resor

Vandra på solens ö

Under vintersäsongen 2011/2012 bodde jag på Gran Canaria. Förutom att bada och jobba med ett bokprojekt blev det också några resereportage. Ett av dessa reportage heter "Vandra på solens kontinent" och inleds på följande sätt:

"Sol, pool och bergsvandring. På Gran Canaria finns ett nätverk av tusenåriga vandringsleder och nu hittar allt fler till lugnet i bergen. Följ med på en vandring bland agave, mandelträd och storslagna vyer.
Gruppen har just gått ned för skuggsidan. Turen gick genom grönska och ett slags subtropiskt Medelhavsklimat. Nu är det paus i en helt annan miljö. Solen steker i ansiktet. Vi sitter i ett stenigt ökenlandskap med milsvid utsikt. Vandrarna tar fram sina lunchsmörgåsar. Det är helt tyst. En tornfalk ryttlar i dalgången.
- Detta är fantastiskt. Jag önskar att så många som möjligt får chansen att prova på det här, säger Roger Norén. "

Läs fortsättningen på:
http://hd.se/resor/2013/03/18/vandra-pa-solens-kontinent/

 Vill du hellre läsa reportaget på norska ("Fottur i sola") kan du göra det här:

http://www.abcnyheter.no/reise/2013/05/19/fottur-i-sola


> läs mer | lägg till ny kommentar | Tipsa en vän

Ett annat Gran Canaria

Under vintersäsongen 2011/2012 bodde jag på Gran Canaria. Förutom att bada och jobba med ett bokprojekt blev det också några resereportage. Det första av dessa resereportage har fått rubriken "Med lokalbussen som guide". Reportaget distribueras av text- och bildbyrån Respress som har flera olika tidningar som kunder.

Du kan bland annat läsa reportaget och njuta av fotografen Pia Lundbergs suveräna bilder i Svenska Dagbladet och Helsingborgs Dagblad


> läs mer | lägg till ny kommentar | Tipsa en vän

Tikal och tillbaks

Nattportieren menar att hela Tikal är fint. Det finns ingen del som är bättre än den andra. Klockan är 06.03 på onsdagsmorgonen och bussresan till Tikal från Flores, Guatemala, ska ta cirka en och en halv timma. Flores är en liten ö, utkastad i en insjö, fylld av restauranger – de har till och med en schysst sushirestaurang – hantverksbutiker och hotell. Trots det, eller kanske just därför, finns det ett hyfsat lugn här. Ingen stress och mest ett ställe turisterna tillfälligt landar på för att boka in nästa upplevelse.

Tikal är, till omfånget, klart mer imponerande än tidigare rester av mayariken - exempelvis Palenque i Mexiko och Copan i Honduras - som jag besökt. Det tar upp till en kvart att gå mellan de olika templen och platserna. Och det finns massor av dem. Under storhetstiden – som pågick under den gamla tiden som varade under åren 1500 till 200 före Kristus samt den klassiska tiden som varade år 200 till 925 efter Kristus – täckte området 65 kvadratkilometer. Det fanns 3 000 byggnader, 200 monument och här bodde som mest mellan 90 000 till 120 000 personer. Utsikten från tempel fyra är massiv.


> läs mer | 1 kommentar | Tipsa en vän

Turistens klagan

Turistens bönTuristens bön

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Klockan 08.00 på måndagsmorgonen fortsatte resan med buss till Belize City. Det visade sig snabbt att vi tagit mjölkbussen. Stopp varannan minut å kringelkrokar för att plocka upp passagerare längs med vägen. Efter åtta timmar var vi framme i Belize City. Men i alla fall de första timmarna var det spännande att resa i ett landskap som mest liknade ett tropiskt Kiruna – med skogsavverkning och allt på sina ställen. Och folket som klev på skiftade från någon gammeltysk version av mormoner till mayaindianer.


> läs mer | lägg till ny kommentar | Tipsa en vän

Felix Flores, Lionel Richie och andra stjärnor

Lionel Richie och Felix FloresLionel Richie och Felix FloresVaknar av doften från röd Marlboro. Jon har ju den härliga vanan att enbart röka på nätterna - då och om han vaknar upp. Kroppen lite stel efter bussen till Puerto Barrio. Två timmars ståplats är i och för sig inte supermisspepp - bara lite hederligt misspepp. Först frukost, sedan ta ut pengar och ladda batterierna inför dusten med migrationen. Men det går bra. Den äldre vänliga mannen menar att de böter vi fått (cirka 120 $ vardera) av El Salvadors gränspolis inte alls var några böter.

– Det är inget annat än ett rån, säger han.


> läs mer | 2 kommentarer | Tipsa en vän

Majs i lasten

Mot Rio HondoMot Rio HondoRegionmötet avslutas som vanligt med stress på slutet. lite förvirring om tiderna men vid fyratiden satte vi oss på bussen för vidare färd. Jon och jag kunde ju av avvisningsskäl inte åka med resten av gänget till El Salvador. Siktet fanns istället inställt på Belize som är det land som ligger utanför regionen El Salvador/Nicaragua/Honduras/Guatemala som är närmast. Vid gränskontrollen mellan Honduras och Guatemala gör busschaffissen sitt vanliga trick. Det gick som smort och denna gång behövde vi inte ens gå ur bussen.


> läs mer | lägg till ny kommentar | Tipsa en vän

Avvisad

Idag blev jag för första gången i mitt liv avvisad. Vi i UBV-ligan El Salvador var på väg till regionkonferensen i Copan, Honduras. Vid gränskontrollen mellan El Salvador och Guatemala var gränspolisen riktigt på hugget. Du som följt med i bloggen tidigare vet att det här med integrationen är lika med papper och problem (klicka på kategorin "migrationen" ovan för en snabbuppdatering). Grejen är att det är svårt att få arbetstillstånd/uppehållstillstånd. De kommer hela tiden upp med nya argument varför de inte ska ta emot ansökan – det vill säga att papperena inte är i ordning. Och det är först när de tagit emot din ansökan du får ett papper som bevisar att ditt fall är under process. Har du det pappret och vill lämna landet måste du dock åka till integrationskontoret varje gång du ska resa för att få ett skriftligt tillstånd. Har du inte pappret måste du åka in och ut ur landet minst var nittionde dag. Men även det kan man inte göra hur många gånger som helst. Gränskontrollanterna var som hökar på Marie som dock, efter mycket grymtande, fick tillstånd att lämna landet. Men bara under förutsättning att hon anmäler sig och får ett papper på att hennes papper är godkända av integrationen inom tio dagar. För mig och Jon var det värre.


> läs mer | 2 kommentarer | Tipsa en vän

San Salvador från ett bilflak

Klockan är 12.37 och jag sitter på flaket på UCODEVI:s pickup. Vi har precis lämnat UBV-kontoret och närmar oss utfarten vid boulevard constituticion. De många stoppen i stadstrafiken gör det möjligt att skriva lite, i alla fall i 15 till 32-sekundersintervaller.
Att sitta på flaket med ryggen mot förarsätet en dag när molnen är täta, gråa och ruggigt nära regn måste vara ett av de allra grymmaste sätten att åka. Man ser typ allt. Vinden fläktar och avgaserna blandas med motorbrum, fågelkvitter, biltutor, billarm och, faktiskt, ett sorts schysst lugn. Benen får massage av hjulsystemet.


> läs mer | lägg till ny kommentar | Tipsa en vän

Vamos a Perquin

Marie och Magnus testar FECANM-honungMarie och Magnus testar FECANM-honungEfter att ha tillbringat hela dagen på militärhögskolan och firandet av ”Soldatens Dag” var jag både mosig och peppad. Peppad för att den familj jag å Karin följer för ett reportage till tidningen Latinamerika är spännande. Mosig, för att jag inte fått min söndagsskönhetssömn. Men det gällde att vakna till eftersom jag å Marie på eftermiddagen skulle ta röda faran (UBV:s stridstank till bil) till Perquin som ligger i Morazans bergstrakter. Där ska vi hälsa på UBV-volontären Magnus och se vad han pysslar med i organisationen FECANM. På fritiden driver Magnus en resesajt där det finns info om Perquin. Ännu mer hittar du på Perquins officiella webbplats.


> läs mer | lägg till ny kommentar | Tipsa en vän

Viktiga frågor om långfärdsbussar i Centralamerika

Sitter återigen på fiket mittemot busstationen i Tapachula. En timme kvar tills bussen mot San Salvador kickar igång. Lite mosig efter tretton timmars bussresa har jag följande frågor:

•Finns det en naturlag som bestämmer att jag alltid, och jag menar verkligen alltid, på buss, flyg och tåg hamnar bakom ett miffo som har som första aktivitet att fälla ner sin stol hela vägen?
Detta är speciellt meningslöst på flyget då stolarna ändå måste vara uppfällda vid start. På buss och tåg kan man ju inte säga så mycket. Personen i sätet framför är ju i sin fulla rätt att dra i nedfällningsspaken närhelst hon/han vill. Men måste de fälla ner innan bussen startat?


> läs mer | lägg till ny kommentar | Tipsa en vän

Prenumerera på innehåll

Användarinloggning

quistbergh.se nyhetsbrev