Lätta vapen skapar också stora problem. SALW-frågan (Small Arms and Light Weapons) är uppe i flera av FN:s forum. Generalförsamlingen har antagit resolutioner, ett flertal stora konferenser har arrangerats och rapporter har skrivits. Du som vill ta del av allt detta hittar det här: En FN-konvention som redan idag reglerar den internationella vapenhandeln är konventionen om särskilt inhumana vapen (CCW). Vapen som är särskilt inhumana, exempelvis brandvapen eller splittervapen, förbjuds med stöd av denna konvention. Läs mer på: www.unog.ch/ccw |