quistbergh.se

–    De som har makt är de som bestämmer vad som är normalt och inte, säger Don Kulick.
–    De egenskaper som utmärker gruppen med mest makt kommer alltid att uppfattas som normala och nödvändiga, medan andra människors egenskaper ses som avvikande och annorlunda.
Don Kulick är professor i socialantropologi vid Stockholms Universitet. Just nu jobbar han i ett forskningsprojekt som försöker ta reda på hur man blir heterosexuell. Bara en sådan sak vänder ju upp och ned på de flestas världsbild. Vadå, heterosexuell är väl normalt? Men Kulick menar att normer, det vill säga våra idéer om vad som är normalt, inte är något för evigt givet utan ständigt förändras. Ett exempel hämtar han från USA under åren då andra världskriget pågick.
–    Vad hände när många män var borta? Jo, det gick ut oerhört mycket propaganda om att kvinnorna måste lämna hemmen och sköta de jobb som männen gjort. De börjar göra det och gör det jättebra. Men vad händer när männen kommer tillbaka? Jo, då blir det plötsligt onormalt för kvinnor att jobba. Det kommer massor av rapporter med budskap som: Kvinnorna måste stanna hemma, annars tar barnen skada. Inom loppet av en tioårsperiod ändrades normen, det vill säga vad som är normalt, radikalt.
Mannen ville ha tillbaka sin plats helt enkelt. Och det fick han, för det som är normalt för oss i västvärlden utgår från vad den medelålders, vite, heterosexuelle medelklassmannen utan funktionshinder tycker.
–    Dessutom är det normalt att vara kristen. Muslimer framställs ofta som hotfulla fanatiker som stör. Ska det byggas en moské blir det livlig debatt men en ny kyrka anses som helt problemfri. Muslimerna avviker från det normala.
Medelklassen växte fram under 1800-talet och har blivit den klass som så att säga bestämmer vad som är den goda smaken. Som bestämmer att det är fint att läsa böcker men fult at visa upp hur rik man är. På det sättet kan de även avskilja sig från andra, exempelvis arbetarklassen som ses som lägre stående.

Men förändringen skedde inte över en natt. Det är en historisk process som tagit tid.
–    Att medelklassen blivit norm beror bland annat på att den har stort inflytande över exempelvis massmedier, företag och myndigheter. Överklassen är fortfarande delvis marginaliserad. För samtidigt som det är eftersträvansvärt att tillhöra överklassen eftersom de har mycket pengar är det också lite konstigt. När vi läser om filmstjärnor som har hur mycket pengar som helst och gör mystiska saker kan vi tycka att det är roligt. Men det är inte normalt. Den solida medelklassen, med alla dess sätt att vara, är det normala.
Är det konstigt att känna sig annorlunda?
–    Nej, absolut inte. Normerna existerar ju inte i verkligheten, de är ett slags fantasier. Ingen kan exempelvis bli en riktig man, eftersom den riktige mannen inte finns. När vi försöker leva upp till den perfekta bilden av hur en riktig man ska vara kommer vi ständigt att misslyckas. Det skapar en känsla av otrygghet, vilket inte alls är konstigt.
Men vi blir illa berörda och lite rädda av att människor bryter mot våra idéer om vad som är normalt.
–    När någonting inte är på sin rätta plats upplever vi det som konstigt. Ta till exempel hur de flesta organiserar sina hem. Matbordet står i köket, sängen i sovrummet och så vidare. Om man kommer hem till någon som har skorna på matbordet upplevs det som problematiskt. Det går över gränsen. Trots att skorna är rena och nya passar de inte in. På samma sätt upplevs transsexuella som konstiga, lite smutsiga. De är varken män eller kvinnor och det väcker äckel hos många människor. Vi organiserar världen efter våra gränser och varje gång någonting överträder de här gränserna rör det upp känslor inom oss.
Enligt Kulick är de här gränserna inget som kommer naturligt utan de skapas av samhället.
–    Jag möts ofta av: ”Jag vill vara den jag är”. Visst, man kan inte vara någon annan än den man är. Men vi lever i en politisk värld och den ”jag är”, är en produkt av historia, kultur och politik.
–    Inte sällan sätts likhetstecken mellan normalt och naturligt. Det är en oerhört farlig glidning. Då låtsas man som att normerna på något sätt alstras av naturen och inte kommer från människor. Det är som om de inte skulle kunna ändras. Den naturliga familjen är en familj bestående av mamma, pappa, barn, det är naturligt att kvinnor tar hand om hemmet för att de föder barn, det är naturligt att heterosexualitet finns och så vidare.
Hur kan man vända normer?
–    Vill man förändra engagerar man sig politiskt. Man förändrar ingenting genom att säga: ”Jag vill inte delta, jag vill bara vara den jag är”. Men att engagera sig politiskt betyder inte att man måste gå med i Folkpartiet eller Socialdemokraterna. Det kan lika gärna vara att man säger eller skriver vad man tycker eller går med i någon organisation som kämpar för det man vill förändra.

Ett annat tips Don Kulick vill ge är att varje gång man reagerar över något som bryter mot de invanda normerna kan man utmana sig själv genom att ställa frågorna: ”Varför är jag provocerad? Vad rör detta upp hos mig?”.
–    När det gäller mat är vi väldigt toleranta. Det är ingen som säger att du måste tycka om asiatisk mat och det är helt okej att vissa föredrar spagetti framför potatis. Men det finns hur många människor som helst som inte accepterar en sexuell mångfald. Om en 60-årig kvinna skulle tungkyssa en 25-årig man på bussen skulle många medpassagerare bli jätteupprörda. Men vad är problemet med det? Om du tänker efter kan det bli en inlärningsprocess som tydliggör de här underliggande normerna som styr våra liv men som många inte tänker på. I bästa fall kanske man kan inse: ”Herregud, inte visste jag att jag hade den fördomen kvar”.

(O)NORMALT I NIONDE KLASS:

”Normalt är något som varken är överdrivet eller för mesigt”.
Andreas O, 9:1

”När jag ser kompisarna sitta på McDonalds och äta sex eller sju BigMac var, börjar jag fundera, är det normalt? Kanske, eller nej, eller inte alls. Om ordet normal inte fanns skulle det inte finnas några komplex. Alla kunde gå runt precis som de ville utan att andra stirrar och tänker: Är han riktigt normal?”
Robin Sjöström, 9:3

”Om jag skulle åka till Afrika skulle det vara helt annorlunda. Om jag hemma vill ha lite vatten att dricka kan jag ju bara dra i en kran så kommer vattnet. I Afrika måste man ju gå till en flod för att få lite vatten, dessutom är det smutsigt.”
Viktor Överås, 9:3

”Man behöver inte vara den smala tjejen med stora bröst för att känna sig normal. Jag tycker inte att man kan säga att någon person är normal. Man är normal om man känner sig normal och är nöjd med sig själv.”
Elin, 9:1

”Jag kan inte förklara ordet normalt för alla tycker inte samma. Jag tycker till exempel att punkare är onormala medan punkarna kanske tycker att jag är onormal.”
Svabo, 9:1

”Vad menar man med normal? När jag säger normal tror jag att jag menar att personen ska vara mer som en själv.”
Kicki, 9:3

”Om jag kommer till skolan i ett par nya skor eller ett klädesplagg som ingen annan har är jag rädd för vad andra ska tycka. Om jag ska framstå som annorlunda.”
Sara, 9:1

”Att vara en normal person här i Sverige är den exakta motsatsen till vad en normal person är i exempelvis Argentina. Det kan inte finnas en människa i hela världen som betraktas som normal av alla.”
Anna Lagerstedt, 9:3

”Jag är normal, väldigt normal. Enligt mig är många på skolan onormala och allmänt jobbiga. Nu tänker du säkert att det är jag som inte är normal, utan de andra.”
ZZ, 9:3

”Annorlunda är något att vara stolt över. Det betyder att man inte påverkas av omgivningens begär att vara lika varandra.”
Mårten Blomberg, 9:1

”När jag var liten kände jag mig annorlunda för att jag inte åt griskött. Alltså, jag skämdes för det. Men numera är det inget jag känner mig annorlunda för. Jag är precis som alla andra förutom att jag inte äter en viss typ av kött.”
Oidipus, 9:1

”När man är annorlunda känner man sig konstig, till exempel om man klippt sig i en ny frisyr. Alla tittar konstigt på en. De säger bra saker om frisyren men man vet att de tycker att den är ful. Då får man en kostig känsla inom sig och det tror jag är en känsla som kommer när man känner sig annorlunda.”
Leif-Roland Glensson. 9:1

”Normala saker:
1.    Att gå upp klockan 07.00 för att bege sig till skolan. Komma hem vid fyra och göra läxor. Se på TV till klockan 23.00 och sedan lägga sig och sova till 7…
2.    En fyra år gammal röd Volvo.
3.    Enplanshus och två ungar med två års mellanrum.
4.    Två föräldrar med jobb inom den offentliga sektorn.
Allt annat bör betraktas som onormalt.”
Geten, 9:3

”Ibland känner jag mig annorlunda. Men varför känner man sig annorlunda? För att man inte vågar vara den man är fullt ut. Det tror jag inte någon vågar. För man är rädd för att vara annorlunda.”
Lilla Jag, 9:3