Webbslavarna
Dokumentadress: [http://www.quistbergh.se/view/70]
Tipsa en vän om denna artikel, klicka här. Skriv ut denna artikel, klicka här.
IT - Framtidsbranschen. Här finns de nya jobben. Men vilka jobb är det egentligen? ETC blickar in i framtidens flexibla arbetsmarknad och fann nutidens herremän, arbetare samt tama fackförbund. Välkommen till en framtid som redan hunnit bli dåtid.
Text: Fredrik Quistbergh
Erik
Arbetstid: 70 timmar i veckan. Ingen övertidsersättning eller extra betalt för arbete på obekväm arbetstid. Värk och stress för att projektet ska bli klart och när det väl är över tar nästa vid. Han berättar om tama fackförbund, regelvidriga kontrakt och tankar om framtiden.
Erik är i 30-års åldern och har jobbat några år i branschen. Idag arbetar han på ett av de större företagen i den nya IT/mediebranschen. Han formger och skapar hemsidor vilket ger honom titeln webbdesigner. Och arbetstiden, den är flexibel.
- Ja, det är jävligt smart utav arbetsgivaren, säger Erik. För man jobbar ju inte mindre, tvärtom jobbar man mer. Vanliga arbetstider mellan 9-17.30 fungerar inte riktigt i den här branschen. Men om det varit så hade det inte blivit så mycket övertid och folk hade sluppit att jobba ihjäl sig.
Enligt anställningskontraktet är Eriks arbetstid normalt 40 timmar i veckan men det blir oftast mer än så.
- Ibland jobbar jag i två s k skift. Först från 8-18, sedan går jag hem två timmar och återvänder för att jobba igen från 21-03 på natten. I extrema fall kan det vara så att jag går till jobbet klockan 8 på tisdagsmorgonen och kommer hem på onsdag klockan 18. Då är man ganska trött, speciellt eftersom jobbet börjar igen klockan 9 nästa morgon.
Varför jobbar ni så mycket?
- Det beror på många olika saker. Först och främst är det väl det att det är ont om folk, du kan ha två eller tre projekt igång samtidigt. Det kan också vara dålig projektledning, att den som delat ut projekten inte har riktig koll på kapaciteten eller att kunden inte levererar materialet i tid.
Likt många andra i branschen får Erik enligt anställningsavtalet med företaget en veckas extra semester istället för övertidsersättning. Men skulle han själv få välja är han t o m beredd att gå ner i lön för att få ersättning för den övertid han jobbar.
- Det skulle jag tjäna på, den här extra semesterveckan är ju bara som plåster på såren, säger han.
- Och om jag inte kan få ut övertiden i pengar skulle jag vilja ta ut den i ledighet. Men det är också väldigt svårt. Inofficiellt kan du få ut ledighet men det är väldigt få som tar ut den eftersom det alltid kommer ett nytt projekt. Så om jag tar ut lite ledighet tappar jag den tiden på nästa projekt.
Har du pratat med din chef om vad du tycker, att du skulle vilja få din övertid betald i form av pengar eller ledighet?
- Jag tycker inte att jag sitter i en sådan position så att jag kan göra det. Speciellt nu när det finns så många utbildningar är det alltid någon som är lite hungrigare än en själv. Man kan inte vara för kräsen. Det gäller istället att tänka över om man verkligen vill jobba i den här branschen, för det är så här det ligger till.
Varför tror du att företagen inte betalar ut någon övertid?
- För att det skulle kosta dem väldigt mycket. Hela branschen är ju full av olika "deadlines" du måste hålla, därför blir det mycket övertidsarbete.
Det är inte alltid arbetsveckorna sträcker sig över dygnets alla timmar. Ibland finns det perioder då Erik återgår till mer normala arbetstider, d v s drygt åtta timmar per dag. Då finns tid för lite extra lunchpaus, att surfa på Internet eller kanske utbilda sig. Men då jobben trillar in i en strid ström till företaget hinner projekten knappt avslutas förrän nästa tar vid. Tiden för återhämtning varierar kraftigt eftersom företagen riskerar förlora kunder, personal eller få mindre vinst om de inte tar uppdragen. För att motivera de anställda finns bl a ett bonussystem baserat på prestation.
Erik ville ansluta sig till facket, men när stunden var inne för att ta reda på vilket fackförbund han skulle tillhöra var intresset obefintligt.
- Först ringde jag till Grafiska Fackförbundet, men det var tydligen fel. Då frågade jag runt bland mina kollegor och de sa att jag skulle ringa till Handelstjänstemannaförbundet (HTF) eller Svenska Industritjänstemannaförbundet (SIF). Jag ringde dem och HTF sa att jag skulle gå med i SIF och SIF sa att jag skulle gå med i HTF. Till slut blev jag tvungen att ringa till SIF och säga att jag måste gå med eftersom HTF sa det. Då skickade de papper som jag skrivit på och sänt tillbaka.
- Bemötandet var väldigt tamt och de visste inte vad webbdesigner var för någonting. Man undrade ju om de vill ha mig när de behandlar en på det sättet.
Och trots att han sände in sina papper i julas har SIF inte hört av sig igen.
En del av de saker Erik skulle vilja ha hjälp med är rådgivning om vilka regler som egentligen gäller vid projektanställningar och provanställningar. Dessutom har han erfarenheter av den s k konkurrensklausulen som många av företagen i den här branschen använder sig av. I det avtal han skrev på, stod det att han inte fick jobba i samma bransch inom ett halvt år om han slutade efter provanställningstiden.
- Det skulle ju betyda att jag i praktiken blev arbetslös. Jag kunde inte gå till ett annat företag och jag kunde inte bli min egen heller. Men de sa att det bara var för syns skull och inte gällde.
Varför tror du företagen skriver sådana här avtal?
- Det är ju för att prata ett maktspråk och skrämma folk lite. Jag fick rekommendationer att ta avtalet till en advokat och nu har jag ett muntligt avtal med min arbetsgivare.
Många av de Erik träffar blir imponerade av att han jobbar med internet och den höga lönen, som ligger runt 20 000 kronor i månaden.
- De ser inte baksidan av det, säger han. De stirrar sig blinda på de här 40 timmarna i veckan. När man sitter i de här djupa dalgångarna av jobb som måste göras känns det verkligen inte som det är värt det. Stressen kommer när du känner att, det inte finns en chans i världen att jag kommer klara av det här till klockan 8 på morgonen när klockan är 02 på natten. Efter ett tag blir också jobbet mer fysiskt i den meningen att det är så stillasittande. Det gör ont i axlarna, du går lätt upp i vikt eftersom det enda man gör för att hålla sig vaken är att äta och dricka. Så det finns jättemånga nackdelar med den fina ingångslönen.
Men fördelarna då?
- Jag tjänar ju väldigt mycket. Sedan finns lyckokänslan när man är färdig, att det här blev bra. Datortidningarna kanske skriver om det eller så visar kollegorna sin uppskattning. Men jobbet är hårt, det är inte så glassigt som många tror.
Det är en bransch anpassad för unga människor som kan och orkar arbeta mycket. Men vad händer när de unga inte är så unga längre? Erik har andra yrkesdrömmar men inser att han kanske kommer fastna i branschen
- Om du bildar familj går det att skriva in i avtalet att du måste gå vid en viss tid för att exempelvis hämta barnen på dagis. Men då är du tvingad att gå ner till deltid.
Vad skulle hända om någon säger, nu går jag hem eftersom jag jobbat mina 8 timmar?
- Det skulle inte fungera. Gruppen har ju interna "deadlines" för att projektet ska bli klart. Går du hem tidigare är det inte populärt bland den övriga personalen eftersom det är andra som måste hoppa in och jobba i ditt ställe.
Erik har inte tänkt så mycket på framtiden inom branschen. För egen del tror han att det blir ganska lätt att skaffa sig jobb eftersom han hunnit skaffa sig mycket erfarenheter och varit med från början i utvecklingen. Helt säker kan han dock aldrig vara och det är en annan av anledningarna till att han vill vara med i a-kassan och facket.
OBS! Namnet Erik är fingerat.
Niklas
Långa arbetsveckor, ingen övertidsersättning och dålig arbetsledning blev för mycket för systemvetaren Niklas. Efter 10 månader orkade han inte längre och sa upp sig. Han tycker det är viktigt att fler får reda på hur det ser ut i branschen men är av rädsla för repressalier från sitt förra företag inte beredd att gå ut med sitt eller företagets namn.
Niklas är i 25-års åldern och har en fyraårig utbildning som systemvetare bakom sig. Det gör honom till mycket attraktiv på IT-arbetsmarknaden som lider stor brist av just välutbildad personal. Företaget han jobbade på är ett av de mellanstora inom IT-branschen med ett 120-tal anställda på tre orter i Sverige. Yrkestiteln var systemutvecklare, vilket betyder att han arbetade väldigt nära kunden för att reda ut och lösa de problem som uppstod. Företaget hade inga kollektivavtal och löneförhandlingarna skedde individuellt. Något som satte honom i ett rejält underläge tycker Niklas när han idag blickar tillbaka.
- Jag vågade inte stå på mig när jag var inne och löneförhandlade. Det var mitt första jobb och man blir lätt lite feg. Jag skulle varit tuffare, det har jag lärt mig nu.
Övertidsersättningen var obefintlig och Niklas hade inte ens en extra semestervecka som kompensation för övertidsarbete eller arbete på obekväm arbetstid.
- Periodvis kunde jag jobba 70 timmar i veckan men normalt låg arbetstiden runt 50-55 timmar i veckan. När jag började i november -96 jobbade så gott som alla övertid. Gick man hem innan 21 på kvällen var man bland de första som gick hem.
Kunde du ta ut din övertid i ledighet?
- Nej, under mina 10 månader kunde jag bara ta ut en dags kompensationsledighet. Trots att branschen kallas flexibel finns det aldrig något utrymme för att ta ut din lediga tid.
Kände du dig utnyttjad?
- Nej, snarare dum över att man lät sig bli utnyttjad. De sa aldrig i klartext att du var tvungen att jobba övertid. Men vi hade alltid våra "deadlines" att bli klara till och det tog mer än 8 timmar per dag.
Fackförbunden har han inget förtroende för och han är osäker på hur problemen som uppstår vid bl a enskilda förhandlingar ska lösas.
- Företagen borde sköta det här snyggare. På mitt företag pratades det lite hipp som happ om lönen. Jag var väldigt oförberedd när det var dags. Jag hade velat ha en kontakt mellan VD:n och mig, kanske någon inom företaget som kunde ge en mer objektiv bedömning.
Blir det inte alltid en subjektiv bedöming från företagets sida?
- Jo, därför gäller det att sätta hårt mot hårt. Till slut orkade jag inte utan ställde hårdare krav på företaget . Och när de vägrade slutade jag.
Det fanns många på hans förra arbetsplats som inte vågade säga rent ut vad de tyckte. En del slutade utan dialog och en hel del finns kvar. Eftersom bristen på IT-personal är stor - och kommer så att vara ett antal år framöver - var beslutet att säga upp sig ganska lätt. Idag jobbar Niklas på ett av de största svenska IT-företagen med övertidsersättning.
- Jag trivs mycket bättre nu, säger han. Utvecklings- och utbildningsmöjligheterna finns och framför allt får jag betalt för den tid jag jobbar.
FULL FART TILL DÅTIDEN
Det handlar om timmar och människor, företag och fackförbund. Och om hur framtidens arbetsmarknad egentligen är väldigt gammal.
IT-företag finns det numera gott om, i Sverige cirka 2000 enligt SITO (IT-företagens branschorganisation). Vid sidan av den traditionella IT-branschen, datortillverkarna, de större IT-konsultföretagen mm finns det en ny, yngre bransch som haft en explosionsartad tillväxt sedan mitten av 90-talet och framåt. Nämligen IT/mediebranschen som främst sysslar med internet och CD-rom produktion.
Det är svårt att få fram någon exakt siffra över hur många företag och anställda branschen omfattar, den växer helt enkelt så snabbt att siffrorna varierar från en dag till en annan. Därför började vi den här granskningen med att försöka genomföra en mindre undersökning bland de större IT/medieföretagen och ställde frågor om kollektivavtal, anställda, medellöner mm. Men vi fick snabbt ge upp förhoppningarna om att få fram något resultat eftersom företagen vägrade svara.
"Vi svarar inte på sådana här frågor, hoppas du förstår det", svarade Karin Rosén personalansvarig på Wallenbergägda Pir.
" Vi skyltar inte gärna med information om våra villkor och antal fackanslutna", svarade Sprays Beata Wickbom.
Men som tur är finns information att hitta på annat ställe.
Arbetslivsinstitutet har i en ny skrift kallad "Nya medier - Rapporten om multimedie- och Internetföretagen i Sverige" genomfört en enkätundersökning bland de företag de kunde hitta. Enligt rapporten finns det ca 600 svenska IT/Media-företag, med ett varierande antal anställda och 50% av dessa företag svarade på enkäten.
Rapporten drar följande slutsatser, som markant skiljer sig från övrig svensk arbetsmarknad:
o Färre än 20% av företagen har kollektivavtal.
o Endast 6% av företagen tycker att arbetsrätten är ett stort problem och endast 20% tycker att de svenska skattereglerna är ett stort hinder.
o Enbart en tredjedel av företagen betalar ut övertidsersättning.
o Bara en fjärdedel av de anställda är kvinnor och företagen är väldigt centrerade till storstäderna.
o Det största problemet för företagen är att hitta kompetent personal.
I media har rapporteringen om framtidsbranschen varit ganska knapp, det mesta står att läsa i alla de branschtidningar med IT-profilering som dykt upp på senare år. Men det finns ett undantag. På ledar- och debattplats har framtidsbranschen flitigt utnyttjats som slagträ. På tidningen Dagens Nyheters debattsida skriver vd:n för Svenska Arbetsgivareföreningen, Göran Tunhammar följande under rubriken "Fast jobb gårdagens modell. Arbetsrätten måste anpassas till en verklighet med friare anställningsformer " :
" Utvecklingen gör att begrepp som arbetstid, semester och ersättningsnivå blir irrelevanta för många. Nu måste arbetsrätten anpassas till denna verklighet."
Tidningen Expressen vill inte vara sämre i angreppen på gällande arbetsrättslagstiftning och skriver på ledarplats:
" För hundratusentals unga människor är anställningsskydd ingen trygghet, utan ett hinder för anställning."
Ledarskribenterna måste bli förvånade av de fakta Arbetslivsinstitutets rapport tar fram. Endast 6 procent av företagen tycker att arbetsrätten är ett stort problem och 85% av personalen är fast anställda. Samtidigt framstår det, av ledar- och debattartiklar, som om företagen och de anställda oskiljaktigt strävar åt samma håll. Det är bara fackförbunden och politikerna som är hopplöst på efterkälken. Men det som i själva verket har hänt är något inte ens de liberalaste ledarskribenterna skulle kunna tänka sig i sina mest våta drömmar.
Företagen har nämligen redan infört den nyliberala arbetsmarknaden.
De flesta företag har inga kollektivavtal, de betalar ingenting extra när de anställda jobbar över eller på obekväm arbetstid. I och med detta ställer de sig över de lagar och regler som många höjer rösterna för att ändra.
Då bristen på kunnig personal inom branschen är stor får befintlig personal jobba desto hårdare. Arbetet sker oftast i projektform och då företagen inte räknar i timmar (eftersom få betalar övertidsersättning) blir det långa arbetsveckor för att få projektet klart. Och när det är färdigt tar nästa projekt vid, om det går bra. Det här med att arbetet tar upp nästan all tid för de anställda är dock ingenting nytt, utan egentligen väldigt gammalt. Personalen är lika utelämnade till arbetsgivarens välvilja som lönearbetarna var innan 1918, då fackföreningsrörelsen lyckades driva igenom kraven på 8 timmars arbetsdag och allmän rösträtt. Dock finns det en viktig skillnad för dagens arbetare, grundlönen i IT/mediebranschen är mycket hög (än så länge).
I branschen finns det en tydlig hierarki av de anställda:
1. Teamledare/Projektledare - Entreprenörstyperna som har till uppgift att sälja in olika projekt och se till att de genomförs.
2. Art Directors/Grafiska formgivare - De som styr webbsidans form.
3. Multimediaproducenter/ Programmerare - Kallas i branschen för webb- eller HTMLslavar och är de som utför själva jobbet.
Eftersom branschen just nu skriker efter kunnigt folk är det lätt att få jobb, särskilt för de som befinner sig högst upp i hierarkin. Entreprenörstyperna och i viss mån även formgivarna kommer att klara sig bra och har fortsatta karriärmöjligheter. Men webbslavarna går en tuffare framtid till mötes. Och den blir ännu tuffare eftersom de själva förhandlar bort sina rättigheter i s k individuella anställningsavtal som styr upp de anställda längre än något kollektivavtal. ETC lyckades få tag på ett så- dant avtal för en vanlig multimedieproducent. Det kommer från Wallenbergägda Pir, ett företag som startades i maj 1996 och redan har 50-talet anställda. De gör bland annat moderaternas och Carl Bildts hemsidor och företaget spås en lysande framtid.
Avtalet är en fascinerande läsning, exempelvis skrivs rätten till övertidsersättning bort, arbetstagaren får veta att "Arbetstidens längd uppgår normalt till 40 timmar per vecka". Riktigt intressant blir det dock under punkt 10, den s k konkurrensklausulen, som lyder:
" NN får inte under en tid av sex månader från anställningens upphörande arbeta med de av bolagets kundproduktioner och kunder som NN arbetade med vid uppsägningen och/eller vid uppsägningens upphörande. Skulle NN bryta mot föregående stycke skall han betala bolaget ett vite som motsvarar sex månadslöner i den lönenivå som gällde vid anställningens upphörande."
Företaget kräver alltså rätten att styra den anställde efter att han har avskedats eller slutat på egen begäran. ETC bad Grafiska Fackförbundets jurister att titta närmare på avtalet. Grafikernas förhandlingsansvarige Tommy Andersson menade att konkurrensklausulen är rent regelvidrig.
- Det är skit helt enkelt, tycker Tommy Andersson. Det är ett rent missbruk att använda sådana här avtal för att försöka styra upp individen. Detta skulle inte hålla i en rättssal och vi gör allt för att motverka sånt här och stötta de som drabbats.
Pir:s konkurrensklausul är helt enkelt inte tillämpbar. Och det värsta är att företagen med all säkerhet vet om det men fortsätter att skriva de olagliga avtalen. ETC försökte givetvis få en intervju med Pir:s vd Mats Graffman för att prata om företaget, personalpolitik och varför de skriver sådana här avtal. Men Mats Graffman lät hälsa att han inte är intresserad av något samtal i frågan.
Till slut vågade dock ett företag bryta tystnaden, nämligen stockholmsbaserade Spray. Spray är ett av de allra största företagen inom branschen och startades av sex stycken unga grabbar våren 1995. 1996 var de 50 anställda och idag består Spraykoncernen av 160 anställda med ett antal filialer utomlands.
- Vi fick ihop rätt folk på rätt plats och i rätt tid, berättar Johan Ihrfelt en av Sprays grundare. Men hade vi följt alla lagar och regler som finns hade vi inte varit så stora som vi är idag.
Spray är ett ungt företag som jobbar hårt för att bevisa att de inte är några skateboardåkande entusiaster utan kalla affärsmän med tydliga regler och hårda vinstkrav för delar av verksamheten. De betalar inte ut någon övertidsersättning, istället får den anställde en veckas extra semester. Eftersom de flesta svenska företag med över 100 anställda är kollektivanslutna undrade ETC om någon reagerat över att Spray inte är det.
- Såsom jag har uppfattat klimatet är det snarare så att det är självklart att företag som vi inte är kollektivanslutna, säger Johan Ihrfelt.
- Jag menar inte att det är av politiska skäl utan det är lite förlegade tankar i den typen av relationer mellan arbetsgivare och arbetstagare. Vi borde komma jävligt mycket längre än den typen av avtal det faktiskt handlar om.
- På ett sådant här företag handlar det om personer som primärt vill ha ett arbete där man har utveckling. Man har dessutom relativt goda ersättningar. Dessutom jobbas det hårt på konkurrensutveckling och kanske t o m personens utveckling. Och det är ju något helt annat än ett kollektivavtal. Kollektivavtal är ingenting som gör mig lyckligare, liksom.
Nu är Kollektivavtalen knappast skapade för att göra företagsledare lyckligare. De kom till för att skydda de anställda och skapa lika regler mellan företagen. De anställda skyddas genom regler för anställning, semesterersättning mm. Kollektivavtal är dessutom en förutsättning för att fackförbunden ska kunna driva arbetstagarens sak. När det gäller lönerna sätter kollektivavtalen ett golv som de anställda inte kan hamna under. Länge drev SAF en politik för kollektivavtal eftersom de reglerar konkurrensen mellan företagen. I mitten av 80-talet övergavs dock den idén och idag pläderar SAF för lokala lösningar, s k arbetsplatsavtal. Klas Åmark är arbetslivshistoriker och professor vid Stockholms universitet. Han har följt branschens utveckling och ser flera faror med det system som härskar i branschen.
- Problemet är ju att det inte finns något skyddsnät för de som inte platsar, säger Klas Åmark.
- Branschen gynnar i extrem utsträckning de som är framgångsrika och missgynnar de som inte passar in. Frågan är om de anställda just nu är i det läget att de vill ha den här kombinerade effekten som kollektivavtalet ger. Men när branschen växer kommer allt fler som inte kan göra karriär. De som blir över blir ju utsugna i klassisk mening. Den gruppen kommer att växa i stadig takt, om de inte får kollektivavtalssystem.
Det här är heller ingenting nytt eller unikt. Dramat har pågått bl a på andra sidan Atlanten sedan lång tid tillbaka. Branschen är starkt amerikaniserad och lönesystemet bygger dels på en grundlön, dels på ett bonussystem och sedan kan du få olika privata förmåner såsom betald pensionsförsäkring. Bonussystemet kan vara allt från en extra peng till jul om verksamheten går bra eller en uppmuntran från företaget när någon anställd eller teamet gjort en extra bra prestation. Stark vinner mest och om svag inte är önskad åker han ut eller får jobba mot en väldigt låg lön. Detta är de enkla spelreglerna.
I forskarkretsar pratas det om hög och låg utbytbarhet när det gäller arbetskraften. Har du låg utbytbarhet är du stark på arbetsmarknaden och har du hög utbytbarhet är det lätt för arbetsgivaren att byta ut dig mot någon annan. Idag har personalen i IT/mediebranschen låg utbytbarhet till skillnad mot exempelvis en barnskötare. Just tryggheten i anställning och lön är därför viktigare för de grupper på arbetsmarknaden som är mindre lyckligt lottade.
Men kan det då inte vara så att det här med utbytbarheten aldrig kommer att bli ett problem i IT/mediebranschen eftersom den hela tiden växer så mycket?
Nej knappast, tror arbetslivshistorikern Klas Åmark.
- Det är absolut ingen prognos jag skulle satsa på, säger han.
- Det är mer sannolikt att man får en någorlunda balans mellan tillgång och efterfrågan. Att lönerna är så höga nu beror ju på att det är en enorm brist på utbildad personal. Om fem år har du inte en hög lönenivå i branschen utan en stor lönespridning. Och när efterfrågan på personal minskar kommer nya problem att lösa.
-De stora nackdelarna för de anställda kommer vara att de blir avskedade lätt och att lönen för många inte är speciellt hög. Risken är att en sådan här bransch, när den växer, blir mönsterbildande och de mönstren ser inte särskilt tilltalande ut annat än när det gäller lönenivån just nu men det är ju övergående.
Få av de anställda i IT/mediebranschen är fackligt anslutna. Klas Åmark ser främst två orsaker till detta trendbrott mot övrig svensk arbetsmarknad.
- Framför allt är det att arbetsvillkoren hitintills varit så bra. Du blir inte arbetslös i den här branschen än och det är ju när folk hotas av arbetslöshet som de organiserar sig. Sedan har ju facket inte gjort speciellt mycket för att försöka engagera dem.
Skulle fackförbunden idag kunna tillföra något för de anställda?
- De borde driva kampanjer för arbetstidsreglering och a-kasseanslutning. Arbetstidsreglering eftersom när mycket av jobben sker i projekt förlorar du ekonomiskt på flexibel arbetstid om du inte har betalt för övertiden. Bäst vore ett ganska fritt regelverk för de 40 timmarna per vecka, så att timmarna kan anpassas till projekten. Och sedan ska arbetstagarna se till att de får rejält betalt för övertiden eller ha möjlighet att ta ut den i ledighet. En arbetslöshetsförsäkring därför att det är en osäker bransch. Företag startas, blommar upp och läggs ned. Risken för tillfällig arbetslöshet är och kommer framför allt att bli relativt stor, förklarar Klas Åmark.
Det finns alltså jobb för fackförbunden att göra, anställda att göra en insats för.
Trenden är dock, främst inom tjänstemannaförbunden, att de precis som Svenska Arbetsgivareföreningen (SAF) är för lokala lösningar och inte tvingar företagen att skriva kollektivavtal. De har också anpassat kollektivavtalen till någonting som de kallar företagsvisa kollektivavtal, där det är möjligt att förhandla bort exempelvis övertid. Ulla Holmberg är ombudsman på Svenska Industritjänstemannaförbundet (SIF) och har jobbat med IT-branschen i över 15 år. Hon tror att det endast är 1-2% i IT/mediebranschen som är fackanslutna.
- I den här branschen är man ju inte anställd på samma sätt, säger Ulla Holmberg. Man kanske äger en del av företaget, de jobbar för att det är kul, det är en livsstil.
Och även om företagen har kollektivavtal är det inte säkert att den anställde får övertidsersättning och betalt för obekväm arbetstid.
- Icon är ett företag ur den här branschen som vi har kollektivavtal med men de gör ofta individuella avtal, säger SIFs Ulla Holmberg. Då kanske arbetsgivaren säger att vi har lite oregelbundna arbetstider men det kompenseras via lönen. Det blir allt vanligare att man har det här som kallas för förtroendearbetstid, du jobbar målstyrt istället för kontroll och sådana här saker. Lite grann gammeldags att gå tillbaka till beting men skillnaden är den att man sätter upp målen tillsammans med chefen och har utvecklings- och planeringssamtal under resans gång.
- Fortfarande gäller givetvis att företagen inte får bryta mot arbetstidslagen som säger att du inte får jobba mer än 250 timmar övertid per år. Och är du missnöjd med att du inte får någon övertidsersättning kan du alltid säga upp dig och omförhandla ditt individuella anställningsavtal.
Den som jobbar väldigt mycket övertid förlorar väl på den här lösningen med förtroendearbetstid?
- Lite grann får man skylla sig själv då tycker vi på sätt och vis. Det får du inte skriva att jag har sagt men det handlar om att kunna disponera och planera sin tid också.
Men i och med att det är mycket projektarbete blir ju arbetstiden ofta väldigt lång, är det då arbetstagaren som får skylla sig själv?
- Nej, jag uttryckte mig illa. Arbetstagaren har i och med det här förtroendet att jobba mer projektbundet helt andra möjligheter att ta ledigt. Har man de här målsamtalen och man är överens med chefen att det här projektet ska ta 100 timmar då måste ju chefen kunna acceptera att flytta datumet för deadline om projektet tar 150 timmar. Sedan om arbetstagaren inte påpekar att chefen gjort en felräkning, det är i det läget arbetstagaren får skylla sig själv.
Är det inte en väldig försämring för arbetstagaren när ni sluter kollektivavtal som gör det möjligt för företagen att inte betala övertidsersättning?
- Man kan tycka att det är en försämring. Men då svarar SAF att det har tagits hänsyn till det i lönesättningen. Så istället för 15 000 kronor i månaden och övertidsersättning får du 18 000 kronor i månaden och ingen övertidsersättning. Sedan hur man använder detta kan vara en helt annan femma, men det är så det är tänkt.
En av anledningarna till att just IT/medieföretaget Icon är anslutna till SIF kan vara att de gör SIFs hemsidor. Liksom de flesta andra företag i branschen tillämpar även Icon den så kallade konkurrensklausulen i sina individuella anställningsavtal. Ulla Holmberg tycker inte om företagen som använder sig av konkurrensklausuler.
-Jag tycker synd om våra medlemmar som skriver på det, säger hon. Arbetsgivarna har blivit vildare och vildare att driva den här saken i Arbetsdomstolen. Det är brist på folk och då vill man lägga yrkesförbud på de anställda. Personligen tycker jag att det är skandal med alla de här konkurrensklausulerna.
Vad kan facket göra för att stoppa det här?
- SIF kan inte lägga sig i ett avtal som en enskild träffar med företaget. Men så fort medlemmen kommer till mig säger jag: Skriv inte på det. Vartefter man jobbar med företagen lär de sig, eftersom det i längden betyder att de skulle få svårt att nyanställa.
Icon gör ju era hemsidor, ni skulle inte kunna ta ställning i den här frågan genom att säga nej till dem?
- Nej, det gör vi inte. Jag har inte reflekterat över att gå ut och göra någon typ av svartlistning av ett företag. Det vore inte hälsosamt.
Det är väl bra om SIF visar att de inte ställer upp på företag som gör så här?
- Vi kommer att gå ut med mallar på hur anställningsavtal ska se ut och där ska vi ta upp några varningens ord man ska tänka på. Men att gå ut och säga att det och det företaget iakttager inte det som vi tycker är god sed på svensk arbetsmarknad, det tror jag inte på.
Så ni varnar andra för att skriva på avtalen men ni anlitar dem som använder sig av dem?
- Man har väl inte tittat på hur de individuella avtalen ser ut. För det är en enskild överenskommelse mellan en individ och företaget. Den har vi ingenting att göra med, tråkigt nog.
Allt det här med individuella avtal, flexibla arbetstider med mera är ju vädigt mycket på företagens villkor, är inte detta ett stort steg tillbaka för de anställda?
- Jag kan inte yttra mig allmängiltigt, det skiljer sig ju självklart från företag till företag. Utvecklingen går ju mot att många företag använder sig av individuella avtal, flera har inte kollektivavtal eller så förhandlas vissa delar av de centrala kollektivavtalen bort.
Är inte detta bättre förutsättningar för företagen än de anställda?
- Jag vet inte vad jag ska svara på det. Det är väl ganska självklart att det är mera på företagens villkor, än så länge. Men jag ser ingen utveckling som går därhän att man avtalar bort mer.
Men det är väl precis så utvecklingen inom den här branschen är?
- Den här friheten som du har fått i arbetstidens förläggning tycker medlemmarna är jättebra. Frihet under ansvar upplevs som en tillgång i det nya arbetslivet, att man inte behöver vara på kontoret mellan 8-17. Det är lite ge och ta, avslutar Ulla Holmberg.
Om nu någon glömt bort det så är SIF ett fackförbund och SAF en arbetsgivareförening. Ibland tycks skillnaden vara minimal och frågan är om arbetstagarna ska sätta något hopp till facket.
För att undersöka det närmare går vi vidare till Grafiska, där personalen från IT/mediebranschen skulle kunna höra hemma. Tommy Andersson, förhandlingsansvarig i Grafiska Fackförbundet menar att utvecklingen gått så snabbt att fackförbunden haft problem att hänga med, men att viljan finns.
- Vi vill vara en spelare på den här planhalvan, säger Tommy Andersson.
Mellan tummen och pekfingret tror vi att vi skulle kunna få 7-10 000 nya medlemmar om vi kan serva den här gruppen på rätt sätt. Men vi behöver också förändras och det gör vi.
Och visst har Grafiska Fackförbundet förändrats för att möta de nya kraven. 1996 slöts Visbyavtalet, ett företagsanpassat kollektivavtal.
- Där finns möjligheter att strunta i övertidsersättningen och istället ta ut en veckas extra semester, säger Tommy Andersson. Det är ett tjänstemannalikt avtal för på dessa företag jobbar man väldigt kundnära och det går inte att reglera på samma sätt.
I den här branschen är det ju många som jobbar väldigt mycket mer än en veckas övertid, är det inte arbetstagaren som förlorar på en sådan lösning?
- Jo och det är ett elände, man ska konkurrera på sunda villkor. Är det så att arbetstiden inte står i balans till en veckas övertid kan vi naturligtvis komma in och förhandla om det. Det krävs dock att arbetstagaren är fackansluten samt att kollektivavtal finns på företaget. Det handlar inte bara om trygghet för de anställda utan också om konkurrens så att inget företag kan dumpa marknaden med låga löner. Det är vår roll och skyldighet att sluta de här avtalen.
Detta är alltså nutiden för de anställda på framtidens arbetsmarknad, mycket snack om individuella villkor och lokala lösningar från fackförbunden. Men vad kommer hända med de som inte riktigt passar in och inte är så framåt på framtidens arbetsmarknad? Sprays Johan Ihrfelt försöker sig på ett svar om vad som händer med den mindre eftertraktade gruppen.
- Jag vet inte om de är de personerna som kommer att jobba hos oss, säger Ihrfelt. Vi vill ju arbeta med de personerna som är lite starkare talanger än de som inte lyckats fullt så mycket. Om man pratar IT-lösningar så kommer det finnas en uppsjö av programmerare. Naturligtvis är det lättare för oss att plocka in de här programmerarjoben på konsultbasis.
Det är ju en lösning på problemet, att enbart ha starka och framåt personer anställda. Men det är ett svar som arbetslivshistorikern Klas Åmark inte ger mycket för.
- Hur vet man att de är starka innan man prövat dem, säger han retoriskt.
- Det kommer ju inte att vara så utan företaget anställer folk och efter ett tag upptäcker de att en anställd kanske inte håller måttet och så avskedar man dem. Du får ett trygghetsproblem det är inget snack om den saken.
Johan Ihrfelts vision att lägga ut de enkla programmerarjobben på enskilda webbarbetare är kanske inte heller så modern. Att jobba på beting kallas det med ett annat ord och i Sverige var det vanligast på 1870-90 talen innan fabrikerna kom. Då satt folk i hemmen och gjorde exempelvis syarbeten. Även på 1940-50 talen kunde familjens kvällsnöje bestå i i att sätta ihop halvfabrikat såsom kontakter eller lampor för att dryga ut hushållskassan. Dagens modeord för denna grupp är "fria agenter", vilket är visionen om egenföretagaren som tar olika uppdrag. Och visst finns det fria agenter som tjänar mycket pengar, det är de duktiga specialisterna. Sedan finns det även en stor grupp fria agenter som konkurrerar om de jobb som inte kräver så stora kunskaper. Varje dag flänger det exempelvis runt ett stort antal fria agenter och lägger reklam eller samhällsinformation i din brevlåda.
Förr kallades de springpojkar.
Så börjar stigen smalna av, slutet närmar sig på promenaden tillbaka till framtidens gamla arbetsmarknad. Det är en klassisk kamp mellan företagens och de anställdas olika viljor. Företagen pratar och har alltid pratat ett språk som heter kostnader och intäkter. Där är anställningstrygghet ett hot, inte en tillgång. Löner är en utgift, inte en inkomst. När inställningarna skiljer sig så markant är det naturligt att även de anställda försöker ordna så bra villkor som möjligt. Och i framtidsbranschen bör de göra det nu, innan det är försent.
Användarinloggning
Sök
quistbergh.se nyhetsbrev
© Fredrik Quistbergh |
Producerad av perrito.se |
|
|
[RSS]