Deprecated: Function ereg() is deprecated in /storage/content/60/125060/quistbergh.se/public_html/includes/file.inc on line 645 Deprecated: Function ereg() is deprecated in /storage/content/60/125060/quistbergh.se/public_html/includes/file.inc on line 645 Deprecated: Function ereg() is deprecated in /storage/content/60/125060/quistbergh.se/public_html/includes/file.inc on line 645 Deprecated: Function ereg() is deprecated in /storage/content/60/125060/quistbergh.se/public_html/includes/file.inc on line 645 Deprecated: Function ereg() is deprecated in /storage/content/60/125060/quistbergh.se/public_html/includes/file.inc on line 645 Deprecated: Function ereg() is deprecated in /storage/content/60/125060/quistbergh.se/public_html/includes/file.inc on line 645 Deprecated: Function ereg() is deprecated in /storage/content/60/125060/quistbergh.se/public_html/includes/file.inc on line 645 Deprecated: Function ereg() is deprecated in /storage/content/60/125060/quistbergh.se/public_html/includes/file.inc on line 645 Deprecated: Function ereg() is deprecated in /storage/content/60/125060/quistbergh.se/public_html/includes/file.inc on line 645 Deprecated: Function ereg() is deprecated in /storage/content/60/125060/quistbergh.se/public_html/includes/file.inc on line 645 ¡Hola medelklass! | quistbergh.se

¡Hola medelklass!

En version av denna text har tidigare publicerats i: Latinamerika 3/2006. Texten © författaren/författarna. För eftertryck krävs tillstånd från författaren/författarna. Men om du vill skriva ut och läsa artikeln eller ge den till en god vän går det givetvis bra. De är till för att spridas. Om du har frågor, gå till kontakt.
Dokumentadress: [http://www.quistbergh.se/view/614]
Tipsa en vän om denna artikel, klicka här. Skriv ut denna artikel, klicka här.

Välkommen att hänga en stund med familjen Lopez-Garcia. En helt vanlig familj i ett typiskt medelklassområde i El Salvador. Det kommer bland annat att handla om varför det är så kul att fönstershoppa, varför det inte finns någon frihet i USA och varför i hela friden kvinnorna i Holland kissar på gatan.

Text: Fredrik Quistbergh


1. Födelsedag på Calle los Elyse

Mamma Rhina och barnen Nathalie, Kathy och Gaby var uppe redan klockan fyra imorse. De sjöng las mañanitas och gav födelsedagspresenter.

Men den viktigaste gåvan är givetvis vi, säger Nathalie.

Rhina springer iväg för att hämta den dyraste presenten, klackringen. Själva föremålet för firandet verkar mer förtjust över den lilla TV:n som han ska ha i bilen.

Den kostar 220 dollar, jag kollade i katalogen. Titta här, det finns en liten fjärrkontroll också, säger David Garcia som fyller fyrtiofem år idag.

I soffgruppen på nedervåningen sitter, förutom jag själv och fotografen Karin, familjens nära vänner Susy, Don José, hans dotter Sandra och så resten av familjen Garcia-Lopez förstås. Förutom mamma Rhina, som springer ut och in ur köket för att leverera varma kycklingsmörgåsar till gästerna.

Jag gillar äppelpaj bäst, säger Kathy när tårtan kommer in.

Sedan pepprar hon på om sitt absoluta favoritämne. Film. I Narnia är Peter bäst. Cowboyfilmer med Clint Eastwood är också bra. Men bäst av allt är Harry Potter, både böckerna och filmerna. Och Daniel Radcliffe är ju bara såå snygg.

Gaby vill visa ovanvåningen där familjen har sina sovrum. För tre år sedan byggde de ut huset, som de själva äger. Det första rummet är Nathalies, sedan kommer ett genomgångsrum där Kathy och Gaby har sina sängar. Till sist Rhina och Davids nybyggda sovrum – med luftkonditionering. Rummet domineras av säng, bokhylla, stor TV med DVD. På TV:n, som är vänd mot sängen, står en stridsvagn och militärbåt i miniatyr.

Tillbaka i vardagsrummet visar David upp sina krokodilskinnsstövlar. De kostade 380 dollar, tillsammans med ett skärp i ormskinn.

Åååh vad dyrt, säger Rhina.

Han tar fram skärpet, håller upp det för alla att se.

Det är en kobra… från Indien, säger David.

Sedan laddar han videon med en ny kassett. Vi ska se en livekonsert med Queen.

Bohemian Rhapsody är deras bästa, säger David.

Men det är Ricky Martin som sjunger istället för Freddie Mercury.

Tyvärr är han bög, säger Kathy.

Nej, säger David.

Jo, säger Nathalie.

Det visar sig vara en minneskonsert för Queen och Ricky Martin eldar upp publiken med ”Livin' la vida loca”. Kathy sjunger med. Rhina står upp och äter tårta. Annie Lennox äntrar scenen och ropar: ”All the sisters in the house”. Familjen klämmer ihop sig i soffan för fotografering. Nathalie sätter sig framför. Fotosessionen avbryts av att telefonen ringer. Det är Davids chef, Generalen, som vill gratta.

Karin, vilket schampo använder du, undrar Kathy.

 

2. Historien om medelklassen

Sergio Bran Molina, professor i sociologi vid La UCA universitetet, vill inte uttala sig om något så spretigt som ”medelklassen”.

Det finns ingen enhetlig medelklass i El Salvador idag. Däremot finns det olika medelklasser, säger han.

Grovt sett är dessa olika medelklasser tre: Arbetarmedelklassen, Akademikermedelklassen med låga löner samt Akademikermedelklassen med höga löner och eventuellt ett visst chefskap. En ännu grövre uppskattning är att dessa olika medelklasser tillsammans utgör cirka 30 till 40 procent av landets befolkning.

Hur blev det så? Professor Sergio Bran Molina väljer att analysera historien ur ett marxistiskt perspektiv. Samhället dominerades under lång tid av markägarna och de som jobbade för dem.

- Historiskt sett har man aldrig försökt skapa en medelklass utan markägarna var nöjda med att ha kontroll och exploatera resten av befolkningen, säger Sergio Bran Molina.

Statsapparaten var länge väldigt liten men på slutet av 1800-talet sker en förändring. Staten tar hand om utbildningssystemet och det skapas en ny grupp, exempelvis lärare, som kommer emellan de två andra grupperna. På 1950-talet tar industrialiseringen fart på allvar. Fabriksägarna behövde billig arbetskraft. Kravet på utbildning var lågt, byarna tömdes på folk och det banade vägen för en stor arbetarklass. En arbetarklass med trygg månatlig, visserligen oftast väldigt liten, inkomst till skillnad från tidigare ojämna inkomster - exempelvis beroende på hur väl skörden slog ut. Fler människor i städerna betyder större statsapparat. Läkare, sjuksköterskor, brevbärare är exempel på nya grupper som växer sig starka. På 1970-talet trappas konflikten mellan rik och fattig upp.

- I El Salvador var det främst den framväxande medelklassen mot den ekonomiska eliten, säger Professor Bran.

Under 1970-talet växer sig nämligen fackföreningarna starka och plötsligt har medelklassen en röst – en fastare struktur, ett system, där de kan bli hörda. Tillsammans med olika bonderörelser skrämmer de slag på regering och företag. Under tioårsperioden 1970 till 1980 beräknas 10 000 människor, bönder, studenter, fackliga aktivister och präster ha mördats. Långt fler förföljdes, torterades och trycktes ner för sina åsikters skull. Detta ledde fram till bildandet av gerillarörelsen FMLN, som idag är oppositionsparti, 1980. Inbördeskriget pågick fram till 1992.

Efter fredsavtalet är världsläget inte lika tydligt. I El Salvador kommer det också in två nya element som gör situationen ännu mer svårtolkad. Det första är att den informella sektorn växer enormt. Det är allt ifrån kvinnan som går runt med sin korg och säljer frukt till killen som har ett stånd där han säljer modern elektronik. Det andra är migrationen. Det finns cirka 6,5 miljoner salvadoraner och två till tre miljoner av dem bor utomlands. Flera undersökningar gör gällande att cirka sex av tio salvadoraner planerar att söka lyckan i ett annat land, främst USA. De som väljer att stanna och utbilda sig till exempelvis läkare kan se fram emot en ingångslön på 350 dollar per månad. Detta kombinerat med stigande priser på alltifrån mat till bensin gör att vardagen mångt och mycket handlar om ekonomi, att överleva.

- Istället för en enad medelklass har vi en institutionaliserad individualism. Var och en skapar sina egna nätverk som kan gynna en själv. Det finns ingen kollektiv strävan efter att medvetandegöra och skapa en bättre tillvaro för alla. Splittringen blir tydligare i det här landet eftersom det inte finns någon historia av en stark medelklass. Den ekonomiska eliten åker snålskjuts på situationen och befäster sin makt när medelklassen är så splittrad.

För att exemplifiera den institutionaliserade individualismen går professor Bran till sitt eget bostadsområde. De hade nyligen ett möte i grannskapet för att diskutera den ökade osäkerheten. Flera överfall och rån har gjort alla skraja. Men den enda lösningen som diskuterades var att betala vakter, att själva investera i säkerheten.

- Staten har tappat all trovärdighet i medelklassens ögon. Korruptionen inom det civila samhället gör att folk har svårt att lita på de andra institutioner som finns.

Vad kommer att hända då? Jo, professor Bran tror på ny revolution, en spretig sådan.

- Medelklassen har vant sig vid en viss levnadsstandard. Om de tycker att snaran dras åt med högre skatter och priser kommer det att bli en konflikt i landet. Det må vara egoistiska skäl bakom men jag tror att det kommer att vara vi som jobbar på universitet, banker och... jag tror att det kommer att sluta med gatuuppror.

 

 

 

3. Rhina Mercedes Lopez de Garcia

Rhinas bästa bok är ”Romeo & Julia”. Hennes favoritdjur är gås och på TV ser hon helst ”Animal Planet”. Hon beundrar Moder Theresa och går upp vid femtiden varje vardagsmorgon för att göra matlådor till sina döttrar. När man och barnen lämnar huset vid sjutiden tar hon en kopp kaffe och sätter igång med lite pappersarbete. Hon jobbar som katalogförsäljerska och tjänar ungefär 700 dollar/månad. Tidigare hade hon en liten butik.

- Men det är så många som inte kan hålla fingrarna i styr så det slutade jag med, säger hon.

- Istället bjuder jag hem mina väninnor som handlar direkt av mig. Det är mycket bekvämare.

Rhinas favoritsysselsättning är att fönstershoppa, helst kläder och dekorationer. Det tråkigaste är att stryka och laga mat. Därför kommer det en kvinna och stryker en gång i veckan. Matfrågan löser hon med mycket halvfabrikat. Tidigare hade familjen en ”muchacha”, hemhjälp, på heltid.

- Men vi slutade med det eftersom jag tycker att flickorna ska lära sig att ta hand om sin egen smuts, tvätta sina egna underkläder.

När familjen hade muchacha betalade de henne 110 dollar i månaden. Hemhjälpen som kommer nu får tio dollar per dag.


Rhina är född och uppvuxen i byn San Pedro Nonoalco. David kommer från huvudstaden San Salvador där familjen numera bor. Deras hus ligger i ett medelklassområde som heter San Luis. Några stenkast från hemmet ligger militärsjukhuset och det var en av huvudanledningarna till att de flyttade hit för tjugo år sedan. David är nämligen militär och under kriget var det viktigt att ha nära till snabb vård. De träffades första gången på en basketplanen. Rhina var uttagen i skollaget. David förde befälet över ett gäng soldater som också skulle vara med i turneringen.

- Han hade svarta kläder med gula getingränder på sig, säger Rhina.

- Han var så snygg och smal på den tiden.

David tog reda på vart Rhina bodde, bjöd in henne till fest och på den vägen är det. När de gifte sig konverterade Rhina från katolicismen. Hon, liksom resten av familjen Lopez-Garcia, är medlemmar av frikyrkan. Att just Rhina blivit medelklass förklarar hon inte med Guds försyn. Nej, det beror istället på att hon fått utbildning och mark av sina föräldrar.

Men vi har varit lite lata också. Det är inte så att vi sparat på hög utan vi har gått ut och roat oss. Lite har vi kunnat lägga undan och vi har just köpt en gravplats. Man vet ju aldrig vad som händer i framtiden.

Den period Rhina och David var ute och roade sig mycket kallar hon idag ”vida loca”, den galna tiden. David drack en hel del. För fem år sedan slutade han med det.

Det värsta var att han tyckte om att supa på vin. Hade han supit på något annat hade vi nog haft mer pengar idag.

Var han inte frireligiös under den här tiden?

Jo, genom sin familj var han en god kristen. Men i militären blev han förstörd. Han lärde sig att svära och dricka. Det var en massa fester och han glömde bort den rätta vägen. Men hans föräldrar och vänner tog tag i saken och sa till honom att han inte var ett bra föredöme för sina döttrar. Då ändrade han sig och valde Guds väg.

Om Rhina fick ta över för president Tony Saca skulle hon rikta in sig på att minska fattigdomen i landet. Först och främst genom utbildning i sexualfrågor.

Många barn får ett liv i lidande. Ingen kärlek i hemmet och ingen utbildning. Alla måste förstå att vi inte är i den situationen att vi kan föda hur många barn som helst. Tjejen som kom hit och jobbade för oss förut hade sex barn med sex olika fäder. Jag frågade vad barnen levde av. Hon svarade: Tortillas med salt. Jag sa att jag kunde hjälpa henne med sterilisering. Men hon sa att hon måste få de barn Gud vill att hon ska ha. Folk från landsbygden förstår inte, de måste utbildas.

Vidare skulle hon skapa fler arbetstillfällen genom att starta nya fabriker. Se till att företagen betalade högre löner och återinföra den gamla valutan, colon, istället för den nuvarande amerikanska dollarn.

Priserna har gått upp så förskräckligt med dollariseringen. Förut kunde jag köpa en korg med tomater för en colon [cirka tolv cent]. Idag kostar samma korg en hel dollar.

Skulle du kunna tänka dig att gå med i ett politiskt parti och jobba för detta?

Nej, absolut inte.

Varför inte?

Man måste sitta i en massa möten och slåss och det vill jag inte. Politik är för bråkstakar.

Hur ska det då bli någon förändring?

Det finns många människor som vill gå med i politiken. Om jag haft ekonomiskt behov kanske jag gjort det.

Vad är det finaste någon annan människa gjort för dig?

Jaaa… innan var jag väldigt omogen. Jag blev ledsen för jag trodde att David hade andra kvinnor och jag ville lämna honom. Men då sa mina goda väninnor att jag skulle lita på min man. Jag är glad att jag haft dessa vänner som kunnat råda mig. Det finns så många par som, på grund av de här små sakerna, separerat och då är det barnen som får lida. Tack vare Gud har vi kunnat hålla ut och har fortfarande vårt hem tillsammans.

 

 

 

4. Disciplin, ära och lojalitet

Gaby och Kathy springer runt för att hitta en sittplats. Det är redan tjockt med folk.

Jag sa ju att vi skulle ha varit här en halvtimma tidigare, säger Rhina.

Ordkombinationen ”Disciplin, ära och lojalitet” är målade i stora vita bokstäver inne på stadion. En orkester på femtio man spelar ”Glory, glory halleluljah” och de olika bataljonerna marscherar in. Blått för flyget, vitt för flottan och gubbarna i guldgula hjälmar är ingenjörerna. Ett fytiotal amerikanska soldater med röda baskrar sitter i publiken. Stadions färger går i blått, vitt och rött. Sist kommer sjuksköterskorna. När alla marscherat in på innerstadion blir det helt tyst.

Vi väntar på presidenten, förklarar Nathalie.

Det är Soldatens dag och familjen, förutom David som är på uppdrag på annan ort, firar den som vanligt på Militärskolan i San Salvador. Det går fem minuter. Ännu ingen president Saca i sikte. Det går fem minuter till och speakern säger att ceremonin sätter igång så snart presidenten kommit. Saca använder sig helt klart av rockstjärnetricket. Sent, sent, kokpunkt, ilska, hålla publiken på halster och… tuturituuu. En trumpetfanfar. Men det är inte Tony Saca utan soldater i beiga uniformer – de som varit i Irak. El Salvador är, tillsammans med länder som Storbritannien, Danmark och Mongoliet, med i USA:s ”koalition av villiga” och skickar soldater till Irak. Det går fem minuter till. Ny trumpetfanfar och två svarta vans med ARENA:s flaggor i blått, vitt och rött glider sakta in på stadion.

Bibeln säger att varje land har det statsöverhuvud som de förtjänar, säger Nathalie.

Men jag vet inte vad Gud tänkte på när han gav oss den här regeringen.

Om du var president, vad skulle du göra annorlunda?

Oj, jättemycket saker… men först och främst att alla ska ha samma möjligheter. Jag har sett många människor som verkligen jobbar i sitt anletes svett. Men eftersom massmedia säljer oss ett budskap att vi måste köpa och konsumera hela tiden är det svårt.

Sedan radar Nathalie upp konkreta förslag. Cykelbanor istället för vägar. Satsning på ungdomar och reformering av utbildningssystemet står också högt upp på listan.

Jag tror på nya skolämnen såsom andlighet. Vi borde få mat i skolan eftersom många äter dåligt. Vi borde lära oss att älska vår natur och att vårda den.

Vilket parti ska du ställa upp för?

Inget.

Men om du måste välja…

ARENA, eftersom de visar att man inte kommer någonstans med våld.

Hurdå?

Oppositionen går ut på gatan och gör våldsamma demonstrationer – när man kan lösa allting utan våld. Jag vet att ARENA inte är den bästa regeringen men med våld kommer man ingenstans och man har ingen rätt att störa friden för andra människor. Det gäller att se varifrån problemet kommer och sedan lösa det.

Tony kommer ut ur den ena svarta skåpbilen, applåder. Han har militärens specielle fältpräst, Padre Colindrés, med sig. Prästen håller ett inledande tal till minnet av alla döda soldater, amen. Att det var militären, ARENA, de paramilitära dödsskvadronerna, alla coachade av USA, som stod för hela 96 procent av brotten mot mänskliga rättigheter under inbördeskriget nämns dock inte i talet. Han tar heller inte upp att samma oheliga allians bland mycket annat låg bakom mordet på ärkebiskop Romero 1980 och slakten av jesuitprästerna på La UCA universitetet år 1989.

En militärtruck körs upp på podiet. Saca klänger sig upp i bilen som ger sig ut på stadion för att köra runt bland kompanierna. Hela publiken står upp under Tonys tio minuter långa slalomrunda. Väl tillbaka på scenen går kanonerna av: Bam, Bam, Bam, Rhina rycker till varje gång och efter en fem-sex smällar börjar det svida i öronen. Totalt tjugoen smällar hinner det bli innan det är dags för nationalsången. De amerikanska soldaterna gör honnör. Övriga håller höger hand knuten över hjärtat.

Kathy och Gaby vill smita till mattälten och boka bra platser till minglet som ska sätta igång efter ceremonin. Nathalie berättar om kursen i fallskärmshoppning hon gått här på militärskolan.

Killarna sa hela tiden till mig: Du kommer inte att klara det! Du har inte en chans! Till slut gick det så långt att jag själv kände att jag inte skulle klara av det. Jag grät ofta och bad till Gud att jag skulle klara det. Till slut lyckades jag övervinna mig själv och visade att jag faktiskt kunde. När samma killar fick se mig med diplomet, och det var många av dem som inte klarade provet, gav de mig credd och sa: Wow, det trodde jag aldrig.

Varför klarade du det?

Det var styrkan jag fick av Gud. Viljan att visa att vi kvinnor kan lika bra som män. Och givetvis den passion jag själv kände. Det är så roligt att hoppa fallskärm.

Kathy och Gaby slår sig ner vid ett bord som domineras av en självplocksananas. Självplocket består av ost och korv som petats in i ananasen med tandpetare. Kathy börjar berätta om sina bästa musikgrupper: Good Charlotte, U2 och Evanescence. Ceremonin tar slut. Marimbabandet börjar spela ”The girl from Ipanema” och uniformerna väller in för att ta del av griskött, croissanter, pupusas och chokladdoppade marshmallows.

 

 

 

5. Medelklassen lider

En av de mest ambitiösa undersökningarna som gjorts om El Salvadors medelklass ur ett politiskt deltagandeperspektiv heter ”Las clases medias y su comportamiento político” och kom i juni 2003. Forskningsarbetet leddes av María Santacruz Giralt, professor i psykologi vid La UCA universitetet. Undersökningen består av djupintervjuer med 812 människor från en urban medelklass spridd över hela landet. Resultaten visar att medelklassen tycker synd om sig själva. De känner inte att de kan förbättra sin situation utan hankar sig fram i tillvaron.

Medelklassen upplever att de är klämda som pålägget på en smörgås – mittemellan underklassen och överklassen. De tycker också att de drar ett tungt lass med höga skatter och är de som egentligen bär upp samhället, säger María Santacruz Giralt.

Medelklassens apati tar sig främst tre uttryck. Det första är att bara tänka på sig själv och sin familj. Det andra är att helt ta avstånd från politiken – att inte ens rösta. Det tredje är att lämna landet. Att organisera sig och göra något åt problemen finns knappt på kartan för dagens medelklass, menar professor Santacruz Giralt.

När kriget tog slut var det många som hade hopp om att saker skulle förbättras. Reformeringen av polisen, en ombudsman för mänskliga rättigheter skulle inrättas, vi skulle få demokrati och en bättre livsstil. Men idag är det mer folk som dör varje dag än under kriget. Då kunde du bli dödad för att du tillhörde militären eller gerillan. Idag kan du bli dödad för att någon vill ha din klocka. Folk säger att: Är det så här demokrati ser ut vill jag inte ha den.

Den institution som har medelklassens förtroende är kyrkorna. 49,9 procent av medelklassen har mycket stor tillit till kyrkorna. Tvåa på förtroendetopplistan återfinns medierna. 64,1 procent sätter stor eller ganska stor tillit till medierna och enbart 6,6 har inget förtroende alls för dem. I botten kommer de politiska partierna. Enbart 6,6 procent har mycket förtroende för dem och hela 60,3 procent har inget förtroende alls för partierna. Vid en annan mätning var frågan: För vem arbetar de folkvalda politikerna under sin mandatperiod? 49 procent svarade ”För sitt eget intresse”, 46,9 procent svarade ”För partiets intresse”, 2,6 procent svarade ”För att lösa folkets problem” och 1,5 procent svarade inte alls. Professor Santacruz Giralt ser en fara i medelklassens låga förtroende för politikerna och de statliga institutionerna. Trots att det kostat ett krig har saker och ting inte blivit bättre.

Det finns en risk att folk stöttar ett annat politiskt system som kanske inte ger dig mänskliga rättigheter, utan andra saker som du tror att har mer nytta av i ditt dagliga liv såsom lag och ordning. Detta leder till en mer totalitär regim och stöd för en sådan.

 

 

 

6. Kalles kaviar, äggmackor och extra starkt kaffe

Familjen sitter samlad vid matbordet. Det är dags för den svenska överraskningen de blivit lovade. David fingrar på servetterna med den gula och blå flaggan.

Vet ni att i Holland och Tyskland är det helt normalt att en kvinna sätter sig ner och kissar på gatan, säger han.

Nej, säger Nathalie.

Nej, verkligen inte, säger Karin.

Vad har du fått det ifrån, undrar Nathalie.

Jo, så är det. Kanske inte i Tyskland men i Holland är det så, hävdar David.

Rhina för över samtalet på Kathys skönhetsoperationer. De har bekostat en näsoperation för henne som nu måste göras om eftersom det blev ett fult ärr från den förra.

Jag kommer nog att bosätta mig i Japan eftersom jag är så lik en geisha, säger Kathy.

Jag bor nog i Paris och är chef för ett shoppingcenter där, säger Gaby.

Eller… förresten, jag vill bo i en lägenhet i Brasilien så att jag kan upptäcka nya medicinalväxter som jag kan hela människor med. Jag kan tänka mig att bo i Kina också för där finns det mycket inom området naturmedicin, säger Kathy.

Framtidsdiskussionen avbryts när äggmackor på grovt rågbröd kommer in. Till det får alla varsin minitub med Kalles Kaviar och extra starkt kaffe. Speciellt kaviaren går hem och testas även på tortillas. Efter fikat vill David visa sitt jordbruk, en tomatplanta på uteplatsen. David är överstelöjtnant, tjänar 2800 dollar/månad och jobbar med personalfrågor inom militären. Han har varit inom det militära sedan han var 18 år. Det bästa är när arbetsdagen är över och det sämsta är när någon talar om för honom hur han ska sköta sitt jobb.

Efter tjugofem år i tjänsten vet jag vad jag gör, säger David.

Som exempel nämner han problemen med att arrangera den årliga julfesten. I god tid innan jippot ber han alla anställda skriva upp hur många barn de har från tolv år och nedåt. Eftersom han vet att flera, utöver sina egna barn, kommer att ta med sig kusinbarn, bror- och systerdöttrar tar han i lite extra när det gäller presenter och mat.

Men så kommer någon viktigpetter och säger: Du har inte planerat ordentligt för nu tog läsken slut och alla har inte fått. Jag har alltid med de extra gästerna i beräkningarna men de tar med sig så många att det är svårt att förutse.

Att han tillhör medelklassen beror på hårt arbete.

Alla föds med samma möjligheter, utom de i Afrika. Jag utnyttjade de möjligheterna jag fick och lyckades ta mig till den här nivån. För mig är det självklart att det måste finnas överklass, medelklass och underklass. Om alla är rika vill ingen jobba.

Föds verkligen alla med samma möjligheter?

Nej, i Sverige har ni naturtillgångar och det vi hade av exempelvis guld tog spanjorerna ifrån oss. Dessutom har vi haft krig och det kostar. Men hade vi inte försvarat våra rättigheter under inbördeskriget hade vi haft det värre än vad vi har nu. Bibeln säger att det måste finnas krig och just nu har ni i Sverige inga krig men ni ska se… närsomhelst kommer ni att vara involverade i krig. Har du hört talas om Armageddon?

Ja, jag har hört talas om det.

Bibeln säger att det ska komma tsunamis, sjukdomar och krig. Det är något som måste ske.

Låt oss hoppas att det inte blir så.

Det måste komma, bibeln säger det.

Vad skulle ha varit värre i El Salvador idag om inbördeskriget inte hade ägt rum?

Då hade kommunismen gjort sitt intåg här och vi hade varit förlorade. Det är bara att se på Nicaragua och hur de har det.

Vad är det bästa med El Salvador?

Människorna, de är väldigt arbetsamma och glada. Klimatet, det är inte så extremt. Och så pupusas givetvis.

Gaby och Kathy gör oss sällskap och vill också gärna svara på frågan.

Det bästa är att vi är glada och tycker om att ha kul, säger Kathy.

Att vi har frihet, i många länder har man inte det. Som i USA, där har de ingen frihet, säger Gaby.

Hurdå?

Jo… i USA får man inte åka på flaket på en pickup om man ska till stranden. Men det får vi här.

 

 

Fakta/El Salvador:

*Enligt FN har de människor som lever på mindre än en dollar per dag i El Salvador ökat från 25,1 procent av befolkningen år 1995 till 31,1 procent vid det senaste statistiskt säkerställda mättillfället år 2000.

*Minimilönen i städerna ligger på 158,40 dollar/månad och på landsbygden cirka 80 till 90 dollar/månad.

*Canasta básica är ett mått som används för att se hur mycket pengar per månad ett hushåll måste dra in för att hålla en dräglig levnadsnivå. Här ingår basutgifter såsom mat, skolavgifter, hyra, el, vatten och annat som behövs för ett värdigt liv. År 2005 låg Canasta básica i El Salvador på 680 dollar per månad för en familj (kvinna och man) med två barn. Denna siffra gäller för en familj som bor i någon av de större städerna. På landsbygden är kostnaderna, liksom lönerna, i genomsnitt lägre.

*Pupusas är kronjuvelen bland landets snabbmat. En tjock majstortilla som är fylld med en eller flera av följande ingredienser: Ost, kött, kyckling, bönor eller loroco-ost.


> Tipsa en vän


Användarinloggning

quistbergh.se nyhetsbrev