quistbergh.se

Trots att det är flera månader sedan cyklonen Nargis svepte in över Burma finns det fortfarande många som inte fått någon hjälp alls. Dessutom hindrar militärjuntan internationell hjälp och människor inne i Burma fängslas för att de försöker hjälpa de drabbade. För att uppmärksamma den tysta massaker som pågår kommer jag att publicera intervjuer inifrån Burma här på hemsidan. De kommer alla från min senaste reportageresa som gjordes i slutet av juni i år. Intervjuerna publiceras i oredigerad fråga-svar form och bilderna är, om inte annat anges, tagna av Pelle Kronestedt.

Yi Phone Zaw:s hus blev totalförstört i samband med katastrofen. Men han själv, frun och de sju barnen klarade sig då de befann sig på annan ort. Yi Phone Zaw lägger nu all kraft på att hjälpa de drabbade i deltaområdet. Han opererar enskilt men är del av ett större kristet nätverk.

Vad tycker du om regeringens agerande?
–    Jag har inte sett någon hjälp från regeringen. De har bara gett oss problem.
Hur?
–    Vi ville skicka traktorer och verktyg men regeringen ville inte skicka dem utan restriktioner. Små saker är okej men när det är stora saker vill regeringen själva skeppa ut dem.
Kommer de fram?
–    En del har inte kommit fram. Jag tror att de förvarar det någonstans. Jag jobbar med kristna organisationer. Vi har fått ut mycket saker.
Vad vet regeringen om denna hjälp?
–    När jag förhandlar med de lokala myndigheterna måste jag hitta på lite. Man säger vad de vill höra. När jag mötte militären frågade de varför jag hade så mycket ris. Jag svarade att det är mina släktingar som donerat till andra släktingar. När jag åker tar jag inte med mig så mycket, jag hyr en liten båt.
Vad borde regeringen göra?
–    Om de uppfyller offrens krav kommer goda saker att hända. Folk kommer att må bra.
Tror du att det kommer att hända?
–    Så här långt har de inte gjort någonting. Nu är den stora frågan: Om bönderna inte klarar av sin mark hotar regeringen att konfiskera den. Detta har inte hänt än men troligtvis kommer de att göra det.
–    Det som doneras från de internationella hjälporganisationerna kommer inte fram. Jag tycker att alla borde veta om det. Jag skulle vilja ha mat och annat att transportera till de drabbade.
–    Några från de stora hjälporganisationerna tror på regeringens information. Vi vill att folk ska veta sanningen. När Ban Ki-Moon kom gömdes de riktiga offren undan. Den verklighet de mötte i lägren är inte sann, det är bara ett spel för gallerierna.
–    Människor är i kris. Under en av mina resor till deltaområdet hörde jag en historia om en liten tjej. Hon är bara 14 år gammal och dotter till en vän. Hon försörjde sig som prostituerad och jag pratade med henne om att hon måste sluta med det. Hon gjorde det för pengar eftersom allt försvann i Nargis. Hennes bror slog henne med en käpp och tvingade henne. Jag gav henne 20 000 kyats men vet inte vad som hänt efter det. Jag har också en dotter i samma ålder. Jag vet att detta bara är början på hennes liv. Hon kommer att drabbas hårt, regeringen hjälper inte så folk måste hitta egna sätt att överleva.
–    Till de internationella organisationerna vill jag säga: Kom hit. Hjälp inte regeringen. Den hjälpen kommer aldrig att komma fram. Den kommer bara att göra regeringen ännu starkare.

Fotnot: Yi Phone Zaw heter i verkligheten något annat.