Deprecated: Function ereg() is deprecated in /storage/content/60/125060/quistbergh.se/public_html/includes/file.inc on line 645 Deprecated: Function ereg() is deprecated in /storage/content/60/125060/quistbergh.se/public_html/includes/file.inc on line 645 Deprecated: Function ereg() is deprecated in /storage/content/60/125060/quistbergh.se/public_html/includes/file.inc on line 645 Deprecated: Function ereg() is deprecated in /storage/content/60/125060/quistbergh.se/public_html/includes/file.inc on line 645 Deprecated: Function ereg() is deprecated in /storage/content/60/125060/quistbergh.se/public_html/includes/file.inc on line 645 Deprecated: Function ereg() is deprecated in /storage/content/60/125060/quistbergh.se/public_html/includes/file.inc on line 645 Deprecated: Function ereg() is deprecated in /storage/content/60/125060/quistbergh.se/public_html/includes/file.inc on line 645 Deprecated: Function ereg() is deprecated in /storage/content/60/125060/quistbergh.se/public_html/includes/file.inc on line 645 Deprecated: Function ereg() is deprecated in /storage/content/60/125060/quistbergh.se/public_html/includes/file.inc on line 645 Deprecated: Function ereg() is deprecated in /storage/content/60/125060/quistbergh.se/public_html/includes/file.inc on line 645 "Kravmaskinerna" | quistbergh.se

"Kravmaskinerna"

En version av denna text har tidigare publicerats i: ETC 4/1998. Texten © författaren/författarna. För eftertryck krävs tillstånd från författaren/författarna. Men om du vill skriva ut och läsa artikeln eller ge den till en god vän går det givetvis bra. De är till för att spridas. Om du har frågor, gå till kontakt.
Dokumentadress: [http://www.quistbergh.se/view/77]
Tipsa en vän om denna artikel, klicka här. Skriv ut denna artikel, klicka här.

År av nedskärningar och rationaliseringar har lett till att allt färre får jobba desto hårdare. Stressen är hög och tid för mänsklig omtanke finns inte i den nya effektiva sjukhusvården. Personalen kallas för tärande eller kravmaskiner inom den offentliga sektorn, men trots glåpord och tyngre arbetsuppgifter tänjer de sig dagligen för att hjälpa sina patienter.

Text: Fredrik Quistbergh 


– På min avdelning har trycket blivit mycket högre de sista åren, säger Ann Martinsson som är undersköterska.
– När vi har full rusch gör jag inget annat än springer. Jag springer förbi mina patienter och det är väldigt frustrerande.
Ann jobbar på den så kallade slussen där tar de emot akut sjuka patienter som de efter en första behandling sänder vidare. Varje månad får de redovisat för sig hur de statistiskt sett ligger till. A4-arket visar att de har så stor omsättning på patienter att de egentligen inte borde klara av det.

Vi träffar henne och Ingela Sandkvist på deras arbetsplats, Karolinska sjukhuset i Stockholm. Även Ingela jobbar som undersköterska, men på neurokirurgen som är en av de få specialklinikerna för bland annat hjärnskador. Ann och Ingela har haft möjlighet att följa de senaste årens förändringar efter att ha jobbat vardera 20 år inom vården. De är två av de som fått behålla jobbet under besparingsivern, men många har fått gå.
Det totala antalet anställda inom landstingen har minskat med 100 000 personer från 1992 till 1997. Enbart undersköterskorna inom Stockholms läns landsting har blivit 2401 färre från 1992 till 1997. Idag är det 5855 kvar och trenden har hela tiden varit krympande.
Ingela: De har sagt upp massor av personer, under stor turbulens och flera personliga katastrofer. Det har hänt att folk här har fått gå för att sedan komma tillbaka och vikariera på sin gamla tjänst. Vilken trygghet har man då? Du får inte låna pengar någonstans och efter att ha jobbat i sex år duger man helt plötsligt bara en månad i taget, det är fruktansvärt.
På vilka grunder gör de det?
Ingela: Inte är det arbetsbrist utan de säger att det är pengabrist. Sedan har det ju varit en idelogi i det hela också. De har sagt att undersköterskor ska vi inte ha för det är effektivare med bara sjuksköterskor. Då har de märkt att vården inte fungerar när det bara finns sjuksköterskor utan undersköterskor behövs också. Då duger vi igen, in med oss bara. Men det är många som fått nog av hur landstinget kör med en.
Känner ni osäkerhet inför era jobb?
Ann: Ja, visst gör jag det. Jag brukar inte slå ifrån mig saker och ting men när det gäller mitt eget jobb måste jag det för att orka gå hit igen.
Hurdå?
Ann: Ja, eftersom jag inte vet om jag får fortsätta till hösten
Ingela: Just nu tycker jag att det känns lite säkrare. Jag tycker om att jobba som undersköterska och har ingen längtan till att bli sjusköterska. Men för ett par år sedan var det jobbigare. Hela ens existens blev ifrågasatt, var det jobb jag gjort i alla år helt plötsligt inte viktigt? Det kändes...

Nedskärningarna har lett till att färre får jobba desto mer, och hårdare. Det finns massvis av undersökningar, enkäter och statistik över hur situationen för vårdpersonalen blivit alltmer utsatt under 90-talet.
Här är några exempel:
# Den senaste arbetsmiljöundersökningen från Arbetarskyddsstyrelsen visar att de kraftiga nedskärningarna inom vården lett till att jobbet blivit allt tyngre och de sociala konflikterna fler. Främst är det kvinnorna som drabbas. Var fjärde kvinna upplever att de tunga lyften ökat markant de senaste åren medan utvecklingen inom den mansdominerade industrin är den rakt motsatta.
# I nio av landets elva yrkesinspektionsdistrikt klassas arbetsmiljön på sjukhusen som dålig. Enligt Yrkesinspektionen beror det på att det är för många patienter som tas in i förhållande till lokaler och personal, situationen har förvärrats de senaste åren. Tillsynsmyndigheten i det här fallet är Socialstyrelsen, men de tycker inte att det finns några skäl att ingripa eftersom patienterna inte är i fara. “Sverige har världens gnälligaste vårddebatt”, sa exempelvis Socialstyrelsens generaldirektör Claes Örtendahl i maj i år.
# Endast 8 av landets 64 sjukhusdirektörer är kvinnor, avslöjar en undersökning i Dagens Medicin. Enligt samma tidning har sjukvården under de senaste åren använt sig av allt fler konsulter för att driva igenom omorganisationer och nedskärningar. De flesta av konsulterna och direktörerna har ingen eller minimal erfarenhet av praktiskt arbete i vården. Det är beslut fattade av män med krympande penningpung och framför allt kvinnorna som fått ta konsekvenserna.

Utöver all statistik och undersökningar som visat att vårdsystemet är kört i botten har det hela tiden i media förekommit nödrop på debattsidor eller insändarplats. Men debatten tog inte fart på allvar förrän liggsår och lidande i vårdköer kunde visas i TV-rutan. Trots det hävdar många att vården inte alls har för få anställda. En av de är Dagens Nyheters chefredaktör Hans Bergström, som på ledarplats i sin tidning med olika siffror finner bevis och sätter rubriken ”Sjukhusen har inte för få anställda”.
Ingela: Det kan han ju tycka, men i så fall är problemet att det är för mycket patienter. Det är väldigt tvära kast när vi jobbar. Ena stunden träffar man anhöriga till en person som just dött och andra stunden är det någon som håller på att dö. Tack och lov märker inte alla patienter hur utsliten du är när du kommer hem, eller hur stressigt det kan vara på jobbet. Patienterna är oftast nöjda och vi får beröm och tack-kort. Men jag vet ju att om jag haft lite mer tid kunde jag göra det och det också.
Men om patienterna är nöjda, behövs det där lilla extra då?
Ingela: Ja, eftersom jag vet att jag kan göra det mycket bättre och noggrannare. När du vet om det är det väldigt frustrerande att inte få göra det.
Ann: Det är klart att patienterna är nöjda. Får man en hjärtkänning så blir vem som helst rädd och då blir du tacksam när du får hjälp. I det läget är vi alla små.

Undersköterskor och vårdbiträden tillhör de grupper där flest har blivit övertaliga under 90-talets omorganisationer. Under 1994 tog konverteringen fart, vilket betyder att underskötersketjänsterna förvandlades till sjukskötersketjänster. Uppgifter som tidigare sköttes av undersköterskor skulle nu göras av sjuksköterskor. Det kallades kompetenshöjning och förstärkte den redan tydliga hierarkin inom vården. Undersköterskorna fick arbeta mer med kökssysslor, förråd och de tyngre uppgifterna med patienten.
Ingela: Man är mer ifrågasatt än förut och hela tiden måste du vara på din vakt och hävda din rätt att utföra vissa sysslor. Vi borde arbeta mer i team för det är väldigt jobbigt att bara vara en som sköter de tunga arbetsuppgifterna.

När Ann och Ingela funderar över vilka försämringar som skett under 90-talet, förutom mindre tid för omtanke av patienterna, är det flera saker som kommer fram. Bland annat har de kortare vårdtiderna gjort att samma patienter kommer tillbaka oftare.
Ingela: Patienten skickas hem tidigt eftersom trycket på vårdplatser är högt och då kommer de på retur förstås.
Hade inte patienterna kommit tillbaka ändå?
Ann: Några hade givetvis gjort det, men inte lika snabbt och ofta.
Det här är en effekt av den nya vårdideologin. Kortare behandlingstider skulle ge en effektivare vård. Men i många fall har det lett till att samma patient gör flera besök och effektiviteten kommer plötsligt i en ny dager.
Ett annat problem är samarbetet mellan kommun och landsting.
Ann: Vi får in flera gamla människor som bor hemma och har hemhjälp. Patienten kanske kommer in under en helg och har inte ätit, inte mått bra och bara sovit under några dagar. Det kan också vara så att patienten är grovt uttorkad. Då tankar vi upp dem, vilket tar en och en halv dag. Sedan tar vi kontakt med kommunen och säger att nu kommer patienten hem, vi skickar transport det och det klockslaget. Då kan de svara att de inte har tid att ta emot patienten. Då frågar vi, vad ska vi göra. De säger att vi får behålla patienten. Men vi kan inte behålla patienten för här finns ingen plats. Det här när alla stöter bort patienten tycker jag är fruktansvärt. Jag förstår inte vilken rätt de har att göra det, men det måste ju bero på penningfrågan.

1991 genomfördes den så kallade ÄDEL-reformen där vården delades upp i tydligare verksamhetsområden och kommunen skulle ta hand om friskvård för främst äldre.
Det blev ett beställar- och utförarsystem samt strama budgetkrav för de olika enheterna. Detta gör att ingen för tillfället vill bli sittande med en patient som kostar mycket, ett slags svarte-petter- spel mellan kommun och landsting. Om utvecklingen varit ogynnsam för personal och patienter under 90-talet, vart slutar då det hela?
Ann: De flesta av oss som jobbar i vården har ändå någon idealism i oss, det kan vi inte springa ifrån. Den finns där och den gör att vi går kvar. Och vi gör så gott vi kan, vi tänjer, tänjer och tänjer oss. Men när den här köp- och säljmentaliteten alltmer tar över är vi på fel väg. Det går inte att sälja sjukvård. Jo, det går att sälja sjukvård men du kan inte sälja den psykiska delen som ofta betyder mest för patienten. Det måste till en annan människosyn. Tyvärr är jag inne på det här med att klasskilnaderna har ökat även inom vården. Har du en stor påse pengar kan du köpa dig till en bra vård.
Ingela: Eller är du välutbildad, vältalig kan du som patient eller anhörig ifrågasätta och få bra vård. Invandrare, arbetslösa är exempel på de grupper som kommer utanför.
Ann: Den största andelen är ju ändå vi som inte har så mycket pengar och vi ska väl kunna tas om hand också.
Vad borde politikerna göra?
Ingela: De borde sluta tänka så kortsiktigt. Som att de nu sjunger undersköterskornas lov efter att ha gjort sig av med så många. Sedan skulle de börja med att lyssna på personalen ute i verkligheten så att de fattar rätt beslut. Är vi nöjda är patienterna nöjda och det är ju dem man hela tiden vänder ut och in på sig för.
Ann: Det stora problemet tycker jag är den här stressen. Och så länge det ska vara den här köp- och säljmentaliteten inom vården kommer det alltid att vara så här. Vi kommer aldrig att kunna arbeta under hyfsade förhållanden och vi kommer heller inte kunna ge den vård som behövs.
Ingela: Det handlar om att kunna lita på svenskarna också. Det finns ju många som inte vill betala moms och skatt, men det är ju via skatterna vården är finansierad.
Hur ska man kunna få bort köp- och säljmentaliteten?
Ann: Det har jag funderat mycket på själv. Där tycker jag att politikerna har ett stort ansvar, ibland undrar jag vilken makt det är som styr.


> Tipsa en vän


Användarinloggning

quistbergh.se nyhetsbrev