quistbergh.se

Luis Enrique Salazar Flores

Luis Enrique Salazar Flores tar emot i sin gråa kostym och gråa slips. Han häller upp vatten i glaset, frågar om kaffet vi fått smakar bra och öppnar sin tomma kalender och ber om ursäkt för att huvudprocuradoran Beatrice inte kunde ta emot. Men hon hälsar så mycket. Luis förklarar att han är procurador för Adjunto de la Ninez y la Juventud. Att Procuradoria para la defensa de los derechos humanos (PDDH) föddes ur fredsprocessen 1992. Tre instiutitioner skulle garantera freden och en demokratisk utveckling i El Salvador: Reformering av polisen, inrättandet av PDDH och reformer av det juridiska systemet. För att förklara vad de pysslar med på PDDH använder han ordet ”ombudsman”, att PDDH är en ombudsman för mänskliga rättigheter. Han tittar på sin klocka, en stålgrå swatch i original, och säger att han har cirka trekvart på sig. Förväntar mig fyrtiofem minuter av att nypa mig själv i armen för att inte somna. Men stålgråa Luis visar sig ha flera överraskningar på lager. Hans läges- och historiebeskrivning är allt annat än trist:

Det militära systemet var en stor del av den apparat som stått för problemen under kriget. När det gällde polisen så kunde de inte fortsättningsvis lyda under militären. Den nya uppgiften för den civila polisen var att skydda de mänskliga rättigheterna. Tidigare hade det i princip varit tvärtom. Procuradoran började jobba 1992, det har varit fyra stycken olika sedan dess. Den nuvarande procuradoran, Beatrice, försöker rädda den originella funktionen. Det har tidigare funnits både bra och dåliga procuradoras.
El Salvadors juridiska system är komplicerat därför har procuradoran fem procuradora-underhuggare till sin hjälp som är experter inom områden såsom fattigdom, barns- och ungdomars rättigheter. Luis är en av dessa underhuggare.
Idag brottas El Salvador med flera problem inom MR-området.
Rätten till arbete – Officiellt ligger arbetslösheten på 15% i El Salvador. Men då räknas inte de cirka tre miljoner salvadoraner som lämnat landet på grund av begränsade möjligheter att få ett arbete här.
Rätten till mat – Det finns fortfarande barn som dör av hunger i El Salvador och det är ett stort misslyckande. Minst tjugo personer per år dör av hunger. Under 2004 dog sex barn av hunger i en region som räknas som ”rik”.
Inkomstklyftorna – Enligt en FN-studie av PNUD (UNDP på svenska) visar att det finns kommuner i El Salvador som är lika utvecklade som Norge, exempelvis området runt La Uca universitet. I samma land finns det kommuner som är lika fattiga som de fattigaste kommunerna i Afrika söder om Sahara.
Stigmatisering av maras (ungdomsgäng) – Polisens strategi mot gängen har varit den hårda handens politik, Mano Dura som den kallas här. Men den har inte fått någon effekt alls. Ändå blev nästa steg: Super Mano Dura. En ännu hårdare politik. Vi är idag mycket bekymrade över polisen. I början var polisen bra men efter ett tag blev det tveksamheter. I landets östra delar var polisen del av ett slags medborgargarde som kallade sig för Sombra Negra (Svarta Skuggan). Sombra Negra mördade olika gängmedlemmar och om poliserna inte var direkt verksamma i morden så skyddade man dem som utförde dåden. Kontrollen av polisen idag är inte effektiv. Polisen har blivit manipulerade av politikerna. Trots Mano Dura och Super Mano Dura är våldet värre idag än innan de drog igång denna politik. La Uca universitet har via olika studier visat att Mano Dura var en av de faktorer som hjälpte Tony Saca från Arenapartiet att bli president. Poliser har även vittnat inför oss att det funnits ett speciellt hus, Casa de la Lisa, dit de tagit olika gängmedlemmar och torterat dem.

Ett annat problem i dagens El Salvador är privatiseringsprocessen. Arena har privatiserat banksystemet vilket gör bankägarna till de mest mäktiga idag. De tar en stor del av remesas = de pengar som salvadoraner som bor utanför landet skickar hem. Bankerna investerar inte i sociala projekt. Det finns även problem med privatisering inom hälso- och sjukvårdssystemet. Det privata systemet täcker bara ett fåtal människor. Regeringen vill gärna privatisera och därför försöker de göra de officiella tjänsterna så dåliga som möjligt. Den nyligen avlidne FMLN-ledaren Schafick Handal menade exempelvis att Hälsodepartementet bara använt 30 % av sin budget. Hälsovården är så dålig att folk tycker att den privata är bättre – även om de behöver betala för den.
När det var flera som inte kunde betala för hälsovård hände en fantastisk sak. I princip alla doktorer är medel- eller överklass och de kämpar sällan på gatan. Men i det här fallet kände även de sig hotade – så de demonstrerade. Det kallades för marchas blancas, de vita rockarnas marsch. De stoppade privatiseringen av sjukvården för ett tag. Men det kommer nog att tas upp igen. Det handlar också mycket om distrubitionen av mediciner. Doktorerna, och tusentals andra, stod upp för deras rätt till dräglig sjuk- och hälsovård.
Vem som helst kan komma till oss och berätta om sina problem. Och vi finns inte bara i San Salvador utan det är även möjligt att lämna sitt vittnesmål på andra platser. Det är dock viktigt att komma ihåg att vittnesmålen är offentliga, vilket säkert gör det svårt för en del att berätta allt det vet. Därför har vi även möjlighet att starta egna undersökningar.
Läs mer på: www.pddh.gob.sv