quistbergh.se

AuserdI förordet till sin bok ”Västsaharas kamp för oberoende”, från år 1977, skriver journalisten Erik Fichtelius:

”Låt oss göra ett tankeexperiment. Tänk er att Danmark är en spansk koloni, erövrad någon gång på 1800-talet. Föreställ er vidare att där kämpar en befrielserörelse – Folkfronten för Själlands och Jyllands befrielse. I det fria grannlandet Sverige blommar känslorna för Danmark och dess befrielse, om än på ett något speciellt sätt.
- Danmark ska befrias genom att återförenas med Sverige, hävdar den svenska regeringen, ivrigt uppmuntrad av alla oppositionspartier.
Kungen själv håller tal och förklarar att den danska kronan av hävd tillhör honom. Har inte Danmark och Sverige en gemensam historia? Har inte de två länderna tidigare styrts av en och samma konung? Om vi nu vidare låtsas att de platta danska öarna döljer rika råvarutillgångar i fosfat, då väcks också den svenska industrins intresse. SAF [numera Svenskt Näringsliv] och Industriförbundet trycker på regeringen och betonar hur bra det vore för Sveriges export med tillgång till den danska fosfaten. Se där ytterligare ett argument för att Sverige borde befria Danmark och återföra det till fäderneslandet.
Men inte heller i Norge har man glömt sin historia. Har inte också Norge och Danmark intima historiska förbindelser? Den norska s.k. Danmarks-bevegelsen växer sig stark under parollen ”Danmark till Norge åter!”.
Samtidigt vacklar den spanska kolonialismen under den danska befrielserörelsens attacker. Folkfronten intar flera mindre öar och upprättar en egen administration.
Vill Sverige ha Danmark gäller det att agera. Sverige sluter ett hemligt avtal med Norge om att dela Danmark mellan sig, och den svenska regeringen börjar förbereda en ”fredsmarsch” över Öresund. Efter en omfattande kampanj i massmedia samlas hundratusentals svenskar på den skånska kusten vid mängder av små båtar. Efter klartecken från kungen skjuter marschdeltagarna sina båtar i vattnet och tar sig sjungande och flaggviftande över till Danmark. De spanska främlingslegionärerna finns på plats men skjuter inte. Spanjorerna beslutar sig i detta läge för att dra sig tillbaka, och skriver på ett avtal med Sverige och Norge.
Sverige övertar två tredjedelar av Danmark, Norge tar den norra hälften av Jylland. Folkfronten för Själlands och Jyllands befrielse protesterar och riktar sina vapen mot de svenska och norska militärer som ersätter de spanska. Den danska befolkningen jagas undan av de framryckande arméerna från Sverige och Norge. Danskarna flyr över gränsen till Västtyskland [numera Tyskland], där det upprättas tillfälliga flyktingläger för den drabbade danska civilbefolkningen.
Den danska befrielserörelsen fortsätter ett intensivt gerillakrig mot de svenska och norska ockupanterna, som enbart förmår hålla de större städerna. Gerillan kontrollerar den folktomma landsbygden. Så pågår kriget månad efter månad, med bara en förströdd uppmärksamhet från en blaserad världsopinion.
Ändra Danmark till Västsahara, Sverige till Marocko, Norge till Mauretanien och Västtyskland till Algeriet. Ersätt Folkfronten för Själlands och Jyllands befrielse med Front Polisario. Då får vi bilden av vad som i princip har hänt och håller på att hända i Nordvästafrika.”

Det här är en rätt schysst jämförelse som står sig än idag. Dock finns det ett stort problem. Verkligheten är faktiskt ännu värre.
I november 1975 invaderades Västsahara av soldater från Marocko och Mauretanien. De människor som lyckades fly till Algeriet och de tillfälliga flyktinglägrena har varit kvar där sedan dess. Givetvis under förutsättning att de överlever kampen mot sjukdomar, matbrist, värme och ålder. Fichtelius skrev sitt förord 1977 och talade redan då om en ”förströdd uppmärksamhet från en blaserad världsopinion”. Idag, nästan trettio år senare, är konflikten inte löst. Den är inte ens i närheten av att lösas. Det finns barn som växt upp i ett flyktingläger utan sina föräldrar. Det är människor, mammor, pappor, bröder och systrar som tvingats vara ifrån varandra under snart trettio år.
Ställ dig själv frågan: När hörde du talas om Västsahara sist? Och vad var det du fick veta? Kanske har du, liksom många andra, en vag uppfattning om någon konflikt långt borta och kanske något som hette Polisario. Eller kanske har du hört talas om problemen med att köra ökenrallyt Paris-Dakar på grund av någon tokig gerilla. Kanske vet du allt, kanske vet du inte ett skvatt.
Ställ dig själv en fråga till: Om det redan 1977 var okej att kalla reaktionerna på denna maktkamp för ”blaserad världsopinion”, vad ska vi använda för ord idag?