Direkt aktion: Ge blod!

En version av denna text har tidigare publicerats i: Megafon 3/2001. Texten © författaren/författarna. För eftertryck krävs tillstånd från författaren/författarna. Men om du vill skriva ut och läsa artikeln eller ge den till en god vän går det givetvis bra. De är till för att spridas. Om du har frågor, gå till kontakt.
Dokumentadress: [http://www.quistbergh.se/view/12]
Tipsa en vän om denna artikel, klicka här. Skriv ut denna artikel, klicka här.

Har du någon gång funderat på att göra en god gärning som varken kostar pengar eller tar speciellt mycket tid? Då kan du fortsätta läsa. Megafon ger en steg-för-steg- beskrivning i konsten att bli blodgivare.

Text: Fredrik Quistbergh


Steg 1: För att kunna ge blod måste du vara mellan 18 och 60 år och väga minst 50 till 55 kilo. För att få reda på vart du ska vända dig för att ge blod ring 020-39 03 90, kolla hemsidan www.geblod.nu eller kontakta närmaste blodcentral direkt. Sen är det dags för första besöket.

Steg 2: I receptionen får du en lapp med en massa frågor om din hälsa som du ska besvara. Formuläret är till för att upptäcka om du på något sätt inte är lämplig som blodgivare (se lista nedan). Lämna in formuläret och visa legitimation. Sedan är det dags för blodprov. Hela proceduren tar mellan 15 och 30 minuter.

Steg 3: Efter två till fem veckor blir du kallad att komma tillbaka. Skulle det vara något skumt med ditt blodprov kommer dock blodcentralen att höra av sig tidigare.
 
Steg 4: På blodcentralen tappas du på 4,5 dl blod, vilket är mindre än en tiondel av din totala blodvolym. Efter tappningen finns möjligheter att ta en fika i lugn och ro. Dessutom blir du erbjuden järntabletter. Allting är över på cirka 30 minuter.

Steg 5: I allmänhet blir du inte trött av att ge blod. Jobbar du på höga höjder eller klättrar i byggställningar kan det vara idé att strunta i att direkt springa till jobbet. Detsamma gäller för hårt idrottande. Vanlig motion är dock inga problem. Efter ungefär en vecka har kroppen återbildat blodkropparna du gett bort.

I Sverige ställer ungefär 250 000 människor upp och ger blod minst en gång per år. För Thomas Attnäs, informatör på Blodcentralen i Skåne, är det självklart att alla som kan ska försöka ge blod.
– I första hand handlar det ju om att hjälpa en medmänniska, säger han.
– Dessutom är det lite av en hälsokontroll eftersom du får reda på ditt blodvärde och det tas olika smittprover.
Trots att hundratusentals människor lämnar blod är blodcentralerna ständigt på jakt efter nytt. Blod är nämligen en färskvara och håller bara i sex veckor.
– Kom inte bara när vi ropar på hjälp utan kom regelbundet. På samma sätt som de flesta har vanan att borsta tänderna varje kväll vore det bra om alla som kan lämnar blod några gånger per år. Har man inte möjlighet till det så är en enda gång bättre än ingen gång.
Men det finns också en massa människor som inte får lämna blod. Homosexuella män, folk som haft malaria, den som nyligen piercat sig eller haft sex med någon som nyss bott i Afrika är inte välkomna.
–    Det är en bedömning som Socialstyrelsen har gjort. Jag kan förstå att enskilda människor som lever sunt och inte är smittbärare känner sig kränkta. Men det är ingen mänsklig rättighet att vara blodgivare. Vi gör det för patienternas skull.

Alla får inte ge blod
Enligt Socialstyrelsens föreskrifter kan en person inte ge blod om hon/han:
• Är eller har varit smittad av HIV, hepatitvirus B eller C (inflamma-
toriska sjukdomar i levern, exempelvis gulsot).
• Har injicerat (med spruta) eller injicerats med narkotika, anabola steroider eller något annat preparat såvida det inte har skett inom sjukvården.
• Har haft samlag i utbyte mot pengar eller droger.
• Är man och har haft sex, oralt eller analt, med en annan man.
• Har eller har haft vissa tropiska sjukdomar, exempelvis malaria.
En person kan accepteras som blodgivare tidigast sex månader efter att hon/han:
• Genomgått större kirurgiska operationer eller annan mer omfattande behandling.
• Piercat, tatuerat sig eller genomgått akupunktur.
• Varit med om olyckshändelser som kan ha inneburit risk för blodsmitta, exempelvis blodstänk från person med känd eller misstänkt blodsmitta.
• Haft samlag med person som inte accepteras som blodgivare.
• Haft sex med person som vistats länge i ett område där sexuellt överförbar smitta förekommer i hög grad, exempelvis flera afrikanska länder.


> Tipsa en vän


Användarinloggning

quistbergh.se nyhetsbrev