Deprecated: Function ereg() is deprecated in /storage/content/60/125060/quistbergh.se/public_html/includes/file.inc on line 645 Deprecated: Function ereg() is deprecated in /storage/content/60/125060/quistbergh.se/public_html/includes/file.inc on line 645 Deprecated: Function ereg() is deprecated in /storage/content/60/125060/quistbergh.se/public_html/includes/file.inc on line 645 Deprecated: Function ereg() is deprecated in /storage/content/60/125060/quistbergh.se/public_html/includes/file.inc on line 645 Deprecated: Function ereg() is deprecated in /storage/content/60/125060/quistbergh.se/public_html/includes/file.inc on line 645 Deprecated: Function ereg() is deprecated in /storage/content/60/125060/quistbergh.se/public_html/includes/file.inc on line 645 Deprecated: Function ereg() is deprecated in /storage/content/60/125060/quistbergh.se/public_html/includes/file.inc on line 645 Deprecated: Function ereg() is deprecated in /storage/content/60/125060/quistbergh.se/public_html/includes/file.inc on line 645 Deprecated: Function ereg() is deprecated in /storage/content/60/125060/quistbergh.se/public_html/includes/file.inc on line 645 Deprecated: Function ereg() is deprecated in /storage/content/60/125060/quistbergh.se/public_html/includes/file.inc on line 645 Mediekoncentrationen gör dig dum | quistbergh.se

Mediekoncentrationen gör dig dum

En version av denna text har tidigare publicerats i: ETC 5/1999. Texten © författaren/författarna. För eftertryck krävs tillstånd från författaren/författarna. Men om du vill skriva ut och läsa artikeln eller ge den till en god vän går det givetvis bra. De är till för att spridas. Om du har frågor, gå till kontakt.
Dokumentadress: [http://www.quistbergh.se/view/75]
Tipsa en vän om denna artikel, klicka här. Skriv ut denna artikel, klicka här.

Åsiktskoncentrationen inom svensk press är stark.
Tre av fyra svenska dagstidningar är borgerliga.
Särintresset hotar mångfalden.
Följ med på en svindlande tur i mediernas politiska ekonomi. En märklig marknad där minst kan tjäna mest och störst blir tvingad att lägga ner.

Text: Fredrik Quistbergh 


Ojämlikheten på mediemarknaden gör oss dummare, säger Tomas Lappalainen som är medieforskare och kulturredaktör på LO-tidningen. – Tänk dig ett vetenskapligt seminarium där fysiker från tio olika länder träffas för att diskutera framtidens regler för genforskning. Men en av fysikerna får ensam prata 80 procent av tiden. Och förutom att driva sina egna teser ägnar experten tiden åt att smutskasta alla de andra. Sedan skall det fattas beslut på de faktaunderlag som kommit fram. Det är ju ett otroligt slöseri med intelligens och dessutom djupt odemokratiskt. Men det är så mediebilden i Sverige ser ut.

De senaste upplagesiffrorna från Tidningsutgivarna visar att 76,4 procent av alla svenska morgontidningar är borgerliga, 11 procent socialdemokratiska och 12,6 procent saknar politisk beteckning. Ofta beskrivs medierna som Den tredje statsmakten. Journalisterna och dess chefer är oberoende beskyddare av både mångfald, demokrati och yttrandefrihet.
Inget kunde vara mer fel.
– Dagspressen består uteslutande av privata företag som främjar privata intressen, säger Lappalainen.
– Medborgarna har inget inflytande och precis som Coca Cola Company handlar det om privata pengar och privat makt.
Kan inte mångfald och yttrandefrihet vara en affärsidé?
– Jovisst, en klok borgerlig tidning hyllar ju inte särintresset under all sin tid. Men en dagstidnings viktigaste uppgift är ändå att sälja annonser. I snitt kommer cirka 65 procent av inkomsterna från annonsförsäljning och utan dem är det svårt att komma ut. Mindre annonser gör att tidningen måste skära på kostnadssidan vilket gör att produkten blir sämre. En av orsakerna till att det finns en rikstäckande kvällstidning som är socialdemokratisk men inget alternativ inom dagspressen, tror jag beror på just det faktum att kvällspressen till mindre del är beroende av att sälja annonser. Enbart 30 procent av Aftonbladets intäkter kommer från annonser. Deras viktigaste uppgift är istället att sälja lösnummer.
Det finns ju alternativ utan sälj- eller annonskrav som de flesta har tillgång till. Public service-TV och radio…
– Etermedierna är mer av en högtalare för dagspressen. De utvecklar sällan egna idéer. Tiden och utrymmet är väldigt begränsat. Skriver du ner Dagens Eko eller en Rapportsändning på papper så blir det inte många A4-ark. Det kanske är en av förklaringarna till att de har svårt att bedriva en journalistik som inte är så beroende av vad som stått i exempelvis Dagens Nyheter.
Bara för att en tidning är politiskt färgad behöver det väl inte betyda att den driver samma politiska linje på nyhetsplats?
– Tidningens chefer är ju ofta desamma som skriver på ledarsidorna. Om man driver en viss linje och har inflytande över hur den linjen bedrivs i resten av tidningen vore det ju konstigt om inte det skulle spela någon roll. I en domstol är det olika människor som är åklagare, försvarsadvokat och domare. Där skulle vi inte lita på en människa som säger sig kunna axla flera av rollerna i ett pågående mål. Varför skulle vi göra det när det gäller pressen?
Men det finns ju undersökningar som visar att journalisterna i högre grad än resten av svenska folket röstar på vänster- eller miljöpartiet.
– Generellt sett är journalister underligt naiva gentemot tidningens inriktning. I nio av tio fall handlar det ju om att sprida sina uppfattningar bland allmänheten. Det finns ett begränsat medieutrymme och mycket av den platsen går ut på att driva de borgerligas särintressen. En undersökning över hur chefredaktörer, nyhetschefer och redaktionssekreterare röstar, eftersom de sätter agendan för vad som ska vara i tidningen och inte, vore mer intressant att se.

Men det är inte bara nyhetschefer eller ansvariga utgivare som bestämmer. Det finns en part till som har stort inflytande över vad som får plats i tidningen, annonsörerna. Där skiljer sig dagstidningsbranschen väsentligt från andra marknader.
– Det är inte som i tvålbranschen att ett företag tillverkar en tvål och det hela går ihop om tillräckligt många köper tvålen, säger Lappalainen.
– Självklart är det inte totalt ointressant med prenumeranter och lösnummerförsäljning. Men de intäkterna räcker knappt till trycket av tidningen. Därför stöter sig inte en tidning, som vill överleva, med sina annonsörer. För vilket företag skulle motarbeta de viktigaste kunderna?
Och inom medieforskningen finns gott om exempel på hur denna affärsuppgörelse yttrar sig. En konsekvens är att det inte nödvändigtvis behöver vara tidningen med störst upplaga som har flest annonsörer. Den brittiska arbetartidningen The Daily Herald hade fem gånger så stor läsekrets som borgerliga The Times, men bara hälften så stora annonsintäkter innan den tvingades lägga ner.

I Sverige är ett av de mest kända exemplena de bägge Östersundstidningarnas utveckling under 80-talet. Socialdemokratiska Länstidningen hade flest läsare men borgerliga Östersundsposten fick flest annonser. I sin forskningsrapport ”Tidningsekonomi och politisk opinionsbildning” genomförde Lappalainen djupintervjuer med 16 av landets största reklambyråer. Endast en byrå svarade att tidningens politiska inriktning inte spelade någon roll när det gällde deras eller kundens val av tidning att annonsera i.
– Det visar att annonsörerna styrs av politiska värderingar när de väljer tidning, menar Lappalainen.
– En annan viktig orsak är att de borgerliga tidningarnas läsare är rikare och därför lockar till sig fler annonsörer.

Detta är demokratins moment 22. Borgerliga tidningar har rätt läsare med feta plånböcker och lockar till sig annonsörerna. En tidning som vill skildra världen ur ett låginkomsttagarperspektiv får få annonsörer och inga möjligheter att betala varken tryck eller lönekostnader.
Hur ska detta dödläge brytas?
– Liberalisera offentligheten, tycker Lappalainen.
– Idealet vore en arena för mångfald, ett smörgåsbord av åsikter och analyser där alla någorlunda starka grupper eller organisationer kan nå ut på samma villkor. Ett annat intressant fall som borde mana till efterföljd är Gotlands Tidningar som har två olika ledarsidor. En socialdemokratisk och en borgerlig del.
Vad kan journalisterna göra?
– De borde lära sig av vetenskapen. Antingen redovisar man från början sina egna värderingar och driver frågorna därefter. Eller så försöker man uppnå en objektivitet genom att se på problemet från alla möjliga håll och därefter dra en slutsats. Även om det är omöjligt kan det ha goda effekter att sträva efter en viss objektivitet.


> Tipsa en vän


Användarinloggning

quistbergh.se nyhetsbrev