PraktikantenDet kommande numret av tidskriften Latinamerika (4/2006) granskar de olika handelsavtal som berör kontinenten. Hur fungerar de? Vilka möjligheter och problem finns? Dessutom presenteras första delen i en ny satirserie. I fyra nummer framöver kommer läsarna att få stifta bekantskap med olika typer inom biståndsbranschen. Först ut är Revolutionsromantikern, Nykolonisatören och Praktikanten. Här får du en hyfsat exklusiv förhandstitt:
Praktikanten
Hon har nyligen gått ut gymnasiet, backpackat i Sydostasien och fått sin första tatuering på Khaosan road. Tycker att universitet och högskola är för borgerligt. Det är folkhögskolor och aktivt deltagande i demonstrationer som gäller. Världen är orättvis! Har insett att kurser med praktik i fattiga länder är ett schysst sätt att resa på. Land efter land och kurs efter kurs rivs av på löpande band innan det är dags att klippa sig och skaffa ett riktigt jobb, men först efter en rejäl kurs på universitetet. Funderar ofta på vilket land och kurs som var roligast, den i Zambia eller den i Ecuador? Men killarna var nog ändå snyggast i Brasilien. Vill inte kännas vid sitt förflutna som ryggsäcksturist. Prutar inte längre och eldjonglering med poj kanske fungerade som partytrick för fem år sedan. Äger ingen TV, har Naomi Kleins böcker i bokhyllan (har dock bara läst de första fyrtiotre sidorna i ”No Logo”) och gillar att hänga med Revolutionsromantikern. I Sverige syns Praktikanten inte sällan på backstageområdet under Hultsfredsfestivalen där hon dricker insmugglad folköl och försöker få till det med Mårten från Looptroop.
NykolonisatörenNykolonisatören
Blir biståndsarbetare av två orsaker: Känna sig rik och skaffa unga tjejer. Har alltid drömt om vip-kön på Spybar, middagsbjudningar med näringslivet och får nu äntligen uppleva det i verkligheten. Kör enbart stadsjeep. Ytterligare ett karakteristiskt drag är att han – för detta är, med få undantag, en han och inte sällan med en familj av andra blivande biståndskolonisatörer i släptåg – gärna klumpar ihop sig i områden där klimatet är friskt och vattentillgången god. Jobbar i samma område som han lever och skriver rapporter om hur det är på landsbygden. En gång besökte han några byar men det var ju så svårt att fatta vad de sa och inte fanns det några bra lunchställen heller. Nykolonisatören tycker det är bättre att de fattiga skriver en rapport om vad de gör och fyller i en projektansökan om vad de behöver så lovar Nykolonisatören att titta på det när han har tid. Känner sig inte alls obekväm med att skattebetalarna finansierar familjens tre barnflickor. Kommer bra överens med Byråkraten men har våta drömmar om Revolutionsromantikern.
Mer information om nya numret av tidskriften Latinamerika hittar du här.
> läs mer | 1 kommentar | Tipsa en vän