Rika sopor
Dokumentadress: [http://www.quistbergh.se/view/74]
Tipsa en vän om denna artikel, klicka här. Skriv ut denna artikel, klicka här.
Pekka och Gunnar är två riktiga människokännare. De kan snabbt avgöra inkomst, sysselsättning och vad som skiljer fattig från rik. De jobbar heltid i de förmögna kvarteren i Stockholms innerstad.
Pekka och Gunnar är sophämtare.
Text: Fredrik Quistbergh
Pekka: Jag har ju jobbat i det här området i 20 år och för ungefär tio år sedan hände det någonting. Då flyttade många av de äldre ut och in kom de nyrika. Flygkaptener, kändisar, datakonsulter eller TV4-reportrar. Det märktes direkt på soporna.
Gunnar: Man blir ju fundersam ibland, alla företag som bara hivar ut datorer i grovsoporna, slänger möbler som är helt okej, säckvis med kläder och all mat som kommer från restaurangerna. Ta skobutikerna som ligger här till exempel, vet du vad som händer med skorna de inte säljer? Jo, de skär sönder dem och så går de rakt ner i soporna.
Pekka: Jag skulle ge miljoner för att kunna lära de som bor här att knyta ihop soppåsen innan de slänger den, jobbet blir så mycket svårare eftersom de struntar i det. Vanliga människor klarar av att knyta en knut, men i 90 procent av fallen klarar de som bor här inte av det.
Gunnar: Ibland hittar man ju riktiga fynd i grovsoporna. Jag har till exempel en fin antik stol hemma, från början av 1900-talet ungefär, en kompis klädde om den åt mig och så blev den som ny. Och igår hittade vi en golfmaskin, du vet en sån där man kan stå och öva puttningen på. Den fungerade perfekt, bollen hoppade ur hålet automatiskt. Jag tog hem den till grabben som spelar bangolf och så puttade vi hela kvällen.
Pekka: Vanliga människor klarar i de flesta fall av att sortera sina sopor. Man hittar inga tidningar eller glasflaskor. Men med de rika är det annorlunda, de slänger allt. Dyra magasin, pantflaskor, vinpavor och kläder. I början försökte jag ta vara på pantflaskorna men det var bara att ge upp, det tog alldeles för lång tid och nu går allt till förbränning. Jag tror att de skäms för att lämna tillbaks flaskorna, men för oss kan de inte dölja någonting. De borde lära sig att sortera sina sopor, den som inte går tillbaks med returflaskorna bör heller inte köpa några.
Gunnar: Ofta gör folk miner när de går förbi sopbilen, håller för näsan och sånt. Speciellt ungar eller pensionärer men jag brukar svara dem att det är deras skit vi tar hand om. Det är som om de tror att skräpet inte existerar efter att de har slängt det i tunnan eller sopnedkastet.
Pekka: Det är ju mindre hushållssopor här än från ett vanligt område. Om det är mat i soporna är det ofta pizzarester eller kartonger från färdiglagat, det är sällan de lagar mat själva. Och eftersom restaurangerna ligger tätt här kan man ju gissa sig till att en hel del äter där.
Pekka: I juli månad är det allra bäst att jobba i det här området, då är det nästan tomt på sopor och rätt så lugnt. Alla är bortresta och flera av restaurangerna har stängt.
Gunnar: Den här antikaffären tvärs över gatan, du ser de som har lite grejer stående utanför. Jag frågade tanten som äger stället härom dagen om jag skulle ta bort bråten. Är du inte klok sa hon, jag säljer ju de här sakerna. Och då såg jag att det satt en prislapp på 250 kronor på ett bord som stod där. Jag blev förvånad eftersom det är såna som vi slänger varje dag.
Pekka: För några somrar sedan hade jag fullt av TV-apparater på landet, sex stycken. Perfekt om man skulle följa travet och behövde förflytta sig. Vet du varför jag hade så många? Jo, det var då kabel-tv kom till det här området, massor av perfekt fungerande TV-apparater gick till grovsoporna. Det var de modeller som inte hade plats för mer än sex kanaler, så det var bara att köpa nytt.
Pekka: Det är märkligt, stockholmarna är de som pratar mest om hänsyn till miljön. Men det syns inte i soporna, inte här i alla fall.
Användarinloggning
Sök
quistbergh.se nyhetsbrev
© Fredrik Quistbergh |
Producerad av perrito.se |
|
|
[RSS]