quistbergh.se

En hjälpande hand, den dokumentära serieromanen om svensk vapenexport som jag gjorde tillsammans med Lars Krantz och Fabian Göranson, kritiserades av vissa för att inte vara tillräckligt trovärdig. Detta trots bokens varningstexter om att det är en omsorgsfullt hopkokad historia mixad med verkliga detaljer och fakta . Men frågan är om inte verkligheten börjar överträffa dikten. Här är tre tecken i tiden:

Det första tecknet var när Försvarsexportmyndigheten såg dagens ljus. När hände det senast att något land startade en egen myndighet för olaglig verksamhet? Det är nämligen så, enligt lagen om krigsmateriel, att all vapenexport är förbjuden. Varje försäljningstillstånd är ett undantag som bara får beviljas "om det finns säkerhets- eller försvarspolitiska skäl för det, och det inte strider mot Sveriges utrikespolitik". 

Det andra tecknet var när Andreas Ekman Duse, generaldirektör för ISP som kan tänja på lagen när det gäller den svenska vapenexporten, på fullaste allvar och på landets ledande debattsida skrev att Sverige har en ansvarsfull exportkontroll. Denna bluff kunde den vapenxportgranskande journalisten Christopher Holmbäck snabbt syna.

Det tredje tecknet är hur krigsindustrin i rask takt köper upp företag som sysslar med cybersäkerhet. En mycket oroande utveckling, enligt SIPRI-experten Susan Jackson. Läs hela artikeln här. 

I eftermiddagens "Pascalidou i P1" pratar SAAB:s stabschef om hur man på bästa sätt säljer ett vapen. Kanske leder det till ett fjärde tecken i tiden om hur svensk vapenexportverklighet överträffar dikten?