Blogg
Wille showarDet var sagt att vi skulle gå upp klockan 05.00 på morgonen. Men det sträcks ut till minst 05.20. Fysisk check: Malin är totalt utslagen, Wille känner sig lam men är på bättringsvägen, Tängman springer gatlopp på toalett libre och Nalle börjar känna sig lite krasslig.
Det är torsdagen den tjugoförsta oktober och vi ska åka till 12 oktober skolan för en show. Eftersom det är flera timmars bilfärd gäller det att komma iväg så tidigt som möjligt. Att åka trångt i en Landcruiser i öknen kombinerat med stark sol är en grej även västsaharierna helst vill undvika.
MatlagningTidigt på onsdagsmorgonen den tjugonde oktober kommer Ghoulam Fal och hämtar mig och Malin. Vi ska besöka familjen Salim Baha och med Ghoulams hjälp förhoppningsvis även förstå vad vi säger till varandra. Familjen Salim Baha består av mamma Eczina med sina sex pojkar:
Salek, 29 år
Muhamed, 25 år
Ahmed, 24 år
Mahayob, 19 år
Tvillingarna Mehdi och Dachir som bägge är 17 år.
Hennes man, Alamin, är död. Eczina själv är 57 år gammal och skulle ha väldigt svårt att klara sig själv om inte Salek och Ahmed bodde hos henne. Hennes andra fyra söner studerar i Algeriet. Ingen av dem har gift sig.
Nalle presenterarDet är tisdag den nittonde oktober. Barnen materialiserar sig vid kvart över nio på morgonen på Cedehdeh-skolan i Dakhla. Normalt börjar de skolan klockan åtta men nu under ramadan börjar de klockan nio. De har väntat utanför i minst en halvtimma. Klass efter klass dyker upp. En lärare går och piskar barnen på plats. Ja, han använder faktiskt en liten handpiska som med vana snärtar rättar in alla i leden.
Anna-Karin och Tängman börjar spela uppvärmningsmusik. Melodin är någon svårbestämd mix av svensk visa och arabisk folkmusik. Solen har stigit upp men är fortfarande mild. Barnen klappar på Ridbiks kommando men blir lite vilsna efter ett tag.
Nalle och AngelaKlockan är närmare elva måndagen den artonde oktober. På plats i Hamdi el Bah-skolan i Dakhla. Ovanför ingången hänger en plakett som talar om att skolan är byggd till minne av Carlos Guiliano, som sköts till döds vid G8-mötet i Genua, juli, 2001. Skolan består av några enkla gula tegelhus med nymålade dörrar i mintgrönt.
Det är cirka en timma kvar till den första föreställningen. Lärarna lyckas faktiskt hålla kvar barnen i klassrummen trots mycket viskningar och oro när clownerna anländer.
Vardag– Shit, jag har inte kunnat sova någonting på hela natten och kan inte röra på nacken.
Det är söndagen den sjuttonde oktober och det är Daniel som väcker alla på morgonen. Resten av dagen går han stel som en pinne och kan knappt röra huvudet åt sidan eller framåt. Han får hjälp av en spansk kirurg som framhärdar att han är dansk. Kirurgen skickar Daniel till sjukhuset som ligger i närheten av Rabuni som vi befinner oss i.
Rabuni är ett slags basläger för Polisarios administration och det tjänar även som väntplats för att komma ut i lägrena. Alla besökare måste slussas via sovsalarna i Rabunis protocol och här hänger en hel del internationella biståndsarbetare. De flesta kommer från Spanien och de flesta är sjukvårdspersonal. De som är här under längre tid har egna rum med TV.
AuserdI förordet till sin bok ”Västsaharas kamp för oberoende”, från år 1977, skriver journalisten Erik Fichtelius:
”Låt oss göra ett tankeexperiment. Tänk er att Danmark är en spansk koloni, erövrad någon gång på 1800-talet. Föreställ er vidare att där kämpar en befrielserörelse – Folkfronten för Själlands och Jyllands befrielse. I det fria grannlandet Sverige blommar känslorna för Danmark och dess befrielse, om än på ett något speciellt sätt.
- Danmark ska befrias genom att återförenas med Sverige, hävdar den svenska regeringen, ivrigt uppmuntrad av alla oppositionspartier.
> läs mer | 1 kommentar | Tipsa en vän
Gruppen sitter vid några plastbord på Malaga Pizza Grill, vid Hotel de L ´aeroport, Alger, fredagen den femtonde oktober. "Malaga" och "Grill" blinkar samtidigt i spygrönt respektive ljusblått. "Pizza" bryter av i neonrött en gång i sekunden. Bara skylten är igång – restaurangen är stängd. Till det blinkande ljuset spelar Annakarin och Tängman först svenska folkvisor med halvarabisk touch. Sedan tempobyte – klezmer - när Angela och Nalle trollar fram ägg för kypare och några strögäster som firar att dagens ramadan är över med vatten, nötter och backgammon. Alla är män. Det verkar bara vara män som får vara ute efter mörkrets inbrott. Angela kräks upp nål och tråd.
Användarinloggning
Sök
quistbergh.se nyhetsbrev
© Fredrik Quistbergh |
Producerad av perrito.se |
|
|
[RSS]